2010-03-21, 22:16
#1
Substans: Ja Rush Ultra
Dos: ~0,7g + ~1,3g
Kön: Man
Tid: ~2 timmar
Tidigare erfarenheter: CB, LSA, Kratom, alkohol.
Mh, var är jag? Just det. I Pontus morsas säng. Riktigt mysig kväll igår. Kläderna på nu.
Jag går ut till TV-rummet, där sitter Jesper, Mikael och Simon. Alla ser lagom hängiga ut.
- Har vi något kvar? Frågar jag.
- Nej, allt tog slut igår.
Lika bra att gå hem då. Igår hade vi testat Ja rush ultra, och både jag och Simon hade haft en väldigt rolig kväll, trodde aldrig att en laglig drog skulle vara så bra. Men sen hade vi fyllt på med brass också, och då blev det om ännu roligare.
Jag och Jesper börjar dra oss hemåt. Vi går 20 min och kommer på att vi har två jollar med JRU kvar. Vi står vid en rondell med mycket bilar, så vi går upp en bit på ett berg. Kängorna fylls med snö, men snart blir det bättre. Vi delar på en Jolle och känner oss bättre, sedan tar vi bussen mot mig. Innan min station frågar jag Jesper om han vill hoppa av och ta den sista jollen.
- Visst, men jag pallar inte röka mer just nu, får jag till svar.
Vi går tio minuter till skogen vi brukar röka i. Jag tar upp det röda Marlboropaketet med den sista joppen i. Snyggt meckad, förutom filtret som är för litet.
Jag tänder på och tar ett djupt bloss. Skönt. Redan vid andra blosset känner jag ruset. Hade inte ätit något sedan igår eftermiddag, men det skulle väl bara göra ruset skönare. När halva jointen är rökt frågar Jesper om han kan få några bloss. Visst, säger jag. Börjar känna mig ganska borta nu ändå. Jesper tar tre bloss medan jag känner hur allt snurrar. Jag får tillbaka jointen och röker lite mer. Fan vad jobbigt med all snö, tänker jag för mig själv. När båten börjar gå mot sitt slut kommer paniken.
Vad i helvete är det här. Jesper, vad händer?
Jag känner hur hjärtat dunkar i hela kroppen. Det låter som en varningslampa som tutar i takt med hjärtat, dvs SNABBT. Tankarna far runt, vad är ett liv? Vad är en evighet? Är det här att vara död, att gå runt och inte förstå någonting? Är jag död eller lever jag? Vad är meningen med livet, har man en uppgift eller lever man bara? Vad är ett liv?
Jag var så långt borta från medvetandet att jag inte ens visste varför jag blivit såhär. Jesper, nu går vi hem. Jag hade ingen aning om varför jag skulle gå hem, men det var något i mig som sa att det skulle vara bra. På vägen hem hörde jag flera varningsljud och jag fick deja vu flera gånger i minuten, och ofta fick jag en bild av en bil som slirade (jag har varit med om en extrem bilolycka för något år sedan). Det kändes som att flera gånger i sekunden så växlade jag mellan olika liv, minnen som jag inte ens hade kom upp. Bilderna i tankarna kändes nästan verkliga. Det tog mig två minuter att förklara för Jesper att jag tror jag fått en psykos.
När jag är hemma så lägger jag mig i sängen. Jag kände inte igen mitt rum, men jag hade en röst i huvudet som sa "du förstår inget just nu, men du kommer göra. Slappna av". Jag lägger mig i sängen och säger åt Jesper att lägga sig bredvid.
- Nej, jag ska gå hem, säger Jesper.
- Du kan inte gå hem nu, idiot, säger jag.
Vi diskuterar huruvida han kan gå hem eller inte, efter ett tag går jag upp och säger att, jag tror att vi kommer förstå om vi äter någonting. Vi går ut i köket och jag tar fram två Billys-pizzor. Ingen aning om hur länge de ska vara i micron, så jag drar den bara långt upp. Samma sekund kommer mor hem. Panik. Hon kommer in och jag säger hej, varför vet jag inte men jag hade som sagt en röst i huvudet som sa åt mig vad jag skulle göra. Jag tar ut pizzorna som är helt kalla. Får panik och vet inte vad jag ska göra, så jag tar ut dem och lägger på två tallrikar och lägger fram bestick. Jesper tar besticken i handen.
- Vad fan håller du på med?! Viskade jag, och la upp besticken på bordet.
