När var det optimalt att leva?

Alla har naturligtvis sina egna definitioner på vad som är optimala levnadsbetingelser men de kan ju vara spännande att diskutera frågan ändå. När under historiens gång hade människan de optimala levnadsförhållandena? När var det s.a.s. bäst för mänskligheten att leva?

Jag har hört att människan aldrig behövt slita så lite för brödfödan som på stenåldern. Tillgången på bytesdjur var god och det var relativt få som maten skulle räcka till. Det räckte med att man jagade ett par timmar/dag sedan kunde man slappa.

I dag har vi visserligen funnit bot för många olika sjukdomar men å andra sidan har vi miljögifter o dyl. Massbilismen har gett upphov både till rattfylla, trafikdöden och utsläpp av koldioxid som viss hävdar påverkar miljön negativt. Å andra sidan har bilismen gjort att det blivit mycket enklare att resa vart man vill när man själv vill.

Själv är jag glad att jag lever nu.

Vad anser ni?

Messing with mother nature straffar sig alltid.
Nu har vi ju en del klimatförändringar också att oroas över.
Om det har med den globala uppvärmnigen att göra vet jag inte.
I vår snabba utvecklings spår finns nog båd gott och ont, bra och dåligt.
Men jag är glad för utvecklingen som gör människor friskare och friare, (vad friare menas kan man ju diskutera), samtidigt allt som slår en i fler bojor än nödvändigt finner jag hämmande, som att det kan bli så bekvämt att man lika gärna kan vara död.
Bästa tiden att leva?
Vet inte, men jag längtar ganska ofta till den grönare ängen, ifall den fanns för 1000, 2000 år se´n vet jag inte. Men jag tror den psykiska pressen ökat hos moderna människor.

Självklart nu. Fattiga männsikor har alltid haft det dåligt, oavsett vilken tidsera. Menar du en genomsnittlig människa får en sådan det hela tiden bättre, sett på ett par decennier iaf. Idag kan du välja att leva som man gjorde på 1700-talet elelr på stenåldern. Du behöver inte dö av sjukdomar som var 100 % dödliga för bara ett par årtionden sedan. Osv...

Född på 40-talet i Sverige måste vara bland det bästa.

Boomande ekonomi under hela uppväxten.

Fri sex och fria droger i 20-årsåldern.

Välbetalda studier och jättebilliga bostäder.

Lätt att få jobb och mäktiga fackföreningar när man är i de 30.

Högavlönad lokalpamp på en bekväm tjänst med mycket snack och lite verkstad i offentlig sektor tills man är 60.

Ser till att pensionssystemet gynnar ens generation maximalt, och att nedskärning och skattehöjningar räddar pensionspengarna. Ett tag till.

Dra sig tillbaka till Spanien, dit man charterrest sen charterresor uppfanns på 60-talet. Billig sprit och service minded billiga privatvårdare, mycket bättre än utslitna 20- och 30-talisister som försöker kommunicera med en helt ny och okänd minimiavlönad invandrare varje dag.

Instämmer. Fan att man inte fick uppleva den gyllen eran 67-76. Hade gärna bott i san fansisco 67-70 och knullat hippietjejer och tagit lsd och besökt Montereyfestivalen. Sen kunde man ju köpt en bostad i stockholm billigt som fan.
Men de stackarna hade inte Internet då. Ha!

Jo, låna några årslöner och få några procent netto av det om året tillbaka av staten pga inflation, subventioner och skattesystemet. (Inte gratis lån alltså, utan HÖGRE inkomst för att man lånar. Jo, det var sant!) Investera lånet i en bostad, en östermalmslägehet, som 10-faldigas i värde till år 2000. Sosse-erans högperiod var strålade tider för de högavlönade (läs: chefer inom offentlig sektor). Miljonbelopp rakt ner i fickan utan motprestation!

Stackars äldre och vanliga arbetare och entreprenörer som gnetar och sparat. Allt försvann i skatt och inflation! En del är visst för tröga för att hajja signalerna i tidsandan...

Och så får vi inte glömma "det svarta hålet"... no comments.

Jeg vil dele det opp lite:

For barn tror jeg det var best å vokse opp på sluten av 50 tallet, og begynelsen av 60 tallet. Fordi de hadde generelt sett en ganske så idylisk og "stresslös" tilverelse med "bullebakende" mödrer hjemme og ökonomien var stort sett bra nok til at barna fikk alle sine behov dekket.

For voksne/nyetablerte. tror jeg det var best på 70 og begynnelsen av 80 tallet...med bra ökonomi, lett å få jobb, og bostad...

For eldre tror jeg at det var best på 1920 tallet, da de fremdeles ble tatt vare på (i de fleste tilfellene) av sin familie, og slapp å bli institusjonert på en institution....

Kritiser meg gjerne om dere synes at jeg tar feil

Klockrent! Kunde inte sagt det bättre själv.

Läste någonstans att vi sextiotalister är den första generationen i modern tid som har det sämre än våran föräldrageneration.

Ja, det har jag också hört. Stämmer det? Åtminstone är det så att vi inte har en lika ljus framtid med lika god ekonomisk utveckling som vår föräldrageneration, även om vi inte har det sämre.

För att dra mitt strå till stacken så skulle jag nog vilja säga att det verjkade vara trevligt på 50-talet, då inga "orättfärdiga" krig hade påbörjats, världen hade rest sig ur ett världskrig, allt kunde lösas med teknologi och folk inte kunde stava till miljöproblem. Allt tycktes vara "fair and square" och det fanns jobb och bilar till alla. Det var visserligen en falsk trygghet i många fall och med ett sovjetimperium som hotade världen, men folk tycks ha varit lyckliga på den tiden.

Även jag skulle säga nu!
Pga informationsflödet, med bredband har man alltid någonting att göra och man kan göra det gratis, ingenting kan stoppa dig!!
Man kan vara praktiskt taget arbetslös och ändå leva ett bra och trevligt liv med bara en dator, är det inte underbart?