2010-03-14, 12:58
#1
Okej, nu till mitt problem som egentligen inte är mitt problem men som påverkar mig...
En tjejkompis till mig (vi bor ihop i ett kollektiv) som är en riktigt bra tjej på många vis verkar leva i någon drömvärld och jag har börjat fundera på om det är något slags psykologiskt försvar eller nåt sätt för henne att förhindra sig själv kärleksmässigt, för jag förstår inte hennes beteende...
Låt mig göra en lång historia kort:
Hon ser bra ut, är intelligent (nåväl) och omtänksam, men hon faller nästan alltid för "otillgängliga" män. Det här är säkert inget ovanligt fenomen bland fjortisar men hon är ingen fjortonåring längre som har rätt att fantisera om idoler utan hon är en fullvuxen person. Det handlar alltså i regel alltid om killar som vem som helst med lite eftertanke inser är oerhört svåra att få. Det är inte grannkillen i huset bredvid, eller killen i samma klass utan snarare alltifrån mystiska relationsfobiker till män som bara leker med henne eller killar som bor alltför långt bort för att något vettigt ens ska vara aktuellt (för några månader sen var det en "skitsnygg" amerikan som bodde i florida... troligt?). Den senaste är dock den värsta och gör mig seriöst frustrerad, för hon pratar om honom non stop. Tänk er Carolina Gynning på speed... i den takten går hennes lovord.
Hon är som en bowlingkägla som faller varje gång hans ansikte uppenbarar sig på tv, en elitsatsande idrottskille som hon varken träffat eller har någon realistisk chans på då han både är berömd, ser oerhört bra ut och har en flickvän. Ändå är hon fullständigt fascinerad av honom, sitter fastklistrad framför tvn och ödslar sjukt mycket tid på honom. Hon sa senast igår att det känns omöjligt för henne att hitta någon "vanlig" kille då hon jämför varenda en med den här killen, och hur många kan mäta sig med honom då...
Det här blir ett problem för mig, eftersom jag försöker vara en kompis men samtidigt tycker att hon är orealistisk och börjar bli less på tjatet, hon verkar leva i någon fantasivärld. Missuppfatta mig inte, jag har inga direkta intentioner på att att bli hennes pojkvän men jag vill att hon ska hitta någon "riktig" person att slösa tiden på istället. Vad pysslar hon med? Är det någon form av psykologiskt försvar eller vad?
En tjejkompis till mig (vi bor ihop i ett kollektiv) som är en riktigt bra tjej på många vis verkar leva i någon drömvärld och jag har börjat fundera på om det är något slags psykologiskt försvar eller nåt sätt för henne att förhindra sig själv kärleksmässigt, för jag förstår inte hennes beteende...
Låt mig göra en lång historia kort:
Hon ser bra ut, är intelligent (nåväl) och omtänksam, men hon faller nästan alltid för "otillgängliga" män. Det här är säkert inget ovanligt fenomen bland fjortisar men hon är ingen fjortonåring längre som har rätt att fantisera om idoler utan hon är en fullvuxen person. Det handlar alltså i regel alltid om killar som vem som helst med lite eftertanke inser är oerhört svåra att få. Det är inte grannkillen i huset bredvid, eller killen i samma klass utan snarare alltifrån mystiska relationsfobiker till män som bara leker med henne eller killar som bor alltför långt bort för att något vettigt ens ska vara aktuellt (för några månader sen var det en "skitsnygg" amerikan som bodde i florida... troligt?). Den senaste är dock den värsta och gör mig seriöst frustrerad, för hon pratar om honom non stop. Tänk er Carolina Gynning på speed... i den takten går hennes lovord.
Hon är som en bowlingkägla som faller varje gång hans ansikte uppenbarar sig på tv, en elitsatsande idrottskille som hon varken träffat eller har någon realistisk chans på då han både är berömd, ser oerhört bra ut och har en flickvän. Ändå är hon fullständigt fascinerad av honom, sitter fastklistrad framför tvn och ödslar sjukt mycket tid på honom. Hon sa senast igår att det känns omöjligt för henne att hitta någon "vanlig" kille då hon jämför varenda en med den här killen, och hur många kan mäta sig med honom då...
Det här blir ett problem för mig, eftersom jag försöker vara en kompis men samtidigt tycker att hon är orealistisk och börjar bli less på tjatet, hon verkar leva i någon fantasivärld. Missuppfatta mig inte, jag har inga direkta intentioner på att att bli hennes pojkvän men jag vill att hon ska hitta någon "riktig" person att slösa tiden på istället. Vad pysslar hon med? Är det någon form av psykologiskt försvar eller vad?