2010-03-04, 19:28
#1
För 5 år sen hittade jag en hemlös kattunge som jag plockade under jackan och tog hem. Där jag bor var det ganska vanligt med hemlösa katter men eftersom denna var helt ensam så fick jag lite medlidande.
Väl hemma så duschade jag katten, gav den mat och husrum. Ganska snart så började jag se ett udda beteende från min lilla katt. Den blev extremt tillgiven just mig. Katten går endast ut ifall jag är ute, katten vill endast äta ifall jag ger den mat, den sover enbart i min säng, agerar som en vakthund ifall andra människor närmar sig min bostad (skriker och vässar klorna) och var allmänt otrevlig mot min förra flickvän.
Förra kvällen så orkade jag inte ha katten i mitt sovrum och stängde således dörren med katten utanför. Den närmaste 2-3 timmarna kunde jag höra ett fruktansvärt jamade och skrikande utanför dörren. När jag väl vaknade morgonen därpå så satt givetvis katten utanför dörren och väntade på att få komma in.
När jag är bortrest så brukar mina föräldrar ta hand om katten. Utan att ha berättat om kattens udda vanor så fick jag höra att hon inte hade ätit, druckit och skrikit hela nätterna. Det bör påpekas att jag var borta i över 2 veckor, på den tiden hade inte katten ätit någonting.
Jag kan utan problem gå ut och rasta min katt. Hon går lydigt vid min sida och stannar då jag säger stopp. Vi passerar sedan vägen försiktigt och katten följer efter. Vid promenadens slut så säger jag: nu går vi hem. och katten följer efter.
Igår så kom mitt syskonbarn på besök med sin nyköpta hamster. En liten rund sak som hon kallar snuttis eller smuffis. Katten blev naturligtvis alldeles upphetsad. Jag sa då bestämt att hamstern får man absolut inte röra. Som äkta dresserade schäferhunden så hoppade kissen upp på fåtöljen och såg helt oberörd ut under hela kvällen.
Det bästa i min text har jag sparat till sist. Jag har lyckas lära min katt apportering. Det tog mig ca 15 minuten innan hon fattade. Ifall jag kastar iväg en penna så springer hon och hämtar den med munnen och bär sedan tillbaka pennan till min hand.
Min relation till katten har blivit lite udda eftersom separationsångest är ett stort problem för henne. Jag har allvarliga problem att ta hem folk då hon förvandlas från en söt liten bebis till "den onda dockan". Speciellt gäller detta ifall någon tjej kommer hem till mig. Katten följer bokstavligen efter tjejen runt i hela huset och har någon mordisk blick i sig. Får hon chansen så både biter och spottar hon.
Vid min senaste födelsedag så kom min bästa tjejkompis förbi och gav mig en stickad tröja som hon hade jobbat på i X antal månader. Jag blev givetvis otroligt glad och hängde upp tröjan i en galge som sedan gick in i garderoben. Jag vet helt säkert att jag stängde garderoben efteråt. Dagen efter hade katten öppnat dörren och rivit sönder min nya tröja. Tröjan låg på golvet helt massakrerad och uppriven.
Jag kan förstå ifall folk verkar tro att hela min text är troll, jag skulle själv ha svårt att tro på historien. Men allt är verkligen sanning. Jag har aldrig haft en honkatt förut och vet inte ifall detta beteende är normalt. Men när jag ringde våran lokala veterinär så trodde snubben att jag skojade.
Däremot så känns det inte lika lustigt när jag läste på aftonbladet om den där späckhuggaren som ("medvetet") dödade sin skötare. Jag är faktiskt orolig ifall min katt vänder sig emot mig. Igår hade jag en dröm att katten tog fram en stor kniv och skar halsen på mig. När jag vaknade så låg hon på sängkanten och stirrade på mig med sina stora gula ögon.
Jag har en olustig känsla över att katten inte är riktigt normal. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva situationen. Det är inte så att jag rädd över att "göra henne arg" utan mest att jag undviker saker som hon inte gillar.
