2010-03-10, 22:55
#1
Professor Tiina Rosenberg intervjuades inför kvinnodagen av ETC. Det var en riktigt obehaglig intervju. Rosenberg lever i föreställningen att hon är en outsider och en person som slår underifrån. Låt mig citera henne:
Sedan uttalar hon att då hon föreläser utanför den akademiska miljön ibland måste:
Om sina kollegor i universitetsvärlden skriver hon att:
Vad är hon för slags människa egentligen? Hon är uppenbarligen en elitist fast förankrad i en marxistisk föreställningsvärld. Att vara medlem i ett parti där åsikter förankras passar henne inte. Men hon är inte främmande för att tala om feminismen som revolutionär. Jag tycker hon verkar ha en auktoritär och totalitär syn på politik och förändringsarbete. Bolsjevismens tankar om ett upplyst avant garde som genom en revolution omstöper samhället och förändrar människors inställning tycks inte vara henne främmande. Hon är en jävligt obehaglig person. Rent förbannat obehaglig. Jag ryser. Vad tror ni? Är det så att hon när drömmer om en revolutionär omgestaltning av samhället enligt tidigare beprövade leninistiska metoder? Det är det intryck jag får...
Läs hela intervjun här:
http://stockholm.etc.se/28484/the-tiina-rosenberg-show/
Citat:
Hur ska feminismen ”säljas” till fler än de redan frälsta?
– Jag vet inte om feminismen ska populariseras, revolutionära idéer kan inte bli särskilt populära. Jämställdhetsdiskursen har använts ganska länge, och jag vet inte om jag ställer upp på alla jämställdhetsmål och tycker att de är så självklara. För att ta ett konkret exempel: kvinnliga soldater i Afghanistan är möjligen ett framsteg för jämställdheten, men är det ett framsteg för feminismen, som går hand i hand med fredsrörelsen och som är för omedelbar avmilitarisering av världen?
– Jag vet inte om feminismen ska populariseras, revolutionära idéer kan inte bli särskilt populära. Jämställdhetsdiskursen har använts ganska länge, och jag vet inte om jag ställer upp på alla jämställdhetsmål och tycker att de är så självklara. För att ta ett konkret exempel: kvinnliga soldater i Afghanistan är möjligen ett framsteg för jämställdheten, men är det ett framsteg för feminismen, som går hand i hand med fredsrörelsen och som är för omedelbar avmilitarisering av världen?
Sedan uttalar hon att då hon föreläser utanför den akademiska miljön ibland måste:
Citat:
[...] lätta på trycket. Och att göra folk, inklusive mig själv, lite glada. Poängerna är mycket enkla: gammaldags hederligt borgarförakt, och att man inte behöver respektera sin fiende. Det är som teater, det ska gå rakt in i blodomloppet, det handlar inte om analys. Det är därför man inte kan ha mig i ett politiskt parti.
Om sina kollegor i universitetsvärlden skriver hon att:
Citat:
Folk är vänliga och artiga, det är man i medelklassen. Men den akademiska feminismen är på tillbakagång. Den akademiska vänstern går i pension, nu när 40-talisterna försvinner, och vad vi har kvar är en folkpartistisk universitetsvärld. Den ser inte så munter ut. Jag har häpnat över hur människor i min generation har kommit ut som borgerliga, en efter en.
Vad är hon för slags människa egentligen? Hon är uppenbarligen en elitist fast förankrad i en marxistisk föreställningsvärld. Att vara medlem i ett parti där åsikter förankras passar henne inte. Men hon är inte främmande för att tala om feminismen som revolutionär. Jag tycker hon verkar ha en auktoritär och totalitär syn på politik och förändringsarbete. Bolsjevismens tankar om ett upplyst avant garde som genom en revolution omstöper samhället och förändrar människors inställning tycks inte vara henne främmande. Hon är en jävligt obehaglig person. Rent förbannat obehaglig. Jag ryser. Vad tror ni? Är det så att hon när drömmer om en revolutionär omgestaltning av samhället enligt tidigare beprövade leninistiska metoder? Det är det intryck jag får...
Läs hela intervjun här:
http://stockholm.etc.se/28484/the-tiina-rosenberg-show/
__________________
Senast redigerad av Grisham 2010-03-10 kl. 22:58.
Senast redigerad av Grisham 2010-03-10 kl. 22:58.