Hur bli konsertpianist vid 23-26 års ålder?

Kom direkt att tänka på filmer "10000 timmar" som handlar om att man kan bli proffs inom precis vad som helst med vissa förutsättningar. Filmen bygger på denna bok som artikeln handlar om:

http://www.svd.se/ovning-i-10-000-ti...fodd-begavning

Hittade sen en länk från samma tidning där de hävdar motsatsen, men läs och begrunda.

http://www.svd.se/myten-om-10-000-timmars-traning

Intressant tycker jag och önskar dig all lycka! Tror allt går om man vill för övrigt. 😃

Jag känner till det men jag försöker inte vara världskänd och spela stora konserter med New York Phil och bli såhär stor. Bara att kunna försörja mig som pianist.

Som personen ovan mig nämner är det konkurrensutsatt. Men det ändrar inte svaret. Allting handlar om hur mycket du är villig att offra. Är konkurrensen hård, ja då får du offra mer. Men visst går det, absolut.

Frågan du bör ställa dig är istället om du är villig att ge upp allt som krävs för att nå denna nivå? Som exempel, kan du tänka dig att flytta till ett forna sovjetland och studera/jobba där? Mindre tid med alternativt ingen familj/barn?
Kan du tänka dig att försaka god ekonomi under 15 till 20 år framåt?
Är svaret ja tror jag du har goda möjligheter.

Finns det alltså ett "lägre" skikt av denna arbetsmarknad? Jag trodde att man måste vara känd för att kunna försörja sig.

Nej det gör det inte. När det gäller vissa saker måste man helt enkelt ha en enorm talang. Annars hjälper det inte hur mycket man offrar och hur hårt man arbetar. Nu är det naturligtvis tänkbart att TS har denna talang, även om ingen tycks ha talat om det för henne.

Tiderna har förändrats, det är inte längre några få höjdare som väljer ut några underbarn utan det är folket som väljer ut det dom gillar via Youtube och andra medier så kör på, gör dig ett namn, skapa en youtube och gör något unikt. Varför bara vilja bli något som andra redan gjort eller gör, du kan bli så mycket mer och roligare än en konsertpianist som ska öva samma stycke 250 miljoner ggr om dagen.

Men du kan faktiskt göra som du vill och tänk inte så smått, du kan bli något mycket bättre och roligare än konsertpianist också, din fantasi sätter gränserna här. Vi lever i fantastiska tider, konsertpianist känns som en dröm du har för att du fått lära dig sen barnsben att det är det högsta du kan bli inom piano vilket jag inte alls tycker längre.

Jag säger kör på och på vägen kommer du säkert finna vad du ska göra även om det inte är konsertpianist, övandet har du ändå nytta av och allt du lär dig har du också nytta av oavsett vad inom musiken du kommer göra.

Lycka till!

Tack för ett inspirerande svar
Det var det jag funderade på själv - finns så många olika medier för att bli hörd. Folk tjänar faktiskt pengar på youtube och det finns så många pianister som gör underbara covers och sin egen musik som sen säljs på itunes och de gör sina gigs osv. Klassisk musik är alltid närmast mitt hjärta och det blir ofta inspiration för mitt eget skapande. Jag tänker ändå söka till klassisk piano utbildning för att behärska pianot, även om jag aldrig ska få spela Rachmaninoff Piano Concerto nr 2 med en världens bästa Philharmony, men jag kan inte ignorera mitt livs kallelse att spela piano. På nåt sätt måste det gå att hitta sätt att försörja mig på det...

Fast du försörjer dig ju redan på det om du arbetar som pianolärare?

Sedan tror jag inte att Youtube är rätt väg att gå (mer än för att tillgängliggöra musikfiler - men då ser det ju långt mer seriöst ut att ha en egen hemsida att hänvisa arrangörer till), eller för den delen att vänta på att "bli hittad". Det handlar om att skapa sin egen karriär, skapa efterfrågan hos de som styr upp konserter och ha ett koncept att sälja in. Kontakta alla arrangörer som finns, helt enkelt, och hoppas att någon vill jobba med dig. Alternativt arrangera själv och marknadsför som bara den.

