Svårigheter i förhållandet trots att kärleken finns från bägges sida

Jag vet inte om mitt problem är ett vanligt eller inte, och jag försöker inte på något sätt få mig att verka udda eller speciell.
Jag vet bara inte hur jag och min man ska lära oss att möta varandra halvvägs.

Han gjorde en enorm uppoffring genom att flytta ett x antal mil för att flytta in hos mig.
Han lämnade jobb, vänner och familj (jag krävde inte detta, men innerst inne visste vi väl båda att ett vuxetförhållande inte överlever i längden på långdistans).
Han flyttade, och han är allt och mycket mer för mig.
Han är det absolut finaste som finns och det att jag skriver handlar inte om att det finns det minsta tvivel på om jag vill ha honom eller inte.
Jag vill ha honom och ingen annan, och kan inte tänka mig ett bättre liv än med honom vid min sida livet ut.

Konflikten ligger alltså i våra vanor som är såå djupt intränade hos oss båda, och att dessa mönster har varit enormt svåra att bryta speciellt från hans sida:
Vi träffades på ett okonventionellt sätt och att spela både tv-spel och pc-spel är en del av vår vardag så det handlar inte om att helt bryta våra vanor, men vi har som tidigare nämnt svårt att mötas halvvägs.

I början av vårt förhållande valde jag att helt koppla bort mina intressen och vanor för att jag trodde att ett "riktigt" förhållande krävde det, men i sinom tid insätt att detta inte var rätt sätt att hantera detta på.
Vi har nu gått över till att vi träffas när det är lägg dags, något jag inte uppskattar fullt ut eftersom det börjar kännas mer som ett "KK-förhållande" att bara träffas när vi har sex och sedan gå tillbaks till det vi höll på med på två olika håll, vi har visserligen mycket kul ihop, skrattat och busar, men det känns alltid som att han alltid vill "avsluta" våra träffar snabbt eftersom han måste tillbaks till spelen.

Som tidigare nämnt råder det inga tvivel om att vi älskar varandra, men hur ska jag få honom att vilja se mig mer? För som det är nu så känns det inte som att han ens lyssnar när jag ber honom ta mina klagomål angående våra "natt-träffar" seriöst.

Min kära karl har lärt sig sedans tidigare att vara mycket själv, och har inte haft ett riktigt seriöst förhållande utan som han själv uttalar sig "skitit i om de blivit arga över hans spelberoende eller ej".
Men på något sätt kan jag inte undkomma känslan av att han inte ens skulle märka om jag inte fanns vid honom, detta förbaskade WOW spelande inte bara kväver vårt förhållande utan också hånar det eftersom han inte ens märker om det gått 12min eller 12 timmar (det har aldrig hänt att han släppt datorn efter 12min).

Jag har många gånger försökt få hans uppmärksamhet under spelandet, men detta för er som inte spelat tv-spel eller pc-spel är en omöjlighet om man sitter och spelar ( detta gäller dock oss båda, detta var den stora anledningen till att jag slutade spela, jag såg det aldrig som en uppoffring för honom, utan snarare för oss eftersom jag vet hur lätt jag skiter i allt omkring mig när jag väl spelar).
Att jag har höga krav på honom är väl ett faktum, men är det FÖR höga krav om det är mannen i mitt liv, och den jag verkligen vill spendera hela mitt liv med?

Jag är bara rädd för att om åren går och efter vår sons födsel saker och ting inte förändras att våra känslor som är så starka för varandra kommer att dö ut.
Jag vill verkligen inte förlora honom.

Tack för seriösa svar.

Ett långt inlägg där jag inte fick ut mer än att han är spelberoende och det tar upp mycket av hans tid så du känner dig åtsidosatt. Stämmer det?

Det enda jag kan säga är att du behöver prata med honom om saken.

Om du hade gjort något annat än bara lusläst så hade du sett att hon redan försökt detta.




