Citat:
Ursprungligen postat av bombacci
Något jag funderar över är varför denna rädsla för muslimer? Att man är rädd för fundamentalism kan jag förstå men varför vara rädd för den "normala" muslimen som finns i Sverige? Många av mina vänner är muslimer och de har inte någon hemsk människosyn, de äter inte griskött och föredrar moskeen framför kyrkan osv men det är sånt som jag inte upplever som speciellt skrämmande.
Jag ser mig själv som kristen, besöker ibland baptisterna, ber herrens bön varje natt jag ska sova och läser någon gång bibeln osv. Men om Sverige skulle bli ett humanistiskt land på muslimska grunder istället för ett land med ett gäng "låtsas kristna" ( majoriteten av Svenska kyrkans medlemmar tror inte på en Gud) så skulle inte jag störa mig, så länge det inte blev krav att kvinnan och mannen skulle bära vissa kläder eller liknande, men annars så kan jag tycka att islam har många fina egenskaper med, jag tycker islams fem pelare är något vackert och deras önskan om att hjälpa sina medmänniskor påminner om den kristna gyllene regeln.
Så vad är problemet? Det är väl lika okey att gå och fira sommaravslutningen i en moske som att gå till en kyrka?
Är det så att SD anhängarna är djupt troende och vill ha en omfattande missionering inom Sverige igen?
Vem vet jag kanske blir muslim en dag, mina ideal och människosyn skulle säkert inte bli värre då än de är nu. Varför göra skillnad på folk pga deras religion?
Känns som om några SD anhängare blandar ihop integrationsproblemen med sina egna rädslor för islam.
Om dom vore djupt troende kristna i dess sanna bemärkelse så vore det intressant att veta hur de får ihop kristendomens kärleksbudskap med sin syn på invandrare.