Jag vet inte hur det funkar för klassiska musiker, men som jag har förstått det på kmh:s folkmusikutbildning läser man först musiker-utbildningen och sedan är pedagog en påbyggnad, som inte alla kan bli antagna till. Så de som väljer att inte blir pedagoger har i princip siktat lägre, akademiskt sett. Riskmässigt har de dock siktat högre, eftersom sannolikheten att de inte kan försörja sig är större. Så jag antar att de duktigaste går pedagogterminerna allihop.

Jag vill inte krossa drömmar, men jag rör mig i dessa kretsar och har studerat på musikhögskola, och drömmen om att bli en ofta anlitad konsertpianist ligger nog långt bort, tyvärr.

Att komma in på musikhögskolans lärarutbildning med klassiskt piano som huvudämne är inte omöjligt, men även det mycket svårt.
Även de flesta som "bara" läser till pedagog har spelat piano för pedagog sen barnsben, läst flera år på folkhögskola där de övat timmavis per dag. De har också läst harmonisering, gehörs- och musiklära etc. och har då helt andra förutsättningar på musikhögskolornas intagningsprov (som även innehåller allt detta, utöver själva spelprovet).
Dessa pianister tar sig sedan igenom 5,5 år då de spelar konstant (samtidigt som de läser pedagogik och andra nödvändiga ämnen) och kommer sedan ut som pianopedagoger.
De kan sedan frilansa lite vid sidan om sin ordinarie anställning som pedagoger, kanske kompa lite konserter i kyrkan, lite då och då få göra en egen konsert, om de har tur gå med i ett musiksällskap där de får spela ihop med andra lite då och då.

Att försörja sig som musiker är svårt idag.
Det är en internationell marknad och oavsett hur bra du är finns det något ryskt underbarn som gör det bättre. Vi tävlar inte längre om jobben med folk i en lagom stor geografisk omgivning, vi tävlar med hela världen.

Jag tror inte det är en omöjlighet för dig att komma in på en musikhögskola på pedagogprogrammet, men en musikerutbildning ligger nog väldigt långt borta.

Lev din dröm, skapa musik, spela, ha kul. Hitta framförallt andra att spela med. En violinist i samma sits? En sångare som vill sjunga romanser med avancerade, vackra, pianokomp.

Att det ska vara mycket svårt att komma in på en lärarutbildning med klassiskt piano som huvudinstrument stämmer inte riktigt. Måhända att det stämmer just i Stockholm, men det finns fler musikhögskolor än så. I Piteå kämpar man stenhårt för att hålla musiklärarlinjen vid liv. Det finns grymt få studenter, så även de som inte klarar antagningsproven kan komma in (vilket är helt absurt).

Jag har ingen aning om hur det ser ut på den klassiska kandidatsidan på Ackis, men det är nog säkert rätt höga krav. Svårt att göra en bedömning utifrån bara text dock. Vad som är hög nivå skiljer sig ju rätt kraftigt baserat på var man själv är.

Nej, jag skrev att jag inte trodde att det var en omöjlighet.
Att komma in på ämneslärarutbildningen, GR, gör du i princip per automatik numera om du kan kompa dig själv på gitarr, men att komma in på GY, som det heter nu, på klassiskt piano är nog inte jättelätt.
Det är många erfarna musiker du konkurrerar med.

Lite OT, men jag pratade nyligen med en av mina gamla lärare på Musikhögskolan som ojade sig över att marknaden kommit in även på musikhögskolorna.
"Så många som möjligt ska komma in, och så många som möjligt ska komma ut" sa han.
Detta då skolorna får betalt per högskolepoäng de delar ut.
Så det tar in vad skit som helst, och har överseende med vad fan som helst, bara de får pengar.
Fast han kanske mest är gammal och bitter

Så visst, det går att komma in på GY, men har man haft ett längre uppehåll på flera år och du tävlar mot pianister som de senaste två åren drillats på folkis så är det svårt.