Hur resonerar de när de säger att det finns oändligt med planter?

För en som är ganska oinsatt i oändlighetsbegreppet (undertecknad) känns det väldigt konstigt att kalla ytan på en ballong för oändlig. Är detta verkligen riktigt? Som du säger kommer man aldrig till något kant men en som bor på ballongens yta kan ju fortfarande besöka varenda punkt på ytan.

Säkert jag som har problem med begreppen så förklara gärna för mig

Edit: Såg nu att du började med att skriva:


Så min fråga kanske besvarades där. Någon som känner sig manad får dock gärna förklara lite mer.

vi får nog ta och internt bestämma oss för vad som i tråden bör anses som "oändlighet". som dumdum helt korrekt skriver finns det olika versioner av vad oändligheten förskaffar oss i universum, och således bör vi börja med att definiera huvudordet.

man kan säga att ballongens yta är oändlig, då du aldrig har ett slut. att man sedan väljer att relatera till den när man beskriver universum har inte så mycket med alla möjliga punkterna du kan placera på densamme. vi får alltså bestämma oss för att oändligt i den bemärkelsen betyder att du helt enkelt aldrig träffar på något stopp vid en kontinuerlig rörelse över ballongen.

ett exempel på hur definitioner kan strula till det är begreppet "punkt". inom matematiken kan man säga att det finns oändligt med punkten på en bestämd linje. men i "verkligheten" så kan man tycka sig kunna peka ut samtliga punkter genom att helt enkelt peka.
det, i sin tur, kräver att vi definierar ordet storlek.

referensbarriären är enorm, och jag tror personligen det också är anledningen till att så många inte riktigt får koll på hur rådande teorier (hypoteser) fungerar.

Om man räknar tiden som en dimension och tänker sig att tiden är oändlig och aldrig tar slut, då kan jag tänka mig att det finns oändligt med planeter. Alltså en planet förstörs, stoftet blandar sig i väldiga rymden och hänger med lite annat gött stoft och bygger en ny planet/sol/måne någon annanstans. Förstår ni hur jag menar?

ja, absolut. det är en helt korrekt tolkning. dock så får vi nog också bestämma att vi med säkerhet inte kan veta att antalet planeter kommer bli oändliga, då vi inte vet om universum kommer existera i en oändlig tid eller inte. med dagens teorier och syn på universum kan ni nog slå fast att så inte är fallet.

Nä, ytan på en sfär är inte oändlig, den har en given area tex. Ytan är däremot begränsad och sluten. Ett oändligt stort universum har oändlig volym.

Om universum kan vara oandligt eller ej beror pa balansen mellan universums expansion och dess masstathet. I ett slutet universum (positivt krokt) overkommer tyngdkraften expansionen och universum ar krokt runt sig sjalv och kan darmed vara andligt. Dvs om du aker tillrackligt langt bort skulle du tillslut komma tillbaka till samma punkt du akte ifran.

I ett platt eller hyperboliskt (negativt krokt) universum overkommer daremot inte tyndkraften expansionen utan den fortsatter for evigt. Universum ar da inte krokt runt sig sjalvt utan platt eller negativt krokt och ar oandligt och har darmed alltid varit det. (se bild i lank nedan for illustration)

Matningar man gjort pa senare ar (WMAP, NASA) tyder pa att universums masstathet inte kan overkomma expansionen och att den istallet verkar accelerera. Matningarna tyder alltsa pa att universum ar hyperboliskt (negativt krokt) och oandligt.

Ett vanligt missforstand ar att hela universum var samlat i en punkt vid big bang. Sa behover inte vara fallet utan universum kan vara oandligt stort redan fran borjan. Det man menar var hela vart synliga universum (som bara ar en oandligt liten del av hela universum) var samlat i en liten punkt med extrem tathet. Efter big bang har tatheten minskat (avstanden mellan objekt okat).

Om universum ar oandligt och homogent, vilket verkar vara den gangse uppfattningen, innebar det att det finns oandligt antal planeter i universum.

Mvh

(Ursakta for avsaknaden av prickar, men jag skriver fran andra sidan atlanten och saknar svenskt tangentbord... Hoppas det ar lastbart anda.)

Lite utdrag fran NASA:http://map.gsfc.nasa.gov/universe/bb_concepts.html

"Given the assumption that the matter in the universe is homogeneous and isotropic (The Cosmological Principle) it can be shown that the corresponding distortion of space-time (due to the gravitational effects of this matter) can only have one of three forms,

as shown schematically in the picture at left. It can be "positively" curved like the surface of a ball and finite in extent; it can be "negatively" curved like a saddle and infinite in extent; or it can be "flat" and infinite in extent - our "ordinary" conception of space. A key limitation of the picture shown here is that we can only portray the curvature of a 2-dimensional plane of an actual 3-dimensional space! Note that in a closed universe you could start a journey off in one direction and, if allowed enough time, ultimately return to your starting point; in an infinite universe, you would never return.