Vi tvingar i oss de äckliga pizzorna. Disken lägger jag på diskbänken och vi går in till mitt rum. Världen skakar inte lika mycket, men visst fan känns det fortfarande som en dröm. Men efter några minuter får jag en bild av vad livet är. Jesper vill gå hem nu. Jag låter honom gå hem, just nu skiter jag i om han hamnar i en snödriva eller blir överkörd. Efter att han gått så lägger jag mig i sängen och skakar. Efter tio minuter till börjar jag förstå vad som hade hänt. Jag googlar upp psykos och läser vad man ska göra. "Du är bara påverkad av en drog" stod det någonstans. Då kom jag ihåg vad som hade hänt. Vad skönt, jag kommer att bli annorlunda sen. Annorlunda tänkte jag, inte normal, för jag mindes inte hur det var att vara normal, jag trodde som sagt att hela mitt liv varit så, och att jag levt i en evighet.
Effekten börjar lugna sig jag börjar lugna ner mig. Nu känner jag ett lite skönare rus. Kroppen känns varm. Efter en kvart börjar jag kunna tänka igen. Jag vill ha kratom, det är lugnande. Jag går ut i köket och kokar té. När jag kommer in igen så häller jag kratomet direkt ner i koppen. Efter jag druckit det kom jag på att jag nog skulle ha en téboll. Jag går ut i köket och vet inte riktigt vad jag ska göra, morsan sitter i samma rum och tittar på TV. Jag börjar skölja ur koppen men kommer på att det kommer fastna i slasken. Jag rensar slasken och morsan frågar vad jag håller på med. "Jag fick något äckligt på fingrarna", är det bästa jag kan komma på. Sen sköljer jag av fingrarna och går in på mitt rum igen. Börjar skriva en tripprapport men är fortfarande inte helt klar i skallen. Drog sedan hem till en kompis och sov där. Jag minns inte vad jag drömde men jag minns tyvärr att jag var skräckslagen när jag vaknade.
Trippen får 1/5. Skulle varit en nolla om det varit en illegal drog, men att det här är lagligt...sweet!
Jag tror aldrig att jag varit så rädd i hela mitt liv.
Kan också tillägga att jag är väldigt lättpåverkad av alla droger, och så hade jag inte ätit på ett bra tag.
Dos: ~0,7g + ~1,3g
Kön: Man
Tid: ~2 timmar
Tidigare erfarenheter: CB, LSA, Kratom, alkohol.
Mh, var är jag? Just det. I Pontus morsas säng. Riktigt mysig kväll igår. Kläderna på nu.
Jag går ut till TV-rummet, där sitter Jesper, Mikael och Simon. Alla ser lagom hängiga ut.
- Har vi något kvar? Frågar jag.
- Nej, allt tog slut igår.
Lika bra att gå hem då. Igår hade vi testat Ja rush ultra, och både jag och Simon hade haft en väldigt rolig kväll, trodde aldrig att en laglig drog skulle vara så bra. Men sen hade vi fyllt på med brass också, och då blev det om ännu roligare.
Jag och Jesper börjar dra oss hemåt. Vi går 20 min och kommer på att vi har två jollar med JRU kvar. Vi står vid en rondell med mycket bilar, så vi går upp en bit på ett berg. Kängorna fylls med snö, men snart blir det bättre. Vi delar på en Jolle och känner oss bättre, sedan tar vi bussen mot mig. Innan min station frågar jag Jesper om han vill hoppa av och ta den sista jollen.
- Visst, men jag pallar inte röka mer just nu, får jag till svar.
Vi går tio minuter till skogen vi brukar röka i. Jag tar upp det röda Marlboropaketet med den sista joppen i. Snyggt meckad, förutom filtret som är för litet.
Jag tänder på och tar ett djupt bloss. Skönt. Redan vid andra blosset känner jag ruset. Hade inte ätit något sedan igår eftermiddag, men det skulle väl bara göra ruset skönare. När halva jointen är rökt frågar Jesper om han kan få några bloss. Visst, säger jag. Börjar känna mig ganska borta nu ändå. Jesper tar tre bloss medan jag känner hur allt snurrar. Jag får tillbaka jointen och röker lite mer. Fan vad jobbigt med all snö, tänker jag för mig själv. När båten börjar gå mot sitt slut kommer paniken.
Vad i helvete är det här. Jesper, vad händer?
