Hunden gammal, behöver råd!

Som andra sagt: det är det svåraste man kan göra!
Men du kommer att vara stolt över dej själv som kunde ta beslutet i rätt tid! Alldeles för många drar ut på det så deras bästa vän får lida onödigt.
Jag tror tyvärr att vi är många som har dåligt samvete för att man egoistiskt trodde det var OK att vänta.
Tänker på er!
Mvh

Du gör rätt i att låta en veterinär kolla honom och du vet nog innerst inne att det är dags att släppa taget och låta honom gå, det låter som det...

Men det är det svåraste kärleksbeviset man kan göra för sin hund. Jag kommer tänka på er ikväll.

Här är en dikt jag "hittade" när min första rottispojke fick lämna oss:

http://www.youtube.com/watch?v=b_a-eXIoyYA

Det är det svåraste man kan göra men jag tror nog att du vet vad som ska ske. Det är dags. Och jag kommer tänka på dig. Skönt ändå att det blir gjort hemma hos er, trygghet både för dig och din följeslagare. Önskar att vi fått den möjligheten med vår hund. Håll honom i famnen så vet han att du är där och du får chansen att gosa med honom en sista gång.

Vi avlivade själva får labradortjej för några år sedan. Vid den tiden var hon gammal och gick även hon på medicin för problem med leder. Vi väntade in i det sista. Bokade besök på djursjukhuset, avbokade osv. Och en dag så slutade hon att äta och ljuset försvann ur ögonen på henne. Och det var dags. Det såg man. Det märkte man. Och vi bokade tid samma dag och på kvällen fick hon somna in i famnen hos en. Tiden innan hade vi haft samma diskussion som du. Borde det göras nu eller ska vi vänta? Vad är rätt? Nu så här i efterhand så har vi känt att det borde ha gjorts tidigare.

Det är hårt

jag grät inte på min farfars begravning men nog kom det tårar när min senaste labbe somnade in

Tycker att du ska låta den gamle somna in


Tufft jävla beslut, men man måste tänka på deras bästa. Lider med dig, hoppas du tacklar det bra, ha det gött mannen!

Veterinären var här i kväll nu. Hon tittade på honom och sa att det är inte akut, han äter och är hyffsat pigg (inte apatisk), men han har stora problem att ställa sig upp, det är dock endast en tidsfråga sa hon, max en 3-6 månader. Fick välja om jag ville göra det hemma nu direkt, klarade inte av det, psyket slog bakut och jag tappade helt fattningen och mådde psykiskt och fysiskt illa. Då hunden endast har goda erfarenheter av veterinärer så sa hon det var inga problem att göra det på praktiken, han kommer inte bli stressad av det.
Har bokat en tid klockan 10 i morgon på samma veteinärens praktik.

Helt sjukt vad dåligt man mår, aldrig känt så här tidigare , satan vilken ångest man har..
Värsta jag varit med om , och utan att ljuga kan jag säga jag varit med om en del hemska saker tidigare..

Om detta nu är till någon tröst, men du skall veta att det är många som lider med dig. Finns inte ord i såna situationer. Sorry!.

Blev oerhört gripen av din tråd, det kom båda en och två tårar. Alla hundägare fasar för det här och jag tror inte det finns några genvägar egentligen att sörja. Låt det ta sin tid. Som någon annan skrev i tråden så försök gör det här till en lycklig tid för din hund, låt den äta choklad tex eller andra saker. Jag fasar för när stunden kommer till mitt hallon.

Ta hand om dig

Jag tänker på dig och önskar din vovve en fin övergång - som så många sagt, satans vad svårt beslut. Fasar för dagen jag måste ta det beslutet angående min lille äldreman, han är bara 7 men börjar visa ålderstecken vilket leder till ångest hos mig.

Men - du är stark. Du klarar det. Din hund kommer att tacka dig och ni kommer att ses igen, det måste man intala sig, ni kommer ses igen någon annanstans även om längtan kan vara svår tills dess.

Ja, kan bara säga att jag tänker på er och mitt hjärta blöder för er skull och tråden har allt fått mig att gråta.

Vänliga Hälsningar,
Lagom

Jag lider med dig, du gör det rätta, Hela traden far mig bara att krama lite extra pa min hund och tänkt pa er hela dagen pa jobbet. Det är nog mer en en flashbacktuffing som det gett en klump i halsen pa

Även om det är skittungt just nu sa försök att tänka pa allt kul ni gjort tillsammans.

Tack till alla som skriver fina saker, dikter och fina råd. Saken är dock den att jag klarar knappt av att läsa dem, mår så fruktansvärt dåligt så det finns inte . Började läsa dikten och allt brast helt.

Ska nu in imorgon, känns helt sjukt, overkligt. Han är ändå glad hunden, blev överlycklig för några grisöron jag köpt och lite hundkex, han är som vilken hund som helst, bara han har stora problem att resa på sig När han väl är uppe lunkar han på...

Vad fan ska man ta sig till? Vad ska man göra den tiden man brukade vara ute med hunden? Fan 11 år är en lång, lång tid, jag kan ju honom utan och innan, livet kommer inte bli sig likt igen

Tack till alla igen

Gomorron!
Det finns ingen tröst idag. Så låt tårarna rinna. Vi delar dom med dej här.
Men försök tänka på hur bra din vän har haft det! Hur bra NI haft det! I så många år.
Varma tankar
Eliza


Det finns en bro som går från jorden till himlen och den kallas för Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för dig dör, så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns mat, vatten och solsken och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla får tillbaka sin hälsa och blir unga igen.
De djur som har varit skadade eller handikappade blir åter friska och starka.

Djuren är lyckliga och leker med varandra hela dagarna, det är bara en sak som dom saknar, personen som de älskade och blev älskad av här på jorden

Alla djuren springer omkring och leker tillsammans, tills en dag då någon av djuren plötsligt stannar upp och börjar nosa i luften, öronen står rakt upp och ögonen blir intensiva och nyfikna.
Plötsligt så lämnar ett utav djuren gruppen... han har sett dig.

Han springer allt fortare och fortare. Han nästan flyger fram över det gröna gräset...
Du och din speciella vän möts igen i en lycklig återförening, Ni kramas och pussas om och om igen och lyckan är total..
Ni dansar runt i det gröna gräset och skrattar tillsammans av lycka.

Du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge har varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.

Ni går över Regnbågsbron tillsammans...
Med vetskapen om att ni aldrig mer behöver skiljas åt.


Skriven av William N Britton