Komet vs astroid

Tittade på repotage på tv3 idag om domedagen, va ganska intressant. Det var ett gäng kristna som var överens om att vi var på väg mot jordens undergång och att det skulle ske vid 2015, och att fry förmodligen skulle va en komet som skulle slå ner i jorden, min fråga är vad är komet? och vad är astroid? Har för mig att jag har kunnat det men har glömt bort det. Och sen vad tror ni om domedagen, tyvärr så kommer den någon gång men jag tror själv det är människan som får den att gå under, vad har ni att säga?

meteor och meteorid finns också

Domedagen, nja ... skeptisk.
Kristna (och andra ) sekter har alltid trott att de har levt i den yttersta tiden.

Däremot har det hänt flera gånger under Jordens existens att större delen av livet har dött ut, oftast pga klimatförändringar. Åtminstonde en gång tror man att det har berott på en större meteor (Mexico). Finns även teorier om att Jorden "skakar lite på axlarna", dvs kontinentalplattorna rör på sig lite snabbt.
T ex finns det fossiler av palmer i Norra Ishavet (Svalbard).

Personligen tror jag att det lilla som människan kan åstadkomma är försumbart jämfört med naturens egna krafter.

Lite fakta på det:

Komet = isblock (med lite skit i kärnan) som går i STOOOR bana runt solen - mycket excentrisk - så att längsta avstånd är långt utanför Pluto och det minsta kan vara ända in vid Merkurius. (Variationer finns.)
När kometen närmar sig solen så blåser solvinden ut svansen (dvs isen blir vattenånga som pekar bort från solen).

Asteroid = stenblock (från ganska små till stora) som finns i bana mellan Jupiter och Mars.

Meteor, meteroid etc (orkar inte tänka själv så jag citerar http://www.Susning.se/meteor)

"En meteor är det ljusfenomen ("stjärnfall") som syns på natthimlen då en meteorid faller in genom atmosfären. På sin resa genom atmosfären hettas meteoriden upp av friktionen och partiklar på dess yta slits loss och kolliderar med luftmolekyler. Den upphettade meteoriden och svansen av partiklar som kolliderar med luftmolekyler syns som en meteor, ett för ett ögonblick lysande streck, på stjärnhimlen. "

Men finns där kometer/asteroider som cirkulerar i en bana i vårt solsystem som är tillräckligt kraftfull för att slå ut allt liv på jorden?

Oooja! Skulle gissa att man hittat tusentals, men att det finns MILJARDER till borta i det s.k. Oortmolnet (benämnt astronomen Oort till ära, antar jag?) som är ett extremt glest men väldigt stort "moln" av latenta kometer. Oortmolnet börjar vid Pluto och dess yttersta rand sträcker sig halvvägs till grannstjärnan Alfa Centauri 4½ ljusår bort. Som jämförelse är Jordens avstånd till Solen 9 ljusMINUTER. Jag vet inte hur stor diameter en komet/astreoid måste ha för att utplåna livet på jordytan. Kanske 1 km. Som en liten kulle alltså! Grejen är (väl?) att all materia i kometen kommer att förbrännas av friktionen i atmosfär/hydrosfär/mantel. Det är alltså inte rörelseenergin i sig, som hos en biljardkula, som orsakar katastrofen, utan det faktum att det vatten m.m. som kometen består av detonerar. [Nägon med djupare kunskaper i fysik får gärna komma med klargöranden här]

Pluto, och den nya planeten Sedna, kan anses vara exempel på de största slags "kometer"/astroider/planetoider som finns i Ooortmolnet, snarare än renodlade planeter. Pluto, och än mer Sedna, och kanske än mer okända planetoider längre bort, har så excentriska banor att när de är som längst från Solen, så knuffar de försiktigt med sin osynliga gravitationskraft på ett och annat av de isblock som sedan årmiljarder stilla vegeterat i den avlägsna intethet där Solen inte går att urskilja från andra stjärnor. Med en lätt knuff vart 10 000:e år, så kommer efter några årmiljoner något isblock att ha fått lite fart in mot den anonyma prick vi kallar Sol. Årmiljoner senare har Solens gravitation fångat den och isblocket, nu en kokande komet, slungas med väldig fart förbi planeterna när den gör sin rundning, för att återkomma inom en period från ca 50 år till aldrig.

