Jag måste bryta alla ben i kroppen (LSD)

Grejen med trippar för mig är att dem alltid är otroligt osammanhängande och svåra att greppa.. Jag har därför gjort mitt bästa med att förmela den där trippkänslan i denna texten som utspelade sig en vårmorgon då jag och Doktorn testade syra för första gången.. Hoppas ni kommer att gilla den =)

Jag måste bryta alla ben i kroppen (LSD)


- JAG MÅSTE BRYTA ALLA BEN I KROPPEN!!!

En enorm våg slungade omkull mig.. Drog bort marken från mina fötter, skrynklade ihop den likt ett obetydligt nedklottrat papper.. Nej här fanns det ingen barmhärtighet.. Inte fan brydde sig någon om att det där nu söndertrasade ihopskrynklade pappret en gång varit mitt liv, min kärlek, min måndagmorgon, min obesiktigade på gränsen till kördugliga bil. Inte fan brydde sig någon om att det där tillsynes obetydliga pappret en gång varit mitt allt.. Inte för att det spelade någon roll längre.. "Mörker, allt detta mörker.. Oändligheter av oändligheter ständigt avlösande varandra.. Ständigt skiftande.. Total tystnad.. Kanske har det slutat.."

- HELVETE!!! JAG VÄNDER UT OCH IN PÅ MIG SJÄLV!!

Skriket skar igenom mig.. Varenda cell i min skakande kropp splittrades.. Jag bevittnade i fasa hur dessa skärvor av mitt forna medvetande, mitt forna ego smetades ut över det vi så godtyckligt referrerar till som verkligheten. "Mystiska minnen, personer. Bilder tränger sig igenom alla dessa fraktaler.." "Okej, dags att tänka rationellt.. De finns ingen anledning att få panik... panik?


"Jag ser mig själv sittandes vid ett litet bord, pennan i ena handen.. Min blick.. Helvete det där är fan inte min blick, det där är en mördares blick, en sådan blick som endast en fullblodad psykopat kan uppnå; känslokall, fylld av en så tjock och uppslukande tomhet att även världens tappraste riddare iklädd sin mest utsmyckade krigsmundering skulle ha fallit ihop skakandes av rädsla vid minsta anblick av den.. Den där gigantiska Tomheten.. Hur många stora män har den inte slukat i sina dagar.. Hur många genier har inte följt dess klagosång ned i mörkret.. Hur mån.. NEJ! Skärp dig nu, samla tankarna.. Tänk tillbaka, vart fan gick det fel?"

Jag minns här hur mitt överbelastade sinne började arbeta för fullt... Att tänka rationellt var tyvärr inte längre något alternativ.. Att försöka få ett grepp om situationen verkade omöjligt.. "Kanske borde man bara flyta med?.. NEJ! Tänk logiskt, behåll skärpan.. Den kommer att behövas"

"Försök se tillbaka, se tillbaka!"

Jag minns hur allt började.. En lätt energiström längstmed ryggraden.. Nej inte fan var det en barmhärtig och varm energi, likt den som MDMA ger.. Visst dem kanske liknade varandra. Jag menar i grund och botten har båda två den där in your face attityden, men skillnaderna var enorma.. Man skulle kunna säga att MDMA slår dig likt ett varmt, fluffigt ånglok en tidig juldagsmorgon.. Under loppet av några underbara sekunder så befinner du dig helt plötsligt omsluten av den där allt för bekanta varma vibrerande energin som otroligt nog alltid tar emot dig med öppna armar. Detta var dock annorlunda.. Där satt jag.... Fastkedjad.. Oförmögen att röra mig.. Paralyserad.. "Vad ska jag känna? Skräck? Glädje?". Alla dessa tankar for igenom mitt enkelriktade psyke samtidigt som denna mystikt, kalla, känsla närmade sig.. En obarmhärtig ångvält.. "Snart skulle jag bli krossad". Jag befann mig vid en gigantisk betongvägg.. Ingen återvändå.. Effekten kröp sig sakta på.. "Är jag verkligen välkommen här?" Kände mig som en genuin inkräktare. En föräldralös hulligan vilse i den oändliga skogen. Jag hade brutit sönder sinnets dörrar.. En ovälkommen skugga i en mörk och främmande värld.. Jag minns hur jag blickade ned på mina skakade händer.. "Har mina händer alltid varit såhär oranga?"

- VEM FAN VAR DET SOM BÖRJAAAA!!!

Doktorns desperata röstläge väckte mig till liv igen.. Drog ett djupt panikartat andetag.. "Vart fan är jag nu? Vad i helv...?". Väggen framför mig hade antagit en oroväckande form.. Jag såg rakt ut i rymden, såg rakt in i min själ... "Uppslukande mörker.. Så föföriskt så jä... NEJ! Fokusera!" Min kropp vibrerade nu så kraftigt av den inre energin att det kändes som om varenda atom inom min bräckliga kropp levde sitt eget liv.. Jag hörde mig själv skrika ut:

- STOP BRYT FÖR I HELVETE!! VI MÅSTE GÅ TILLBAKA!!

Jag och doktorn sitter i soffan.. "Vad i helvete gör vi nu? Jaha en film.. En film?"

