Diskursanalys - kritik

Låt mig med några ord som en parentes, utan ond mening, ärligt och rakryggat, kort redogöra för problemet wittgenstein:

Ni förstår Wittgenstein var buskbög (alltså en man som knullar andra män i anus i buskar och eller blir knullad i anus), han var också jude. Han var alltså både bög och lögnare. Han kunde aldrig acceptera logos, förnuftet, diskursen eller gud. Han spelade upp rollen av rebell. Men han var aldrig en del av filosofin. Det går inte att rebellera mot sig själv, det går inte att hävda saker som att resonemanget inte skulle vara verkligt om man sysslar med filosofi, med ett undantag kanske, om man hävdar att inget är verkligt.

Man skall inte beundra någon person överhuvudtaget inom filosofin, man skall enbart se till resonemanget. Är resonemanget tydligt och klart? Är det motsägelsefritt? Allt gåtfullt är portförbjudet, inklusive besynnerliga imperativ som att det man inte kan tala om skall man heller inte tala om och liknande stupiditeter.

OBSERVERA: jag säger detta utan ond mening. Jag tycker tyvärr lite synd om folk som har fötts till ett så hemskt öde som wittgenstein, egentligen. Men Nietzsche hävdar att vi måste övervinna detta medlidande, för det är en sista fälla, och jag tror han har rätt.

I vanliga fall, men det här är inte ett vanligt fall, diskuterar vi inte person inom filosofin, men tvingar inte wittgenstein själv oss till det? För vad skall vi då diskutera om vi inte får diskutera det rättas eller det godas natur?

Det är ju intressant att du talar om Wittgenstein som bög och jude implicerat som lögnare och samtidigt säger att man enbart ska se till resonemangen osv.
Du kanske missförstod vad jag skrev från början eller så missförstår jag dig, det är inget konstigt med det. Språket har den benägenheten eftersom det inte finns ett logiskt språk som kan göra mig 100% förstådd ens om jag försökte. Vi har olika ramar men pratar om samma sak, hoppas jag, vi kan aldrig riktigt veta det. Det enda sättet för mig att använda språket är genom vardagliga uttryck i konkreta sammanhang, i sk. språkspel. Jag kanske var otydlig med det när jag skrev, terminologin går alltid att förbättra. Det jag menar förklarar Wittgenstein kanske bäst själv i Filosofiska undersökningar


Ett exempel är ”Denna sats är falsk” som blir en motsägelse eftersom sanningsvärdet inte går att härleda. Wittgenstein menar att detta beror på att vi försöker härleda en sats som handlar om att språket kan rubba användningen när den enbart beskriver den. Att rättfärdiga att en sådan sats handlar om världen blir därför nonsens och upptagit filosofer. Det är det jag menar.
Angående imperativet så är det tidiga Wittgenstein. Jag pratar om sena, det skulle jag sagt. Mitt tyska citat är mer av estetiska skäl. Jag håller inte med tidiga Wittgenstein heller.
Diskursanalysen vill dock tuta i oss att det finns dolda innebörder i uttrycken som om språket existerar av sig själv och för sig själv och att det enda vi uppfattar är artefakter av verkligheten genom ett filter av vokabulär. Där har du relativism!
Du blandar in moral i det hela. Lite osäker på varför. Men jag vill inte blanda samman kategorierna.

Du svarar givetvis inte på den fråga jag ställde. Jag frågar på nytt. Implicerar inte påståendet att språket inte är verkligt att allt inklusive allt som wittgendstein själv har skrivit är nonsens eller implicerar det att allt wittgenstein har skrivit är självupphävande?

Jag tror alla tänkande människor förstår frågeställningen, men du vill inte svara och jag skall förklara varför.