I alla fall.
Du behöver faktiskt prata mer med honom, men se till så att det inte bara blir "tjat", utan att det blir en seriös diskussion som innehåller små hot också. Eller i alla fall konsekvenser av något slag. Han ska inte kunna sitta vid datorn ALL tid som han inte tillbringar i sängen med dig. Det är helt enkelt inte så ett förhållande ska te sig.
Säg det att hur mycket du än älskar honom så fungerar det inte som det är, du får ingen kärlek tillbaka (?).
Se till så att diskussionerna inte slutar med att båda eller någon av er på något sätt är arga, eller att han kommer undan med att hota dig tillbaka eller vända diskussionen.
Lämna inte diskussionen förrän ni kommit fram till något, för så som jag ser det nu så har det gått till ungefär som "vi måste prata, du spelar för mycket" "nädå" "jo, jag känner mig inte uppmärksammad" "nähä. okej, vafan ska jag göra då? jag har flyttat hit för din skull!" "jo, ja.." osv, sådant leder inte till någonting.

Tänk inte på din pojkvän när du svarar på denna fråga..

Vill DU fortsätta spela WOW?

Om svaret är "JA" inse att det förhållande du har är det du kommer att få. WOW tar upp en stor del tid om man ska vara bra/vara med och raida (spelade själv EQ på hög nivå i 5 år)

Om svaret är "NEJ" sluta betala ditt abonemang - skit i vad pojken gör gå ut på stan och ät en glass, häng med kompisar, börja träna, skaffa hobbys utanför hemmet du kommer snart att inse om du vill ha pojken för den han är eller för den char han är i spelet. (jag gjorde den missen med mitt X nämligen - träffades via EQ och när jag ville sluta spela så slutade det förhållandet inte så bra)

Grejjen är ju att du visste hur mkt han spelade, vad trodde du när han flyttade till dig? Att ni skulle sluta spela gå på picknick varje dag i parken och läsa dikter? Är man tillsammans med någon som spelar och VILL spela så mycket så får man inse att man kommer alltid till viss del i andra hand. Om en named poppar i spelet så måste man döda den fort osv.. Det kan inte vänta på samma sätt som en kram till sin respektive.

Visst är det tufft att han lämnat allt och kommit till dig - så det kommer ju helt och hållet ner på fakta. Vad vill du? Vill du ha det liv du har nu eller inte. Du kan ju inte känna dig skyldig till att han flyttade till dig om han inte vill jobba och lägga ner tiden på ert förhållande. Vad är syftet då?

Hoppas att mitt svar ger dig någon idé ivf. Jag har varit i samma situation själv så jag vet hur det är. Dock var det jag som flyttade till mitt X långt från min hemstad så jag kan ge svar på hur det känns från den andra sidan om det kan hjälpa dig

Tack för alla kloka råden, och jag ber om ursäkt om jag skrev för långt, antar att jag behövde skriva av mig.

Jag har försökt ta till mig av alla olika vinklarna och faktiskt försökt komma fram till ett klokt sätt att få min karl att förstå varför jag säger och känner som jag gör.

"Vill DU fortsätta spela WOW?"

Mitt svar blir ett klart: Ja. Jag har aldrig försökt få min sambo att sluta spela heller för den delen, utan snarare minska på spelandet. Spel har och kommer alltid att vara en stor del av mitt liv, och det är en av de många saker som gjort att vi funnit lycka och kärlek till varandra för våran gemensamma passion, men jag vill inte förlora en passion för en annan.

På grund av distansen vi hade mellan oss så blev det en hel del telefonsamtal innan vi träffades och under dessa samtal så fick jag intrycket av att en av de anledningar till att han spelade så mycket var att han nyligen blivit arbetslös och för att han inte hade någon anledning till att inte spela. Han må ha upplevt det så, men riktigt så var det inte.
Han har aldrig sett sig själv som en spelmissbrukare eller att han har ens en hint av ett beroende, men idag så tror jag det betsats in i hans huvud att det faktiskt är så, och det har jag väl er alla att tacka för.

Så nu antar jag som allt annat att man måste låta det gro och jobba på det. Som med allt annat.

Tack för hjälpen.

Det var så lite så, hoppas att det löser sig för dig, vill du ha ett boll plank eller råd skicka iväg ett PM så kan jag försöka hjälpa dig om du vill

Spela tillsammans da? Da gor ni ju nagot som ni bada gillar valdigt mycket tillsammans med nagon ni gillar valdigt mycket.

Om du hade läst det som stod ovanför hade du förstått att vi faktiskt spelar ihop, bara att det ibland kunde bli för mycket.

Men tack till alla råd, nu har det minsann gått mycket bättre

Tack allihopa.

lusläsa betyder att man läser nåt väldigt, väldigt ingående. ögna igenom däremot är att bara kolla igenom fort.

så, nu har du lärt dig nåt nytt o slipper bli utskrattad.