Nej, Jag trollar INTE.
Hur skulle ni hantera situationen. Håller jag på att bli galen eller inbillar jag mig saker bara?
Väl hemma så duschade jag katten, gav den mat och husrum. Ganska snart så började jag se ett udda beteende från min lilla katt. Den blev extremt tillgiven just mig. Katten går endast ut ifall jag är ute, katten vill endast äta ifall jag ger den mat, den sover enbart i min säng, agerar som en vakthund ifall andra människor närmar sig min bostad (skriker och vässar klorna) och var allmänt otrevlig mot min förra flickvän.
Förra kvällen så orkade jag inte ha katten i mitt sovrum och stängde således dörren med katten utanför. Den närmaste 2-3 timmarna kunde jag höra ett fruktansvärt jamade och skrikande utanför dörren. När jag väl vaknade morgonen därpå så satt givetvis katten utanför dörren och väntade på att få komma in.
När jag är bortrest så brukar mina föräldrar ta hand om katten. Utan att ha berättat om kattens udda vanor så fick jag höra att hon inte hade ätit, druckit och skrikit hela nätterna. Det bör påpekas att jag var borta i över 2 veckor, på den tiden hade inte katten ätit någonting.
Jag kan utan problem gå ut och rasta min katt. Hon går lydigt vid min sida och stannar då jag säger stopp. Vi passerar sedan vägen försiktigt och katten följer efter. Vid promenadens slut så säger jag: nu går vi hem. och katten följer efter.
Igår så kom mitt syskonbarn på besök med sin nyköpta hamster. En liten rund sak som hon kallar snuttis eller smuffis. Katten blev naturligtvis alldeles upphetsad. Jag sa då bestämt att hamstern får man absolut inte röra. Som äkta dresserade schäferhunden så hoppade kissen upp på fåtöljen och såg helt oberörd ut under hela kvällen.
Det bästa i min text har jag sparat till sist. Jag har lyckas lära min katt apportering. Det tog mig ca 15 minuten innan hon fattade. Ifall jag kastar iväg en penna så springer hon och hämtar den med munnen och bär sedan tillbaka pennan till min hand.
Min relation till katten har blivit lite udda eftersom separationsångest är ett stort problem för henne. Jag har allvarliga problem att ta hem folk då hon förvandlas från en söt liten bebis till "den onda dockan". Speciellt gäller detta ifall någon tjej kommer hem till mig. Katten följer bokstavligen efter tjejen runt i hela huset och har någon mordisk blick i sig. Får hon chansen så både biter och spottar hon.
Vid min senaste födelsedag så kom min bästa tjejkompis förbi och gav mig en stickad tröja som hon hade jobbat på i X antal månader. Jag blev givetvis otroligt glad och hängde upp tröjan i en galge som sedan gick in i garderoben. Jag vet helt säkert att jag stängde garderoben efteråt. Dagen efter hade katten öppnat dörren och rivit sönder min nya tröja. Tröjan låg på golvet helt massakrerad och uppriven.
Jag kan förstå ifall folk verkar tro att hela min text är troll, jag skulle själv ha svårt att tro på historien. Men allt är verkligen sanning. Jag har aldrig haft en honkatt förut och vet inte ifall detta beteende är normalt. Men när jag ringde våran lokala veterinär så trodde snubben att jag skojade.
Däremot så känns det inte lika lustigt när jag läste på aftonbladet om den där späckhuggaren som ("medvetet") dödade sin skötare. Jag är faktiskt orolig ifall min katt vänder sig emot mig. Igår hade jag en dröm att katten tog fram en stor kniv och skar halsen på mig. När jag vaknade så låg hon på sängkanten och stirrade på mig med sina stora gula ögon.
Jag har en olustig känsla över att katten inte är riktigt normal. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva situationen. Det är inte så att jag rädd över att "göra henne arg" utan mest att jag undviker saker som hon inte gillar.
Nej, Jag trollar INTE.
Hur skulle ni hantera situationen. Håller jag på att bli galen eller inbillar jag mig saker bara?
