Hantera sin scenskräck

Hejsan alla musikaliska fb medlemmar!

Jag har spelat piano i snart elva år och har goda erfarenheter av att spela på scen. Har tagit piano stipendium under min karriär, så det mesta flyter på som det ska.

Nu under sista året i gymnasiet så har de arrangerat en musik tävling, där man kan vinna ett x antal lökar till sitt bankkonto.. givetvis prövade jag på att spela under auddition-veckan. Spelade då ett klassiskt stycke av Mendelsohn (Lieder Ohne Worte op. 53-3 G-minor) som gick helt åt skogen.

Tappade bort mig några enstaka gånger, tillslut gav jag upp och sa till juryn att jag var färdig.

Från min sida, var jag självklart väldigt deprimerad och besviken på mig själv, men juryn sade bara åt mig att fortsätta träna om jag nu skulle gå vidare, hur som helst, så var de riktigt nöjda med min insats.

Så nu under lovet fick jag besked om att jag gick vidare till finalen, tråkigt nog gjorde inte mina kamrater det. Väldigt begåvade, så jag känner att jag har väldigt stor press på mig.

Generellt sätt känner jag att jag kan kamma hem alltihop, men försöker hålla låg profil.
Mina kompisar dock, ser det här som en stor chans för mig att få till mitt s k "rykte" under det sista året. Och det har spridit som en löpande eld inom min kompiskrets, har jag hört.

Under finalen då, kommer givetvis alla inklusive mina kompisar från andra gymnasier komma för att se mig spela. Men ett problem, är att jag blir väldigt nervös när jag ska spela upp för mina kamrater på scen. Känslan av att veta att de kommer lyssna på mig för min skull tar kål på mig

Jag tror inte att jag är ensam om denna känsla, och ni har säkert upplevt likadant. Hur hanterar ni er scenskräck?

Någonting jag skulle vilja tillägga är mitt val av stycke. Jag har genom mina år, i princip bara spelat klassiskt musik, dvs allt från barrocklegenden Bach till den ryska Tjajkovskij. Frågan är om jag ska spela ett stycke som jag nyss har lärt mig av Chopin - Nocturne Op.9 No.2 http://www.youtube.com/watch?v=YGRO05WcNDk) eller Mendelsohn - Lieder Ohne Worte Op.53 No.3 http://www.youtube.com/watch?v=is8_uFQ3-Vc.

Jag kan Chopin stycket väldigt bra, och jag har god tid på mig att lära in allting.. dock kan jag inte det stycket utantill.

Däremot kan jag Mendelsohns stycke 98 procentigt utantill, men som jag sade tidigare, jag kan få ett par enstaka fel pga att stycket kräver mycket teknik.. och jag vill helst slippa de felen..

Tycker ni då att man ska köra på någonting romantiskt eller är det kanske fingerfärdigheten som är den avgörande faktorn?

Nu låter jag er få komma med era åsikter!

Finalen kan jag nog se som att du sitter ensam uppe på scenen, kolsvart och en spotlight på dig?
Det är bra. Har du en lampa uppkörd i nyllet så ser du inte en enda jävel ute i publiken, stäng av alla röster som är runt dig och kör ditt eget race. Blunda om du så känner för det.

Jag spelar iofs bättre när jag har press på mig, blir spänd och gör sällan fel. Men det kanske bara är jag =D

Lycka till!

Man gör som en riktig hårdrockare - super ner sig!

Nej, men vet faktiskt inte. Lider lite själv av samma sak men som sockerbagaren säger så försök "stänga av" allt runt omkring dig och koncentrera dig enbart på det du ska göra kanske är ett tips.

word.

En klassiker, men vill helst klara mig på egen hand. Vore däremot riktigt sjukt att komma upp på scenen igen, och sedan göra en skandal, verkligen!

Att stänga av eller som ni sa koncentrera sig på just det man spelar, är väldigt svårt när man väl är uppe eftersom att pulsen går i tusen och publiken sitter där i väntan på att man ska börja slå svarta och vita tangenter.

Personligen tycker jag att det är värre när jag inte ser publiken. Dock så har jag, förutom viss nervositet ingen scenskräck alls.

TS, det du måste göra är att få upp ditt självförtroende. Tänk på att det faktiskt är du som är uppe på scenen, inte publiken, du är betydligt mer begåvad än de någonsin kommer att bli etc. Allt handlar om självförtroende, så gör vad som krävs för att förbättra det. Bara du inte gör det på konstgjord väg (burk, flaska, spruta), det slutar aldrig bra.

Öppna med ett skämt!

"Hej alla, trevligt att ni ville komma! Näe, jag var ute med polarna på krogen igår å fyfan asså, man märker att folket börjar förknippa mig med fel saker, det kom upp en svart snubbe till mig och sa, fyfan för dig asså, jävla rasist jävel, jag kontrade snabbt med att säga, jag är inte rasist, jag är heller inte nazist, utan jag är en pianist, jag trycker ned både svarta och vita" Varpå alla kommer slänga iväg ett litet skratt eller fniss och du har dom lirkade runt fingret =D

Bara att börja spela

Klyftigt! Väldigt smart! Dock råkar jag ju inte vara den typen som gör sådana saker

Scen är nog det härligaste man kan stå på. Sitter du där med lampor i käften så ser du inga. Tänk bara att du spelar för dig själv och inte för alla andra, för det är ju det du gör, eller? Du spelar piano för att du mår bra av det och för att du tycker det är kul, det är precis det du ska göra, du ska spela för att det är kul och för att du mår bra av det, känn ingen press av andra. Du sitter med lampor mot dig, du hör inga, bara ett sorl av röster som kan vara folket som går förbi på gatan utanför ditt hus där du tränar piano. Tänk aldrig att dina vänner är där, tänk att antingen spelar du bara för dig själv, eller så spelar du för alla. Det släpper när du går upp. Du kommer skita ner dig innan du går ut, speciellt om du har gjort lite småtabbar tidigare, men när du väl går ut och hittar ditt momentum, då kommer det flyta på och du kommer kamma hem vinsten.

Det är då fan värre att spela på marknader / ute för då ser man alla man spelar för, hur de reagerar och om några stannar och lyssnar samt om några bara ignorerar dig. Usch.

Lycka till!

Kör något som du kan i sömnen.
Scenen ska inte vara påfrestrande mer avstressande
kör på bara

pappa jd dricker ju alla äkta rockstjärnor

efter en halvliter är nog din scensckräck botad!

tänk på dom som att dom inte finns där men generellt sätt så skulle jag nog vilja säga att övning ger färdighet.

desto mer på scen > desto mer scenvana och scennärvaro...