Jag minns hur vi båda satt där dubbelvikta, skakandes... En mystiskt eufori hade omfamnat oss båda.. En skräckblandad glädje.. Skrattattackerna avlöste varandra..

- Du doktorn vad är det vi ser på egentligen?

- Haha inte fan vet jag.. Jävvllaar vad braa det är dock! Allt är perfekt..

Jag måste bryta alla ben i kroppen (LSD) del 2

Ett högljutt rytande fick mig att rycka till.. I min vänstra hand.. En gigantisk penna.. I den högra ett ihopskynklat papper.. Jag befann mig vid ett litet bord.. En enorm tomhet hade slutit sig om mig.. "Fan nu förstår jag! Jag har förstört världen.. Jag har dödat verkligheten".. Panikartat försökte jag platta ut pappret, reparera alla skador... "Det är lungt.. Allt kommer att ordna sig.. Gråt inte.. Förlåt.. Fan också..!" Skräcken jag kände går inte att förklara med ord.. Hela huset började skaka.. Böcker föll från bokhyllorna.. Stora sprickor blottade sig i väggarna.. Damm föll från taket..

"Ännu ett rytande.. Helvete vad ska jag göra.. Släng dig mot golvet.. Snart är det slut.. Besten är efter dig.. Släng DIG MOT GOLVET FÖR I HELVETE"...

- JAG MÅSTE BRYTA ALLA BEN I KROPPEN!

Jag vadade i vatten.. Dyngsur.. En våg greppade tag om min kropp.. Jag drogs med ned i mörkret.. Livlös.. Utmattad.. "Ingen idée att kämpa emot längre.." Jag föll nu handlöst ner i avgrunden.. Jag hade brytit mig igenom slöjan.. Den andra sidan.. Badade i svett.. Mental kollaps var nu nära.. Hur länge skulle jag kunna stå ut? Allt var ett test.. Allt var riggat.. "Ingen rädsla för djävulen, ingen rädsla för döden... Kanske är det lika bra." Total tystnad.. "Hur länge hade detta pågått? Hur länge skulle det fortsätta!?"

Jag kände hur mitt medvetande sakta kröp tillbaka till mig..

Blickade ut genom persiennerna.. Solens strålar hade väckt landskapet till liv igen, allting andades av förhoppning och livsglädje.. En nystart.. Tänkandet gick långsamt, försökte skriva ned några rader, några åsikter.. Tog ett bloss av cigaretten.. Jag förstod nu.. Doktorn hade suttit för sig själv hela kvällen, knäpptyst.. Allt hade utspelat sig i mitt huvud.. "Hur fan kunde jag vart så trångsynt?" Drog ett djupt andetag.. Uppfriskande.. Sneglade på mina nyskrivna anteckningar; "Verkligheten är fortfarande svår att greppa.. En tuff dag framför mig.. Några Metaminor hade suttit fint nu"..

På bordet låg dem.. 10 stycken sockerbitar kvar.. Mycket kvar att utforska.. Jag blickade ut genom fönstret igen.. Där precis utanför stod ett rådjur.. Stolt.. Skinandes.. Hennes Päls glittrade i solens varma strålar... Våra blickar möttes.. Hon skakade på sig och med ett enormt språng så försvann hon in i skogens fuktiga skuggor..

Tog ett till bloss av cigaretten.. Höll andan.. Lutade mig tillbaka.. Jag hade mycket som jag ville skriva ned.. Det skulle bli en lång dag.. Ingen tvekan om det..

Att se mellan fingrarna får en helt ny innebörd på lsd. Du vet hajar, de har inget skelett, bara brosk.

haha va? Är lite seg nu men förstår verkligen inte vad du menar.. Sugen att utveckla?

Fan alltså ^^ Jävligt fint skrivet, riktigt poetiskt. Har bara trippat en gång, tror dock att vi fick en jävla skit
Ruset jag fick var inte såna hallisar överhuvudtaget, utan mer bara psykist i tankesättet och i synen (att saker framstod som så de inte var).. Jävligt fin rapport iaf

jo.. men om ag ska vara ärlig tror jag att jag överdoserade lite.. Hade somsagt sockerbitar som skulle vara lika starka som 1,5 lappar. Åt tre sådana = 4,5 lappar.. Så kan det gå om man inte har respekt för drogen.. :P Men jag fick iaf något att prata om nu i efterhand.. Tack för komplingangen btw, glad att du gillade den =)

skrev du "gonzo" på väggarna också ? flög nixon ut ur tvn ? de här är viktiga saker !

nej men filmen vi såg var fear and loathing in las vegas.. Det var den som triggade hela snetrippen tror jag.. Stilen är influerad av Thompson och Wolf yes! Har även inspirerats av Hunters snabba rytmiska skrivande, men det skaffade han sig ju från Fitzgerald så allt jämnar väl ut sig i slutändan..
När jag läser igenom den så märker jag även att Woody Guthries skrivsätt framträder lite här och där..
That's life..

Väldigt bra skrivet, men lite kort (hade gärna sett en fortsättning). 4,5 lappar första gången låter inte riktigt klokt dock :P

Bästa beskrivningen av en syratripp jag läst. Dock känns det som att du var syrad när du skrev den!