Sannolikheten att en komet träffar Jorden är väl idag ungefär som att träffa en gammal klasskamrat genom att skjuta i luften med ett gevär, i Sahara om natten. Den värsta som man hittat senaste årtiondena, trodde man först hade en bana som ibland kunde passera mellan Jorden och månen. Men det var falsklarm, den kommer aldrig så nära. Å då ska man veta att Jordklotet bara tar upp ca 1/2000 del av arean mellan Jorden och månen. Men givet tid så är ett nedslag en helt säker händelse. Det är svårt att föreställa sig hur intensivt Jorden bombarderats av kometer: Allt vatten på Jorden, alla oceaner alltså, anses komma från kometernas is!

Hur många människor dör om året i kometkollisioner? Jo, värst av alla naturkatastrofer är ju översävämning. Därefter kommer jordbävning och kometnedslag lika. Tusentals människor dör varje år! Ja, ingen har ju dött av nån komet ännu, men när det händer, så kommer alla att dö. Sannolikheten gånger antalet levande människor (inräknat befolkningstillväxten) lär visst ge lika många förväntat döda per år, som jordbävningarna skördar.

[quote=hycklaren]
Sannolikheten att en komet träffar Jorden är väl idag ungefär som att träffa en gammal klasskamrat genom att skjuta i luften med ett gevär, i Sahara om natten. QUOTE]

Så chansen finns alltså. hmmmm
Jag läste i tidningen i dag om att det passera en asteroid i 1/10 dels avstånd till månen men den var inte så stor ca 30 meter i radie, men saken var den att människan på jorden upptäckte inte den fören den va förbi så att säga, du sa att en komet/asteroid behöver va 1 km i radie för att utplåna livet på jorden. Själv kan jag inte säga om det är för litet eller för stort, men sannolikheten att vi ser en sådan alldeles för sent är väll ganska stor eller vad säger ni andra?

Om den en är en kilometer stor tror jag nog att vi kommer att ha koll på den rätt så tidigt med tanke på alla amatörastronomer som scannar av rymden. Men det är bara en känsla jag har. Det finns kanske experter på detta område som kan belysa det hela.

Sujok, jag hörde av en kompis om samma astroid, strax efter att jag skrev inlägget ovan (tillfälligheter inträffar). 30 m är nog för litet för att göra nån skada, om den inte slår den (eller brinner upp / detonerar) ovan en stad, vilket är väldigt osannolikt. Alla människor i världen får ju plats stående på Gotland! Nästan all yta på Jorden är faktiskt obefolkad!

Det är naturligtvis massan, inte storleken, som avgör nedslagskraften. Små objekt har väldigt låg gravitation. Därför är deras densitet väldigt låg. Man kan förmodligen stoppa in handen i denna astroid, som om den vore vatten. Den väger alltså inte alls lika mycket som en sten på Jorden med 30 m diameter.

BF_Sweden, det finns nog goda odds att upptäcka en astroid på kollisionskurs i tid. Om Discovery gör multum med program om fenomenet, så har nog NASA nån liten avdelning med nån slags plan för vad som skulle kunna göras i ett sånt fall av förvarning. Risken är förstås spektakulär, men det är så extremt osannolikt att det skulle inträffa under min livstid, så rent praktiskt ska man bortse från det. Det är faktiskt bara underhållning!


En tanke jag stött på nånstans, är att når en främmande intelligens nås av våra radiosignaler, och inser att de har en potentiell framtida rival om universums herravälde, så kommer de att skicka en sten mot oss med väldig hastighet (ingen möjlighet till förvarning alltså). En effektiv överlevnadstaktik, och en förklaring till varför det är så tyst därute, när universum tycks borda krylla av liv. Det räcker ju att en civilisation en gång i vår galax mångmiljarderåriga historia börjat tillämpa denna taktik, för att just denna civilisation ska ha blivit allena! Logiskt på något sätt...

Ytterligare lite fakta till det du har skrivit.
Man brukar skilja på två grupper av kometer: de kortperiodiska har omloppstider kortare än 200 år, och deras banor sträcker sig inte långt utanför planetbanorna. Drygt hundra kometer räknas dit. Det stora flertalet utgör de långperiodiska kometerna. Deras banor sträcker sig väldigt långt ut, och deras omloppstider kan vara allt från hundratals eller tusentals men oftast miljontals år. Ingen långperiodisk komet har hittils setts återvända efter ett helt varv i sin bana.

