2010-03-30, 02:31
#1
Substanser: 20mg diazepam, ca. 1-1½g grönt och en hel del alkohol.
Ålder: 18
Kön: Kvinna
Denna helfina kväll utspelade sig under den helg i februari när det var snökaos i hela stockholm.
Det är iskallt ute, men jag fryser inte. Snön glittrar vackert i ljuset från gatlyktorna och den softa bensofeelingen börjar lägga sig tillrätta i kroppen. Jag är på väg till en väns födelsedagsfest, och jag känner redan nu att kvällen kommer bli storslagen, jag är på ett strålande humör.
Hemma lyssnade jag på lite mysig peppmusik, åt en snabb middag och förade med lite benso och ett par aquatinis.
På tunnelbanan är det mycket folk, men det stör mig inte. Jag står vid dörrarna med ett leende (som mest skulle kunna liknas vid Heath Ledger's skeva joker-smile) fastklistrat på läpparna och lyssnar på musik. Jag shufflar min shuffle, och bestämmer mig för att lyssna på lite jedi mind tricks. Landskapet flyter förbi i skön takt med musiken, och jag är riktigt peppad, jag känner upprymdheten i hela kroppen.
När destinationen är nådd svänger jag in på konsum för att köpa groggvirke och stöter på några bekanta som även de ska på festen, vi pratar lite men jag är någon annanstans i tankarna.
Jag förstår inte varför jag inte fryser, när jag vet hur kallt det är ute.
Vi säger hejdå för tillfället och jag beger mig åter ut i snöstormen och möter upp min allra bästa vän. Jag känner hur glad jag är att hon finns i mitt liv, och säger det till henne. Vi pratar och skrattar hela vägen fram till lokalen där festen skall äga rum.
Vi är tidigt ute, knappt någon har dykt upp än. Vi hälsar glatt på födelsedagsbarnet och de andra och slår oss ner i soffan och börjar genast blanda drinkar.
Mer och mer folk dyker upp och musiken pumpas ur högtalarna. Jag känner hur jag är ett med musiken, som om jag sattes på denna jord just för att vara på denna fest med dessa människor.
Folk blir fullare och fullare, likaså jag och min kompis. Vi rör oss runt lokalen och dansar och skrattar, vi är båda två fullständigt lyckliga.
Hon tar min hand och vi dansar i perfekt symbios, flera följer vårt exempel och det inofficiella dansgolvet fylls av människor. Alla dansar och ler medan Håkan Hellström sjunger om ångest ur högtalarna.
En tjej vars namn jag förlagt men vet att jag har hälsat på bryter sig in i vår fulländade yin-yang upplevelse och börjar dansa med mig. Min kompis fattar vinken och börjar dansa med de andra och jag och tjejen utbyter leenden och dansar tätt intill varandra. En dominanskamp utbryter när vi tillslut hamnar i soffan, det blir ständigt oavgjort men ingen ger upp.
Min kompis dyker upp, ackompanjerad av ännu en kompis, J. Jag lämnar dansflickan för stunden och låter mig dras med in på toa av mina två vänner.
J föreslår att vi nu borde mecka och jag nickar instämmande och skrider till verket, vi tar oss ut i snön och går runt husknuten.
Vi röker och jag känner hur den vackraste melodi jag någonsin hört slingrar sig runt min hjärna. Jag kommer inte på vilken låt det är, bara att jag aldrig vill att den ska ta slut.
Vi rör oss inåt, precis utanför dörren halkar min kompis och drar ner mig i fallet. Vi landar i en enorm snödriva och brister ut i gapskratt. J står dubbelvikt och synen gör att jag skrattar tills jag tappar andan.
Väl inomhus bjuds det på jelloshots och alla ser ut som små barn på julafton. Jag finner detta extremt underhållande, och viskar det till min vän som skrattar och nickar instämmande. Vi börjar dansa och snurra runt, jag lyfter upp henne och vi faller efter bara några steg ner på golvet, gapskrattandes. Folk kollar på oss och skakar skrattandes på huvudet. Vi kunde inte ha brytt oss mindre.
Dansflickan söker min blick tvärsöver rummet och jag går fram till henne, smeker hennes kind. Vi börjar röra oss i takt till musiken. Hon frågar vem jag egentligen är.
Jag svarar med ett litet leende att jag är den stundtals tysta iakttagaren, med översikt över allt från ovan.
Jag är den hemliga poeten med det bräckliga tonårshjärtat.
Jag är den ihärdiga arbetaren med de kritiska ögonen.
Jag är den detaljfixerade perfektionisten.
Och att jag är den största av drömmande flyktromantiker.
Vi förenas i en slowmotion-kyss, och jag känner att this is it, det här är peaken.
Resten av kvällen förflyter i skratt och allsång, kyssar och kramar, dans och smek.
Jag och min vän ringer vid 3-tiden efter en taxi och beger oss hem till mig.
Vi pratar med taxichauffören om isbjörnar och Sibirien, när vi ska betala ger han oss rikligt med rabatt för att vi är "sådana trevliga unga tjejer".
Väl hemma kryper vi ner i min säng och myser lite, hon somnar först, jag strax därefter.
"Såhär lycklig har jag inte varit på länge" tänker jag medan mina ögonlock blir tyngre, och jag faller in i det mjuka mörkret.
