Problem med energiprincipen

Energiprincipen säger ju att energi inte kan skapas eller förintas, men då undrar jag vad som händer med energin i den här situationen:

Tänk dig att man riggar upp en interferometer så att ljusstrålarna är fasförskjutna med exakt en halv våglängd där dom möts.
I det fallet borde det ske destruktiv interferens, så att ljuset försvinner. Vad händer då med dess energi?




Energiprincipen: http://sv.wikipedia.org/wiki/Energiprincipen
Interferometer: http://en.wikipedia.org/wiki/Interferometry
Destruktiv interferens: http://en.wikipedia.org/wiki/Destructive_interference

Nu är jag inte helt 100 men det är väl ljusets intensitet i den punkten som kommer att minska vilket gör att du inte kommer att se något, sedan fortsätter ljuset och den totala energin påverkas inte.

Men om intensiteten minskar till noll, borde inte det innebära att ljuset upphör att existera?
Även om man inte skulle lyckas får perfekt destruktiv interferens, så påverkas väl ljusets energimängd?

Samma tankeexperiment går att göra med vågor i vattnet eller ljud i luften.

Detta är en väldigt bra fråga som jag tror oss ända tillbaka till fundamental fysik. Jag tycker du kan börja med att rigga upp ett tänkt experiment där två strålar på något sätt överlappar så att de släcker ut varandra.

Såvitt jag förstår så försvinner inte ljuset.

Jämför med vågrörelser på vatten. Om vi skapar två vågrörelser som är fasförskjutna med exakt en halv våglängd där dom möts, så blir vattnet lugnt och stilla just där vågorna möts men blir vågigt igen efter.

Vågrörelsen försvinner inte, den bara syns inte.

En liknelse kanske kunde vara fallet då en kraft verkar uppåt på ett föremål, samtidigt som en annan lika stor kraft verkar nedåt på samma föremål. Föremålet rör sig inte och därför förbrukas ingen energi (eller?). Ljuset tappar alltså inte energi, men syns bara inte.

Fast det skulle väl innebära att man kan transportera ljus utan att det tappar energi "hur långt som helst" så länge man man skickar det överlagrat med fasförskjutet ljus.

Vette fan, sitter bara och spekulerar här på min kammare. Intressant, hur som helst.

Tanken med en "interferometer", som syns på bild i den länk jag skickade, är att när strålarna möts infaller dom i exakt samma vinkel. Detta innebär att dom inte sprids ut och blir synliga igen.

Man kan ju förstås föreställa sig att energin fortfarande finns där men att den går inte att komma åt (ljuset syns inte), men det känns inte speciellt vetenskapligt...
Om energin inte går att komma åt, då kan det väl inte kallas energi?

Jaha, men strålarna fortsätter ju åt varsitt håll och träffar någonting så småningom, och blir värme.

Nej, dom går åt exakt samma håll. Den halvreflekterande spegeln ser till att strålarna går ihop och följer exakt samma väg.

Först tänkte jag skriva en bra förklaring sen kom jag på att varför saxar jag inte bara från wikipedia:
"This might appear at first sight to violate the principle of conservation of energy. However energy is conserved, because there is a redistribution of energy at the detector in which the energy at the destructive sites is re-distributed to the constructive sites. The effect of the interference is to alter the share of the reflected light which heads for the detector and the remainder which heads back in the direction of the source."
http://en.wikipedia.org/wiki/Michelson_interferometer

Michelson interferometer är en interferometer som ni beskriver.

EDIT: Här får ni en fin bild också som visar mönstret http://upload.wikimedia.org/wikipedi...terference.jpg

Nu ser jag lite bättre vad du är ute efter. Om det är bilden på "Michelson-interferometern" du tänker på så har man där glömt att rita ut två strålar. Det finns inga speglar som är semi-transparenta bara från ett håll och strålarna som reflekteras från respektive spegel kommer att delas också och när du har total utsläckning mot "detektorn" så har du positiv interferens på de strålar som inte ritats ut.

Så med andra ord kommer strålen släckas ut helt på ena sidan spegeln, och förstärkas till det dubbla på andra sidan?
Är det inte praktiskt möjligt att konstruera en apparat som får två strålar att släcka ut varandra utan att de förstärks någon annan stans?