"Same time, same place"

Då är det en ödets ironi att friarna ibland får konkurrera om den tillbeddas gunst.

Ibland kan det vara någons frånvaro som ger tillfället till ett klick. En frånvarande konkurrent kan vara en bra konkurrent, särskilt i den mån holmgång undvikes genom frånvaron.

Engelska "concur" kommer av latin för »springa ihop [med]«. För det krävs att alla fyra (4) dimensionerna sammanfaller (x/y/z/tiden).

Hur duktig av en konkurrent man än är så spelar det ingen roll om man inte är på plats när det gäller.

Ja, när det inte är serendipity då!

Lite skoj är det allt att svenskan kan översätta saken till motsits i bägge led: medlöpare ≠ motståndare.

En särskilt motsägelsefull sits har stafettlöparen med sin pinne. Med lite tur springer Sverige ihop till en seger, bara inte förste löparen springer ihop med sin medlöpare och snavar vid överlämnandet av stafettpinnen. När det är riktigt jämnt så spurtar de 3–4 bästa i en hop. På läktarna applåderar en hel hoper fans. Motståndarna står inte stilla, paradoxalt nog.

Men inte än är skägget jämnt nog att låta klumpasnusket fortgå i mix, fast det rakas säkert både här & där till förskönande friktion. Mot trögtraditionell normfond kanske det ger däggor intryck av förtryck att tryckas stock i hand men nog rimmar då bakgrund etter bättre å degor, fast de senare lär spurta desto bättre i rena förskräckelsen oavsett den gäller hona/homo / flykt undan drev av kön/genus? Kanske kan mittmöte tas till gamma nystart å växling medelst pinnes stöt i ring / transit av liten boll, så får alla komma till bäst de vill. För stavfett ur ledartiden.

Long time no see, Sir...

Aye, the longer the samer, sure Sire.