Det ser väldigt surrealistiskt ut när kometen har rundat solen och är på väg mot oss igen. Svansen kommer ju före kometen p.g.a. solvinden tryck.

De flesta asteroiderna befinner sig mellan Jupiter och Mars, men inte alla. T.ex. så rör sig 'Hidalgos' nästan ända ut till saturnus. Den ljusstarkaste asteroiden är 'Vestas', den kan ibland ses för blotta ögat från Jorden. Den klart största är 'Ceres' med en radie på ungefär 380 kilometer.

De allra starkast lysande meteorerna avger så mycket ljus att de kan kasta skuggor. De kallas för 'eldkulor' eller 'bolider' och kan ibland ses på dagen. De åtföljs alltid av ett åskliknande ljud, förmodligen en ljudbang av samma typ som ett överljudsplan kan åstadkomma.
Det totala antalet meteorider som kommer in i vår atmosfär på ett dygn är enormt. Trots att de flesta av dem är mycket små kan man ändå räkna med att ungefär 1000 ton faller in genom atmosfären varje dygn. Huvudparten av denna massa utgörs av mikrometeoriter (en meteorit är meteorid som överlevt passagen genom atmosfären och nått jordytan). P.g.a. att de är mycket små så blir luftmotståndet de möter mycket stort i förhållande till deras massor. De kommer därför att bromsas upp så mycket att de inte glöder och förångas, utan istället singlar de ner till marken oskadda. De är bara några få mikrometer eller mindre i diameter och kan påträffas i stora mängder på marken och i djuphavssedimenten, men det är svårt att skilja dem från jordiskt stoft.

Ungefär 500 lite större meteoriter träffar Jorden varje år, av dessa borde c:a 150 stycken träffa land, men bara ett tiotal av dem brukar påträffas.
Det finns inga säkra rapporter om att människor har dödats av meteoriter. 1954 i Alabama skadades en kvinna lätt i armen när en meteorit slog igenom taket på hennes hus.

Meteoriter klassificeras efter sin byggnad och sammansättning, de vanligaste är järn-, järn-sten- och stenmeteoriter. Den meteorit, med en diameter på ungefär hundra meter, som slog ner i Arizona för 50 000 år sedan och bildade Canyon Diablo-kratern (1265 meter i diameter, 175 meter djup), innehåller järnfragment vari man har hittat diamanter, vilka troligen har bildats vid nerslagsstöten.
Vi har även haft ett 'märkligt' meteoritnedslag i Sverige i 'modern' tid. 1 januari 1868 vid Hessle gård i Uppland. Man fann nära 700 fragment, varav det största vägde 2 kg.

Solen gick ner som alla andra kvällar.
Ingen hade anat katastrofen, ingen domedagsprofet hade siat om vad som skulle hända. Det var sommarnatt över Europa.
Ett par timmar före midnatt syntes plötsligt ljussken vid horisonten, nattmörkret skingrades av en intensivt lysnade eldsflamma. Några sekunder senare brann himlen från Atlantakusten till Asien.
En stjärna som aldrig förr synts från jorden gick upp över horisonten i sydost och steg snabbt mot zenit.
Natten blev till dag, det var tillochmed ljusare än någon dag som någon människa hade upplevt.
De som spanade mot ljuset såg ett vitt klot med en lång svans av solgul eld som stormade fram över himlavalvet.
Sedan syntes inget mer, var och en som såg det hade blivit blind.
Ingen levande varelse hann höra dånet av tusentals kubikmil kall luft som stormade in bakom eldkulan.
Eldklotet växte. En chockvåg träffade marken och skapade en vindstöt som rusade utmed jordytan många gånger snabbare än ljudet. Träd slets upp med rötterna, hus slogs i spillror, sjöar blåste bort. Men det mest fruktansvärda var värmevågen, inom loppet av några sekunder brann allt som kunde brinna. Det brann överallt där man kunnat se eldkulan ovanför horisonten. Några få hann höra en knall så häftig att den skulle rulla flera varv runt jordklotet innan den ebbade ut. Marken gungade överallt i Europa, Någon hann kanske se en miltals bred pelare av rök som sköt upp igenom stratosfären där ett rödaktigt solljus nådde dess översida.
Sedan kom eldstormen och brännde allt som kunnat vittna om det som hänt.
-Peter Nilsson - Solvindar

Woooo, jag för rysningar i pitten, måste slå Kewken i bordet.