Vad hände med våra fester, seder och traditioner i Sverige?

Jag undrar varför vi i Sverige anno domini 2010 saknar lokala fester, traditioner och seder?

Vi har gamla fester och traditioner som påsk med påskbrasa här Västra Sverige och ungarna som klär ut sig till påskkärringar.
Vi har midsommar, kräftsäsongen, lucia och julen....men det är i stort sett allt.

Varför denna saknad av lokala fester i Sverige?

För det är just de lokala traditionerna som man håller på i resten av Europa och världen.
Tittar man på resten av Europa och speciellt i katolska Sydeuropa, så är det alltid någon by eller stad som har en fest varje vecka.

De har karnivalen i Venedig, tjurrusningen i Pamplona, rulla ner och jaga en stor ost nedför en backe i Österrike, kasta ut en havande get från ett klocktorn i norra Spanien eller den uråldriga penisfestivalen i norra Grekland.

Sverige är ett av världens modernaste länder men bara för att land har alla bekvämligheter och moderniteter behöver det inte leda till att man slutar fira sina festivaler och traditioner.
Ett utmärkt exempel på det är Japan, ett land som jag personligen anser mer modernt och har högre levnadsstandard än Sverige men som stenhårt håller på sina traditioner.

Vad hände med Sverige? Var det reformationen, flytten från landsbyggd till storstad eller socialismen som tog död på våra traditioner?

Den religiösa väckelsens betydelse ska inte heller underskattas. Av allt att döma var lokala upptåg och seder en levande tradition på de flesta håll i landet fram till 1800-talets mitt ungefär, men därefter gick den religiösa väckelsen i olika former skoningslöst fram och fördömde folkliga seder och bruk som syndigt och opassande.

Statskyrkan hade givetvis bedrivit en hätsk kampanj mot sådana fester ända sedan reformationen och lyckades i alltför många fall ta död på fina lokala traditioner, men det var först när den stränga, fundamentalistiska kristendomen växte fram underifrån, ur folkens egna led, som denna utveckling tog fart på allvar.

Skiftena, framförallt laga skifte, genomfördes också under 1800-talets lopp på de flesta håll och sprängde den gamla gemenskapen. Det är ytterligare en viktig faktor ej att förglömma. Det är ingen slump att Sveriges viktigaste reliktområde är övre Dalarna, där den gamla bebyggelsen kring stora, oskiftade byar är mer intakt och bevarad än någon annanstans.

Men ja, drygt 100 år av kosmopolitisk och traditionsfientlig socialism har väl naturligtvis gjort sitt för att krossa den svenska folkkulturen och rycka upp svensken från sina kulturella rötter.

det var ingen status med traditionella fester och dylikt, så folk gav upp det för att blogga och sitta på facebook.

dom lokala evenemang från bygden jag kommer ifrån har försvunnit eftersom; det var ingenting man kunde gå omkring och skryta om att man besökt, när det fanns saker från andra länder man kunde gå på och komma tillbaks från och vara världsvan och ha fått en till fjäder i hatten.

så folk sket tillslut i att gå på årliga marknader osv, eftersom det var inte status nog jämfört med att komma tillbaka från ett annat land och besökt deras marknader eller festivaler.

svenskar har ingen nationalidentitet till att börja med, och har aldrig haft.
våran kung är fransk till exempel, svenskar suger åt sig av andra länders kulturer för det finns inget intresse att bevara vår egna.

eftersom svenskar missar det här med att andra kulturer kanske är märkvärdiga för oss, medan deras inte kanske inte är speciellt märkvärdig för dom men bevaras endå. men kanske inte för att det ska se spektakulärt ut för dom som bor där.

Intressant, så pingstväckelsen var en av flera bidragande orsakerna till att svenskar lämnade sina gamla tradtioner?


Den påverkan på människors liv som laga skifte innebar i Sverige är också en av mina teorier till vårt svenska kulturella förfall.
Framt till slutet av 1700-talet, början av 1800-talet då de flesta svenskar levde i små byar, delade man på det hårda arbetet ute på fälten och kunde således ha mer tid över till lokala fester och bygemenskapen bidrog också till att man kände en samhörighet med varandra samt höll hårdare på sina lokala traditioner.


Men hur har länder i Sydeuropa och ett land som Japan kunnat bibehålla sina tradtioner? De har ju också levt de senaste 100 åren efter västerländska kosmopolitiska ideal.

"Status" intressant teori men det känns inte som ett hållbart argument.
Svenskar är sociala varelser som alla andra människor, man vill ju träffa sina grannar, ta en öl på den lokala marknaden/festen.
Jag menar, bara för att man har fester i sin kommun/samhälle elelr by några gånger om året utesluter inte att man åker utomlands och sedan berättar för grannarna hur coolt det var när farsan dansade magdans i Kairo.


