Hur hård är en diamant?

åter igen, ju hårdare nått är ju lättare går det sönder.
Slår du med en hammare på en glasskål går glaset sönder för att det är hårt, inte för att hammaren är hård.
Och det bevisas ju i nästa experiment när vi slår med samma hammare på en gummibit, den går inte sönder för att den är seg.
Stål är en kompromiss mellan hårdhet och seghet.
Det finns inget ämne i svenskan som heter tungsten, men jag antar att du menar volfram. Och det är hårt, visst, men inte det hårdaste materialet. Det spelar ingen roll vad du tycker om det.

Volfram är för övrigt lätt att ha sönder. en stav (2,4 mm i diameter) knäcks på mitten med handkraft. Stål i samma dimension knäcks inte alls, det böjer sig.

Nu vet jag visserligen inte säkert, men riktigt så enkelt är det väl inte?

en kniv kan lätt göra en gummibit sönder, därför tycker jag inte att gummi är stark material.

okej, bra att veta. kan titanium knäckas då? om även titanium kan knäckas så vet jag i alla fall att stål är det hårdaste/starkaste materialet trots allt. otroligt att en så gammal uppfinning som stål är kanske det starkaste materialet fortfarande. jag har hört om nanorör som ska vara väldigt hårda, så kanske dom skulle vara hårdare. men ah, just det... jag glömde att dom kanske har samma definition av "hårdhet" som du har, så nanorören går säkert väldigt lätt sönder, så dom är inte alls hårda.

http://en.wikipedia.org/wiki/Carbon_nanotube

Hur hanterar du att diamant lätt kan ta sönder en kniv oavsett om den är gjord i stål eller titan då?

What?, "Blötjärn" typ konstruktionsstål (2172)
bearbetar man bäst med hårdmetall, och härdat
uppåt 60 hrc kräver keramiska skär typ cbn.
Man kan dock bara ta några tiondelar i skärdjup i
så hårt stål.
Förresten, minsta intermittens i materialet och
du har skärbrott, skäret måste ha en viss seghet.

Vad annat ohärdat krafs som inte kletar är för nåt material
vet jag dock inte, men lycka till att svarva i 2541
med diamant du.

Diamant duger bara till plaster, aluminium och ev gulmetall.
Och då är det alldeles förträffligt förresten, man kan köra 3-skift
och skärbytet gör man först till midsommaren.

Ska jag debattera mot mig själv eller varför fortsatte du inte? Utveckla

Föreställ dig en skala, rückblendeskalan kallar vi den.
<-------------------------------> <-- så ser den ut, längst till vänster är det segaste man kan tänka sig. det är ett material som man i princip inte kan dela i 2 delar, du kan sträcka ut det hur långt som helst. I mitten har vi kanske stål. Som är både lite segt å lite hårt. Längst till höger har vi det hårdaste. Det är så hårt att det inte ens kan existera. Minsta lilla påverkan och materialet bryts sönder. Det klarar inte alls vikten av sig själv.
Alla material finns på skalan någonstans.
Jag känner att jag har lite svårt att formulera mig nu. Men hur hårt något är beror ju på bindningarna atomerna/molekylerna i mellan har. Har dom starka bindningar så blir materialet hårt. I gengäld så ligger inte materialets brottsgräns så långt borta. Och tvärtom för seghet.

Jag måste ha fått något om bakfoten, whatever, lämnar diskussionen.

Jag menar att exempelvis stål både är starkare och hårdare än plast och att hårdare inte per automatik betyder sprödare/svagare så som du vill påskina.

Du trollar?

min beskrivning var naturligtvis inte perfekt. Plast är ju ganska vitt begrepp, det finns ju exempelvis plastfolie som är väldigt segt, mer segt än stål. Alltså att man kan sträcka ut det längre än stål innan det går i 2 bitar. Sen finns det ju hård plast som man kan knäcka av väldigt lätt. Så det är ju väldigt hårt.
Jag står fast vid det jag sa förut. Hårda saker knäcker man av lättare än sega saker, och stål är en slags kompromiss mellan seghet och hårdhet. Volfram vet jag är väldigt lätt att knäcka, diamant förmodligen lättare. Men jag har inte den budgeten att jag kan bevisa det idag.

Utan att ge det så mycket betänketid tror jag du har fel när du säger "hårdare inte per automatik betyder sprödare/svagare". Jag tror det är just det som det betyder.

Jag har ju gett flera exempel, och kan du ge ett exempel på en mjuk sak som är lättare att knäcka än en hård sak?

förresten, någon som vet hur hårda människotänder eller ben är? tandläkare använder ju diamantborrar när dom borrar tänder, så jag antar att människoben är ganska hårt. problemet med ben är dock att de kan gå av ganska lätt. det vore bra om människornas tänder och skelett skulle vara gjord av hårdare material som metall till exempel. då skulle man aldrig kunna bryta ett ben, den skulle istället bara böjas, och det skulle vara enkelt att böja tillbaks den.


en stål- eller titanium hammare kan väldigt ta lätt ta sönder en diamant, oavsett vilken sorts diamant det är. om man vill ta sönder en kniv med en diamant däremot så behöver man kanske göra en diamant borr eller nåt, och även då kommer det ta ganska lång tid att ta sönder kniven.

"Lonsdaleite " är 58 % hårdare än diamant


om vi ponerar att jag vill få min silvriga bil "orepbar" för diverse småbus.
Vore inte då ett tunnt lager av "titan" eller extremt hård metall önskvärd?

titan väger dock mer än "normalt stål" väl ?