Vad var wittgensteins problem? Varför var han aldrig en del av filosofin? Jo, därför att han vägrade låta sig vederläggas av resonemanget. Han kom att i rabiatlysten judisk stil att hata den filosofiska staten, diskursen, logos eller gud. Typiskt judiskt! Han var för god för den. Den passade honom inte! Och eftersom han inte lät sig vederläggas av det giltiga argumentet fortsatte han att vräka sig i smutsen och blev aldrig filosof; och på samma sätt går det för var och en som tar efter hans exempel och försöker skapa någonslags sekundär genikult omkring sig: det blir adjö till filosofin. Det finns ingen bakdörr in. Porten står öppen men du måste svara på frågorna. Svarar du inte är du ensam, och allt var bara en illusion, ett tomt löfte. Du måste svara! Du måste svara ja eller nej på frågorna utan att slingra dig. Men när du har gått igenom det, då är du inne, då är du medlem i staten för alltid, då är du en av oss. Och vi är filosofin! Vi äger all makt, för vi har underkastat oss resonemaget eller logos. Vi är således filosofer. Någon annan, eller något annat kan aldrig och kommer aldrig någonsin att vara filosof eller medlem i staten. Wittgenstein var inte en medlem i staten och således en främling.

Det är enkelt och lika evigt sant och giltigt som logos själv. Och kanske är detta fenomen det sköna självt. Man kommer enbart in genom underkastelse, men genast man är inne är man en del av ett gemensamt helt och underkastas inte längre, man härskar. Det är egendomligt och vackert på nåt sätt. En sådan person kan visserligen låta bli att syssla med filosofi i det offentliga, men han kommer aldrig undan medlemskapet. Det är lustigt. Varför det är så här är ofattbart för mig, men jag upplever det som gränslöst vackert.

Wittgenstein var en lögnare och bedragare, d v s jude. Enbart en lögnare uttrycker sig medvetet tvetydigt och gåtfullt när allt inom filosofin är klart och tydligt. Det finns inga filosofiska problem, det finns enskild otillräcklighet, men kunskapen har vi inom oss och den kan man hämta upp genom att ställa frågor och svara på dom. Den som däremot väljer att ljuga kommer aldrig in i filosofin och står således utanför.

Wittgenstein, som den jude han var, saknade förmågan att tala sanning och ge sig själv åt ett opersonligt resonemang. Eftersom han inte kunde ljuga sig in, såg han sig nödgad att förtala; förtala diskursen och filosofin, men givetvis på ett sätt som var öppet för kryphål som den lögnaktiga jude han var. Något direkt svar på någon som helst fråga får man inte. Allt sveps in i kabbalistisk mystik; en mystik som upphöjs till skyarna av andra personer som av olika skäl inte är lämpade för filosofi.

Wittgenstein, liksom alla andra judar, var inget annat än en kringströvande rövare och skurk. Givetvis visste han det, liksom han visste att hans folk hade vunnit kriget genom att hetsa germanerna mot varandra; alltså var dörren öppen, liksom den är i dag inom alla områden för judar, till universitetet.

På så vis klev bedrägeriet in i de fysiska lärosalarna i filosofi och resultatet ser vi idag. Men inte mig emot! Det frigör oss, vi slipper jobbet. Jag har inget emot att "dväljas i de saligas öar". För det är nämligen så här: " ...en sämre man kan aldrig skada en bättre". Det tillåter inte gudarna! Alla fysiska attacker, alla försök att tysta filosofin leder till:

A) att förövaren bli okunnigare
B) att vi bli kunnigare

Och den som har kunskap är lycklig medan den okunnige är olycklig.

Låt mig ge dig ett förslag du kan anamma eller förneka:

Skriv något konkret om ämnet eller håll käften. Antingen bidrar du till ökad kunskap och visar respekt eller så fortsätter du som du gör och smutsar ner tråden. Jag vill inte att detta ska bli en personlig konflikt i detta nobla forum, men eftersom ingen annan verkar vilja greppa din smuts gör jag det.

Inget du säger i den här speciella tråden hör hemma i ett filosofi forum och speciellt inte i ett forum för akademisk filosofi. Det finns en mängd andra forum på flashback du kan diskutera Ludwig Wittgensteins etniska tillhörighet och sexualitet i, men filosofi forumet tillhör inte den gruppen.

