Dem dom - rom?

Var på jobbet idag där farsan min är chef. Bad honom bjuda på en snus då min dosa låg i mina andra jobbarbyxor. I snusdosan låg snusen fint upplagda på sidorna i en cirkel, varpå min far säger "Visst lägger rom dom fint nuförtiden?"

I text skulle det korrekta vara "Visst lägger de dem fint nuförtiden?" men i tal blir det två "dom", alltså "Visst lägger dom dom fint nuförtiden?", men eftersom det är två "dom" så blir det första "dom" med ett R istället för D, då sista bokstaven innan är ett R. Är det en dialektal sörmländsk företeelse eller appliceras det av resten av befolkningen i vardagligt tal?

Ne vadå, dom blir väl ofta rom. Precis som att du blir ru, et c!

Hur äre me'rom? Hur äre me'rej? (Hur är det med dem/dig)

Eller "Hur harure me'rom där papprena" = "Hur har du det med de där papprena."

Helt vanlig svenska

Jag är själv sörmlänning och känner igen det här språkbruket, men tolkar det snarare som att man drar ihop ordet "dom" med föregånde verb i någon slags "lägger'om"-konstruktion.

Vad kan man då kalla denna R företeelse? Finns det någon benämning överhuvudtaget?

Jag är stockholmare och använder mig av -rom-formen i princip hela tiden, till och med som ändelse på andra ord; "Vart laru rom". Dessutom används r:et på andra sätt också "Vem vare som kasta". Och när jag skriver det här så inser jag att det i båda exemplen är ord som börjar på d som får en r-ifiering.

Man skulle kunna tro att det är /r/-et i verbet som spökar, men det sker ju också när /d/ står mellan vokaler. Och eftersom /r/ i verbändelsen ofta försvinner räcker det nog med intervokaliskt-/d/-i-svagtoniga-pronomina-förklaringen, särskilt som /r/ + /d/ annars gärna smälter samman till en retroflex, vilket också förklarar att gör det kan uttalas såväl [jœrɛ] som [jœɖɛ].

Kryžininkas har huvudet på skaft!