The picture above shows a number of possible scenarios for the relative size of the universe vs. time: the bottom (green) curve represents a flat, critical density universe in which the expansion rate is continually slowing down (the curves becomes ever more horizontal). The middle (blue) curve shows an open, low density universe whose expansion is also slowing down, but not as much as the critical density universe because the pull of gravity is not as strong. The top (red) curve shows a universe in which a large fraction of its mass/energy maybe in the very vacuum of space itself, known as the "cosmological constant", a leading candidate for the so-called "dark energy" which is causing the expansion of the universe to speed up (accelerate). There is growing evidence that our universe is following the red curve. (Anm: Det finns alltsa vaxande bevis for att universum har en accelererande expansion och ar oandligt)

Please keep in mind the following important points to avoid misconceptions about the Big Bang and expansion:

# The Big Bang did not occur at a single point in space as an "explosion." It is better thought of as the simultaneous appearance of space everywhere in the universe. That region of space that is within our present horizon was indeed no bigger than a point in the past. Nevertheless, if all of space both inside and outside our horizon is infinite now, it was born infinite. If it is closed and finite, then it was born with zero volume and grew from that. In neither case is there a "center of expansion" - a point from which the universe is expanding away from. In the ball analogy, the radius of the ball grows as the universe expands, but all points on the surface of the ball (the universe) recede from each other in an identical fashion. The interior of the ball should not be regarded as part of the universe in this analogy.

# By definition, the universe encompasses all of space and time as we know it, so it is beyond the realm of the Big Bang model to postulate what the universe is expanding into. In either the open or closed universe, the only "edge" to space-time occurs at the Big Bang (and perhaps its counterpart the Big Crunch), so it is not logically necessary (or sensible) to consider this question."

Det är bara att multiplicera med två, som Patrik sa.

aha, då är alltså min hypotes felaktig. jag var rätt säker på att det motsatta var den gängse uppfattningen, i och med den mer och mer vedertagna idén om multiversum (som för mig verkar kräva ett ändligt universum).

bör jag med ovanstående förkasta multiversumteorin, eller är det bara jag som förstår den fel?

Nä, mätningarna visar på en flat geometri med krökningsparameter, \Omeka_k, "kring" 0.

Nu är det iofs. lite lustigt hur man kan vara säker på att \Omeka_k = 0 gäller, eftersom det räcker med \Omeka_k bara är lite nollskilt för att man skall få hyberboliskt eller sfäriskt.

Du behover inte forkasta multiversumteorin. Det kan finnas oandligt manga oandligt stora universa i multiversum. Multiversum ar (enligt vad jag forstatt) hyperdimensionellt, dvs har fler dimensioner an vad vart universum har. Om du tanker dig en tal-axel (x-axel), som ar oandligt lang. Hur manga sadana far du plats med pa en oandligt lang y-axel? Oandligt manga! Och nu pratar vi bara om en extra dimension.

Oandligheter ar ocksa lite svart att forestalla sig. Tva oandligheter ar faktiskt dubbelt sa mycket som en oandlighet. Om du tanker dig alla decimaltal mellan 1 och 2: det finns oandligt manga, eller hur? Om du raknar alla decimaltal mellan 1 och 3 sa finns det ocksa oandligt manga, men de ar dubbelt sa manga som mellan 1 och 2...

Nu kanske jag har feltolkat det, men enligt vad jag har forstatt innebar den grona linjen nedan ett platt universum med Omega nara noll. Vi tycks vara i ett universum som foljer den roda linjen pga mork energi som accelererar expansionen.

http://map.gsfc.nasa.gov/universe/bb_concepts_exp.html

"Possible scenarios for the expansion (and possibly contraction) of the universe: the bottom orange curve represents a closed, high density universe which expands for several billion years, then ultimately turns around and collapses under its own weight. The green curve represents a flat, critical density universe in which the expansion rate continually slows down (the curves becomes ever more horizontal). The blue curve shows an open, low density universe whose expansion is also slowing down, but not as much as the previous two because the pull of gravity is not as strong. The top (red) curve shows a universe in which a large fraction of the matter is in a form dubbed "dark energy" which is causing the expansion of the universe to speed up (accelerate). There is growing evidence that our universe is following the red curve."

Japp. Dock den äldre modellen (innan 1998) med "sfär, plan, sadel" saknade mörk energi (kosmologisk konstant) som accelererar expansionen. Med mörk energi kan universums geometri vara flat och fortsätta att expandera accelerationsartat.

De skriver en del om det i nasa-länken du gav. http://map.gsfc.nasa.gov/universe/uni_fate.html


http://map.gsfc.nasa.gov/universe/uni_shape.html