Det stämmer att svenskar har svag nationalidentitet, men nationsbegreppet är ett relativt nytt påfynd och det flesta länder har väldigt få "nationella" tradtioner, seder och fester.
Det jag talar om är de lokala seder och festerna som saknas i Sverige.


Men varför finns det inget intresse att bevara vår egna?

Det känns som vi svenskar saknar något, något slags vakuum som måste fyllas och som tyvärr fylls med skräpkultur.

Nja, pingstörelsen hör egentligen till en senare våg av religiös väckelse (1900-talets början). Mina farföräldrar var exempelvis pingstvänner men traditionsbundna.

Bovarna i dramat är snarare baptismen, herrnhutismen, schartauanismen, laestadianismen m.fl. rörelser


Det finns ju inga enkla förklaringar, som jag har understrukit är det en kombination och ett unikt samspel av flera olika faktorer som lett fram till den svenska kulturella rotlösheten. Japan och Sydeuropa är också tättbefolkade samhällen där människor mer eller mindre har tvingats utveckla mer invecklade sociala riter för att fungera tillsammans.


Intresset finns dock på vissa håll, jag kan själv skatta mig lycklig att jag har anknytning till en mycket traditionsbunden del av landet, det är en del av min och flera av mina släktingars identitet och kan aldrig ersättas av en aldrig så lockande skräpkultur. Jag tycker uppriktigt sagt synd om resten av svenskarna som går miste om det.

Var, och vilka traditioner?

Siljansbygden. Levande fäbodkultur, bevarad månghundraårig bebyggelse + kulturlandskap, en rik och spridd tradition av folkmusik och visor, dialekt, genuin dräkttradition, sagoberättande etc. Även den gamla traditionen med herrarbete (fast i mer modern tappning) och hemindustri av slöjd finns kvar. Traditioner och seder tas helt enkelt på större allvar här än på alla andra håll jag varit. Folk som inte har någon koppling dit förstår helt enkelt inte, och kommer heller aldrig förstå vilken betydelse det har för vi som är bygdens traditions- och kulturbärare.

Ja detta är jag avundsjuk på. Det mesta av det du nämner har väl funnits över hela Sverige engång i tiden, men verkar bara vara i dalarna folk bryr sig till dags dato. Det närmsta jag kommit något liknande var melodifestivalen när jag hejade på orsa Spelmän.

Lyckost!

Kan inte även själva insamlings- och inventeringsivern också ha bidragit? Sverige har ju alltsedan 1600-talet varit föremål för åtskilliga "rannsakningar efter antikviteter" som syftade till att lägga ett större nationellt-historiskt pussel av det lokala stoffet, och åtminstone vid 1800-talets slut var väl många av dessa upptecknare medvetna om att de samtidigt bidrog till att ta död på traditionerna genom att kodifiera, arkivera och ställa ut dem på Skansen och Nordiska Museet som ett slags uppstoppad svenskhet. Man plockade ihop ett lämpligt urval seder och traditioner som fick ingå i folkskolans läroplan - luciatåget, med dess blandning av inslag från helt olika festdagar, är väl ett gott exempel - men gjorde därmed samtidigt traditionerna till en angelägenhet främst för eleven-barnet och inte för den vuxne svensken. De svenska helgtraditionerna idag är väl främst just barntraditioner och i den mån den vuxne svensken känslomässigt berörs av dem så är det väl just därför att man försätter sig själv i ett tillstånd av nostalgi efter barndomens känslovärld.

Det är väl inga problem att damma av gamla fester och traditioner eller skapa nya? Eller behöver ni riksdagsbeslut för det? Dagens form av lucia är väl en av de mest firade och ändå så pass ny. Och inget fel med det.

Varför inte börja i den lilla skalan? I familjen har vi alltid tyckt att nyårsafton kommer för nära julen så vi har flyttat det riktiga firandet till helgen kring första mars. En trist tid torrlagt på festligheter. En slags vårfest i lite romersk anda.

Det finns ju flera exempel på hur shartauanistiska och laestedisiska präster förbjöd samerna att utöva sin kultur, så att de även angrepp oss svenskar är troligen helt korrekt.


Det är som du skriver, det finns inga enkla förklaringar.
Men vi svenskar är ett märkligt folk.
Det är alltid intressant att se när nya former av kulturella aktiviteter lanseras i Sverige och man då ser hur snabbt de får fotfäste, för att efter några år inte vara lika heta längre.
Ett exempel är ju Capoeria, en brasiliansk dans/kampsport som var riktigt hett förr 10-12 år sedan och nuförtiden inte alls har lika många utövare.

Vi tröttnar efter tag och söker hela tiden nya häftiga aktiviteter att hålla på med.
Den enda förklaringen till detta måste vara vår svenska kulturella rotlöshet.

[/quote]

Härligt att lokala traditioner uppmuntras och hålls vid liv.