Den 6 november dog
Paul Ignatius, född 1920, bara fem dagar innan han skulle fylla 105 år. Han tjänstgjorde under kriget som
aviation ordnance officer ombord på eskorthangarfartyget
USS Manila Bay, deltog i slaget i Leytebukten och var med om två kamikazeanfall. Senare verkade han vid Pentagon, och var marinminister (
Secretary of the Navy) 1967-69.
https://en.wikipedia.org/wiki/Paul_Ignatius
https://www.nytimes.com/2025/11/06/us/politics/paul-ignatius-dead.html
https://massispost.com/2025/11/paul-ignatius-former-u-s-navy-secretary-and-glendale-native-dies-at-104/
Här berättar han sina minnen.
https://www.youtube.com/watch?v=URvJU8eKwTk
Ignatius bör ha varit en av de sista kvarlevande ministrar / regeringsmedlemmar som tjänstgjort i WWII, och det vore kul att veta hur många sådana som återstår globalt sett. Finländske
Taisto Tähkämaa lever åtminstone alltjämt.
Jag antecknar i all hastighet de här herrarna, som ännu lever.
Generallöjtnant
John F. Gonge (1931-)
Under kriget pilot i Air Transport Command, flög
The Hump, eller luftbron mellan Indien och Kina över östra Himalaya.
https://en.wikipedia.org/wiki/John_F._Gonge
Generalmajor
John C. Raaen Jr. (1922-)
Tjänstgjorde i specialförbandet Army Rangers, deltog i landstigningen på Omaha Beach samt i striderna i Bretagne. Tilldelad Silver Star.
https://en.wikipedia.org/wiki/John_C._Raaen_Jr.