Ålder: 18
Kön: Kvinna
Denna helfina kväll utspelade sig under den helg i februari när det var snökaos i hela stockholm.
Det är iskallt ute, men jag fryser inte. Snön glittrar vackert i ljuset från gatlyktorna och den softa bensofeelingen börjar lägga sig tillrätta i kroppen. Jag är på väg till en väns födelsedagsfest, och jag känner redan nu att kvällen kommer bli storslagen, jag är på ett strålande humör.
Hemma lyssnade jag på lite mysig peppmusik, åt en snabb middag och förade med lite benso och ett par aquatinis.
På tunnelbanan är det mycket folk, men det stör mig inte. Jag står vid dörrarna med ett leende (som mest skulle kunna liknas vid Heath Ledger's skeva joker-smile) fastklistrat på läpparna och lyssnar på musik. Jag shufflar min shuffle, och bestämmer mig för att lyssna på lite jedi mind tricks. Landskapet flyter förbi i skön takt med musiken, och jag är riktigt peppad, jag känner upprymdheten i hela kroppen.
När destinationen är nådd svänger jag in på konsum för att köpa groggvirke och stöter på några bekanta som även de ska på festen, vi pratar lite men jag är någon annanstans i tankarna.
Jag förstår inte varför jag inte fryser, när jag vet hur kallt det är ute.
Vi säger hejdå för tillfället och jag beger mig åter ut i snöstormen och möter upp min allra bästa vän. Jag känner hur glad jag är att hon finns i mitt liv, och säger det till henne. Vi pratar och skrattar hela vägen fram till lokalen där festen skall äga rum.
Vi är tidigt ute, knappt någon har dykt upp än. Vi hälsar glatt på födelsedagsbarnet och de andra och slår oss ner i soffan och börjar genast blanda drinkar.
Mer och mer folk dyker upp och musiken pumpas ur högtalarna. Jag känner hur jag är ett med musiken, som om jag sattes på denna jord just för att vara på denna fest med dessa människor.
Folk blir fullare och fullare, likaså jag och min kompis. Vi rör oss runt lokalen och dansar och skrattar, vi är båda två fullständigt lyckliga.
Hon tar min hand och vi dansar i perfekt symbios, flera följer vårt exempel och det inofficiella dansgolvet fylls av människor. Alla dansar och ler medan Håkan Hellström sjunger om ångest ur högtalarna.
En tjej vars namn jag förlagt men vet att jag har hälsat på bryter sig in i vår fulländade yin-yang upplevelse och börjar dansa med mig. Min kompis fattar vinken och börjar dansa med de andra och jag och tjejen utbyter leenden och dansar tätt intill varandra. En dominanskamp utbryter när vi tillslut hamnar i soffan, det blir ständigt oavgjort men ingen ger upp.
Min kompis dyker upp, ackompanjerad av ännu en kompis, J. Jag lämnar dansflickan för stunden och låter mig dras med in på toa av mina två vänner.
J föreslår att vi nu borde mecka och jag nickar instämmande och skrider till verket, vi tar oss ut i snön och går runt husknuten.
Vi röker och jag känner hur den vackraste melodi jag någonsin hört slingrar sig runt min hjärna. Jag kommer inte på vilken låt det är, bara att jag aldrig vill att den ska ta slut.
Vi rör oss inåt, precis utanför dörren halkar min kompis och drar ner mig i fallet. Vi landar i en enorm snödriva och brister ut i gapskratt. J står dubbelvikt och synen gör att jag skrattar tills jag tappar andan.
Väl inomhus bjuds det på jelloshots och alla ser ut som små barn på julafton. Jag finner detta extremt underhållande, och viskar det till min vän som skrattar och nickar instämmande. Vi börjar dansa och snurra runt, jag lyfter upp henne och vi faller efter bara några steg ner på golvet, gapskrattandes. Folk kollar på oss och skakar skrattandes på huvudet. Vi kunde inte ha brytt oss mindre.
Dansflickan söker min blick tvärsöver rummet och jag går fram till henne, smeker hennes kind. Vi börjar röra oss i takt till musiken. Hon frågar vem jag egentligen är.
Jag svarar med ett litet leende att jag är den stundtals tysta iakttagaren, med översikt över allt från ovan.
Jag är den hemliga poeten med det bräckliga tonårshjärtat.
Jag är den ihärdiga arbetaren med de kritiska ögonen.
Jag är den detaljfixerade perfektionisten.
Och att jag är den största av drömmande flyktromantiker.
Vi förenas i en slowmotion-kyss, och jag känner att this is it, det här är peaken.
Resten av kvällen förflyter i skratt och allsång, kyssar och kramar, dans och smek.
Jag och min vän ringer vid 3-tiden efter en taxi och beger oss hem till mig.
Vi pratar med taxichauffören om isbjörnar och Sibirien, när vi ska betala ger han oss rikligt med rabatt för att vi är "sådana trevliga unga tjejer".
Väl hemma kryper vi ner i min säng och myser lite, hon somnar först, jag strax därefter.
"Såhär lycklig har jag inte varit på länge" tänker jag medan mina ögonlock blir tyngre, och jag faller in i det mjuka mörkret.
