Är lagar mot rattfylleri kollektiv bestraffning?

För att ge ett snabbt svar: Tycker att det är rätt att begränsa rattfylleriet, men inte som det är nu. Bättre om man t.ex skall kunna gå på en rak linje och därmed slippa oroa sig för om man har 0.199 eller 0.201 promille dagen efter...

Det finns flera fördelar med det systemet.
1) Privata aktörer är konkurrensutsatta. För mycket trams och bättre alternativ tar över ( det finns inget självklart vinstintresse i bälteslagar etc. ) och 2) pluralism bådar för innovation. Om alla gör allt på exakt samma sätt skulle det inte vara mycket poäng med att äga en väg eller styra ett försäkringsbolag, därför kommer officiella "regler" inte gälla i samma utsträckning.

Som jag ser det ligger allt detta (nedan) på samma skala:

Förbjuda rattfylleri (på ev statliga vägar)
Husrannsakan
Förbjuda fylleri i allmänhet
Häkten
Att låta polisen använda sina ögon

Man får dra gränsen på ett lagom ställe helt enkelt.

Varför är det så konstigt att lilåta folk att dricka så länge de inte gö saker som är farligt när de dricker? Ja istället för att inte låta folk dricka öht.

Det hela är ganska enkelt; Vägens ägare får besluta om regler för alkoholpåverkan på vägarna. Att bryta mot reglen om rattfylla innebär inte bara att du bryter mot ägarens regler, du utsätter också andra trafikanter för förhöjda risker. Det vore inte hela världen om de frivilligt och med full kännedom gick med på att ta dessa risker. Så är dock inte fallet. Vi förväntar oss att (alla eller nästan alla) förare följer de regler som gäller, och att andra inte utsätter oss för onödiga risker. Det är ett slags defacto-kontrakt som vi ingår när vi väljer att använda vägarna (vi förväntar oss säkra vägar och vi förväntas följa reglerna). Den som kör full upphäver detta, och riskerar våra liv på ett sätt och till en grad som vi aldrig godtagit.

Jämför gärna med rysk roulette. Det är ok om spelarna är med frivilligt, men det är inte ok att spela med skarp ammunition om man lovat att det är lösa skott, eller att spela mot någons huvud mot personens vilja (även om h*n råkar överleva).

Vi skullle alltså kunna tänka oss en avspärrad bana där man får köra rattfull (enligt ägarens regler). Då vet vi om detta och kan bedöma om det är en risk vi vill ta.

Frågan är hur konkurrensutsatt en vägägare är. Om jag vill åka från Kiruna till, ja söderut så finns det bara en väg och jag tvivlar på att någon orkar bygga en till väg bredvid, det kan knappast vara lönsamt. Alternativet är att ta en omväg på en 100 mil eller så och åka via norge, men sannolikheten är ganska stor att även den vägen har samma ägare.

Det finns inte alls bara en väg.

1. Att en vägägare har "defactomonopol" behöver inte vara något negativt. Möjligheten att uppnå denna situation (innan det fanns någon väg alls) är ett starkt incitament för byggande som inte skulle finnas om det fanns förbud mot dessa "defactomonopol" som med viss konkurrenslagstiftning. Dessutom är den något högre potentiella vinstmarginalen ett bra incitament för att investera i alternativ (tåg, bredband, flyg, internetshopping, etc. se 2).

2. Är det verkligen bara en "väg"? Det finns konkurrens när det gäller att ta sig söderut: Via Narvik och E6:an, tåg, flyg och snöskoter för att nämna några alternativ. För du menar väl inte att alla alternativ måste vara lika attraktiva, snabba, billiga, etc? Om vi ser det i ännu vidare perspektiv finns det alternativ även till att resa. Om man ska shoppa eller hålla ett möte kan man använda telefoner och internet. Om man ska roa sig finns det lokala alternativ i Kiruna. Om man bara vill ha något att göra under en viss tid (eller ha något att göra av med pengar på) finns det många alternativ. Det är helheten som gör att en ensam väginnehavare ändå inte kan ta ut hutlösa priser. Då gör vi annat eller tar tåget.

Problemet är att folk i allmänhet har en tendens att rätta sig efter gällande regler utan att ifrågasätta. Om vägägaren bestämmer att alla bilar ska vara besiktade, inte modifierade, man ska ha bälte på och man får inte vara det minsta alkoholpåverkad, då rättar sig folk efter det och vägägaren skiter ju blanka fan i om jag och kanske ett fåtal med mig tar flyget eller går eller vad vi nu gör istället.

Och exakt vad är problemet med att folk gör olika när de är fria att välja eller att vägägaren struntar i enstaka trafikanter? Vad vill du uppnå, och varför?

Jag vill kunna utöva mitt bilintresse ifred utan att bli trakaserad och behöva gå omvägar på grund av krångliga regler. Jag vill inte behöva vara rädd för att bli straffad för att jag glömt/inte orkat ta på bältet. Jag vill kunna köra bil med människor i bagaget/på flaket utan att behöva vara rädd för att bli straffad. Jag vill inte behöva lägga ner en förmögenhet och flera år på att ta fem olika körkort bara för att få framföra de fordon jag vill. Jag vill kunna köra mc på bakhjulet utan att behöva vara rädd för att bli straffad. Jag vill kunna ta en liten pilleknarkare och sedan krypköra genom stan. Varför? För att jag känner för det.

Problemet handlar inte om huruvida man är stupfull eller ej eftersom man redan vid så låg promillehalt som 0,3 brister i koncentration förmåga att klara av fina manövrar och små riktningsändringar försämras.
Så redan där utgör man ett hot mot andra individer.
Så för att koppla till din liknelse: Personen som bara riktar pistolen mot dig är en som druckit. En person som faktiskt spänner hanen motsvarar den stupfulle.


Förvisso har du rätt i att dåliga förare också kan utgöra en fara. Skillnaden är dock att en stor del dåliga förare aldrig kommer så långt som till att lyckas ta körkortet.
Men du två minus ger inte ett plus - redan vid låg promillehalt utgör du en fara för dina medmänniskor. Därför finns dessa promillegränser i trafiken.