Så lite så.
Att ha vovve blir med tiden en livsstil, och man fäster sig så alldeles väldigt vid de små rackarna. Det finns all anledning att tänka efter innan, och kanske prova på att vara helgvakt eller så till några olika raser innan man bestämmer sig. Precis som med människor skiljer sig hundar, och det är en stor charm i det. Genom min bästis har jag lärt känna många roliga individer som jag håller mycket av. Men jag skulle inte vilja bo med dem alla, och deras behov.

Det finns liksom något för alla.
Cockopoo t. ex. verkar lattjo men jag är ingen vän av pälsvård och de ska tydligen klippas två gånger per år. Men deras storlek är behändig, jag har haft en STOR hund och det har alltid krävt en liten smula mer anpassning i vardagen för att få rum med Älsklingen i bilar, stugor, bussar, pendeltåg - vad du vill.

En mindre hund kostar mindre i mat varje månad, men den kan å andra sidan kanske känna sig hotad av stora hundar. Och inte vara lika respektingivande om man vill känna sig supertrygg och gå ifred på stadens gator. Vilket energibehov pallar du för, fixar du en intelligent men adhd-aktig sort eller ska det vara en trygg soffpotatis? Man vill ju också i möjligaste mån akta sig för sjukdomar och bekymmer, för det kostar blod att ha en sjuk kompis.

Sånt där kan man fundera på.