Sätt dig ner i stolen och uppför dig civiliserat.

Alltid när jag hamnar i en s k apori, eller i förlägenhet, och inte vet vilken handling som är den rätta, brukar jag vända mig till min stora inspirationskälla, Platon, för råd och vägledning. Jag tror att det här är ett sådant tillfälle. Alltså gör jag så och frågar dig att när du nu som en Thrasymakos kommer inrusande på det här sättet kanske det är så att du har något inom dig som vill ut; kanske går du i födslovåndor, vem vet? Jag frågar dig alltså: är du villig att ta över försvaret av Wittgenstein och språkspelet nu när Bastiljen har dragit sig undan och inte svarar? Kommer du ihåg vilken fråga jag ställde?

jösses vilka missuppfattningar i denna tråd. För det första så är alla kategorier mänskliga påhitt, ett sätt att skapa ordning för oss i ett kaotiskt universum. Kategorier existerar inte i sig. Du kanske tycker att människan delar få egenskaper med en sten. Jag kanske svarar att bägge ingår i kategorin entiteter-från-jorden, vilket är sant. Bägge kan kategoriseras i vissa sammanhang. Är kategorin verklig? Är lågutbildade arbetslösa bruksortsbor en viss kategori? Ja, ur ett visst perspektiv, men dom är inte en viss "art" för det. Dom delar kanske bara ett fåtal gemensamheter förutom just de egenskaperna, de kanske inte kan grupperas alls ur andra mätningsperspektiv. Är kategorin varmblodsdjur en verklig sak? Ja, varmblodsdjur delar denna egenskap, så det är sant, men "kategorin" i sig är en mental modell som vi skapar för att producera regler i oordning.

En diskursanalys är mer ett sätt att spåra influenser till en viss världsbild kring ett visst objekt. Objektet kan vara vad som helst i princip, för det finns föreställningar king i princip vad som helst. Det kan handla om en religion - var de olika tankegångarna i religionen har kommit ifrån historiskt. De föreställningar som ingår i en religiös världsbild är tillsammans en "diskurs." De föreställningar som allmänt ingår i en kommunists eller en fascists världsbild kan tillsammans kallas för ideologi, eller varför inte "diskurs" - den samlade informationen en människa har kring ett objekt, vare sig datan är korrekt eller fel.

^Egentligen dåligt förklarat. Forska i historiken är en del av diskursanalysen, men den delen som folk tänker på i denna tråd handlar mer om hur man inom en diskursanalys "läser" texterna. Det kan liknas vid reklamare, som ju är utbildade i att skapa diskurser kring produkter. Reklamare, när de ska göra reklam för McDonalds, sätter sig ner och gör listor på de punkterna som reklamen bör reflektera; det ska visa en familjecentrerad livsstil - i år kanske det ska vara tonårshäftigt och då anpassar man narrativet osv osv osv. När reklamstudenter pluggar får de ju ofta börja med undervisning i hur man "läser" exempelvis en reklamaffisch, att läsa alla budskaperna eller narrativ i den. Ser man mycket skateboards kan man anta att de har ett budskap riktat mot tonåringar, ser man istället mycket dockor så kanske reklamen vänder sig mot unga flickor -utan att det nånsin sägs rakt ut. Det är ungefär som att lära sig läsa och tillverka propaganda, men utan den politiska styrningen. Man blir duktigare på det med tiden. Ungefär på samma sätt läser man texter ur olika perioder för att analysera de diskurser som gällde då. Det är alltså ett ganska fritt sätt att analysera något på och lämnar plats för dåliga analyser, för större frihet kräver större ansvar, och man får väl finna sig i verkligheten att det finns dåliga och bra diskursanalyser (men även inom andra fält skiftar kvaliteteten och stringensen på studier). Foucault hade en hjärna vass nog för att göra skarpa analyser - det är inte säkert att Lisa Svensson som läser till sin fil kand på Linköpings universitet har kapacitet att lyckas med samma metod.