Jag känner hur hjärtat dunkar i hela kroppen. Det låter som en varningslampa som tutar i takt med hjärtat, dvs SNABBT. Tankarna far runt, vad är ett liv? Vad är en evighet? Är det här att vara död, att gå runt och inte förstå någonting? Är jag död eller lever jag? Vad är meningen med livet, har man en uppgift eller lever man bara? Vad är ett liv?
Jag var så långt borta från medvetandet att jag inte ens visste varför jag blivit såhär. Jesper, nu går vi hem. Jag hade ingen aning om varför jag skulle gå hem, men det var något i mig som sa att det skulle vara bra. På vägen hem hörde jag flera varningsljud och jag fick deja vu flera gånger i minuten, och ofta fick jag en bild av en bil som slirade (jag har varit med om en extrem bilolycka för något år sedan). Det kändes som att flera gånger i sekunden så växlade jag mellan olika liv, minnen som jag inte ens hade kom upp. Bilderna i tankarna kändes nästan verkliga. Det tog mig två minuter att förklara för Jesper att jag tror jag fått en psykos.
När jag är hemma så lägger jag mig i sängen. Jag kände inte igen mitt rum, men jag hade en röst i huvudet som sa "du förstår inget just nu, men du kommer göra. Slappna av". Jag lägger mig i sängen och säger åt Jesper att lägga sig bredvid.
- Nej, jag ska gå hem, säger Jesper.
- Du kan inte gå hem nu, idiot, säger jag.
Vi diskuterar huruvida han kan gå hem eller inte, efter ett tag går jag upp och säger att, jag tror att vi kommer förstå om vi äter någonting. Vi går ut i köket och jag tar fram två Billys-pizzor. Ingen aning om hur länge de ska vara i micron, så jag drar den bara långt upp. Samma sekund kommer mor hem. Panik. Hon kommer in och jag säger hej, varför vet jag inte men jag hade som sagt en röst i huvudet som sa åt mig vad jag skulle göra. Jag tar ut pizzorna som är helt kalla. Får panik och vet inte vad jag ska göra, så jag tar ut dem och lägger på två tallrikar och lägger fram bestick. Jesper tar besticken i handen.
- Vad fan håller du på med?! Viskade jag, och la upp besticken på bordet.
Vi tvingar i oss de äckliga pizzorna. Disken lägger jag på diskbänken och vi går in till mitt rum. Världen skakar inte lika mycket, men visst fan känns det fortfarande som en dröm. Men efter några minuter får jag en bild av vad livet är. Jesper vill gå hem nu. Jag låter honom gå hem, just nu skiter jag i om han hamnar i en snödriva eller blir överkörd. Efter att han gått så lägger jag mig i sängen och skakar. Efter tio minuter till börjar jag förstå vad som hade hänt. Jag googlar upp psykos och läser vad man ska göra. "Du är bara påverkad av en drog" stod det någonstans. Då kom jag ihåg vad som hade hänt. Vad skönt, jag kommer att bli annorlunda sen. Annorlunda tänkte jag, inte normal, för jag mindes inte hur det var att vara normal, jag trodde som sagt att hela mitt liv varit så, och att jag levt i en evighet.
Effekten börjar lugna sig jag börjar lugna ner mig. Nu känner jag ett lite skönare rus. Kroppen känns varm. Efter en kvart börjar jag kunna tänka igen. Jag vill ha kratom, det är lugnande. Jag går ut i köket och kokar té. När jag kommer in igen så häller jag kratomet direkt ner i koppen. Efter jag druckit det kom jag på att jag nog skulle ha en téboll. Jag går ut i köket och vet inte riktigt vad jag ska göra, morsan sitter i samma rum och tittar på TV. Jag börjar skölja ur koppen men kommer på att det kommer fastna i slasken. Jag rensar slasken och morsan frågar vad jag håller på med. "Jag fick något äckligt på fingrarna", är det bästa jag kan komma på. Sen sköljer jag av fingrarna och går in på mitt rum igen. Börjar skriva en tripprapport men är fortfarande inte helt klar i skallen. Drog sedan hem till en kompis och sov där. Jag minns inte vad jag drömde men jag minns tyvärr att jag var skräckslagen när jag vaknade.
Trippen får 1/5. Skulle varit en nolla om det varit en illegal drog, men att det här är lagligt...sweet!
Jag tror aldrig att jag varit så rädd i hela mitt liv.
Kan också tillägga att jag är väldigt lättpåverkad av alla droger, och så hade jag inte ätit på ett bra tag.
Rätt intrerssant läsning faktiskt.