Världskrigspersonligheter fortfarande i livet

Ole Mangström föddes 4.12.1917. samma dag som senaten föreslog att Finland skulle utropas till självständig stat. Han var två dagar gammal när lantdagen godkände förslaget. Två månader senare stod landet mitt i ett brinnande inbördeskrig.
---
Han återkommer ofta till krigstiden. Under vinterkriget och fortsättningskriget stod han själv vid frontlinjen, först i Infanteriregemente 10 och senare i ett finskt förband. Krigets fasor blir han aldrig av med.

– Det enda goda var att jag lärde mig finska, säger han.

Trots att det gått nästan åttio år minns han klart och tydligt dagen då det var dags att rycka in.

– Den 17 oktober 1939 körde en motorcykel upp på gården. Jag fick höra att det var frågan om en extra reservövning och skulle infinna mig på Ingå station följande dag.

Tillsammans med hundratals andra västnylänningar tog han tåget mot Helsingfors därifrån resan fortsatte mot okänt mål. Någonstans på vägen blev det matpaus och alla reservister fick stiga av för att äta ärtsoppa.

Mangström och hans vänner bestämde sig för att i stället gå på restaurang runt hörnet och åt en furstlig middag som tydligen drog ut på tiden, för när de kom tillbaka hade tåget redan åkt i väg.

– Efter en tid kom det ett nytt tåg. Det stod Koivisto på tåget och vi visste att Björkö var på Karelska näset så vi hoppade på.

Hur det nu går till så hittar de plötsligt sitt eget tåg med orörd packning och ingen hade ens märkt att de varit försvunna.

Det lättsamma livet fick ändå ett brutalt slut när kriget sedan bröt ut på riktigt.

– Krigets grymma lag är att döda eller bli dödad. Jag glömmer aldrig när jag för första gången såg en person stupa. Det var en god vän till mig, säger han tyst.

Hjälmen räddade livet

Hans eget liv har också hängt på en skör tråd. En granatskärva borrade sig genom hjälmen men stannade mirakulöst strax innan det blev alltför ödesdigra följder.

På väggen i hans sovrum hänger fortfarande hjälmen som räddade hans liv. Den är försedd med texten "Måtte kommande generationer inse krigets vanvett". Det är så Mangström ser på kriget än i dag.

Vårt lands självständighet är också något han ständigt återkommer till i sina tankar.

– Utan krigen hade vi inte varit självständiga i dag. Nästan hundratusen finländare har fått sätta livet till för Finlands självständighet.

Han tycker också att Finland under årens lopp förändrats i en positiv riktning.

– I dag inser människorna vad det betyder att vara självständiga. Annat var det genast efter kriget då man hade en underlig inställning till oss som försvarade landet.

När han i dag tillsammans med tjocka släkten firar hundraårsdag på restaurang Savoy i Helsingfors skickar han en tanke också till Mannerheim. Åtminstone vid snapsen.

So Perillo tells PEOPLE he wore out 1 ½ pairs of shoes walking to every home in the borough as he campaigned on promises of transparency and lower municipal taxes.

A first-time campaigner who never ran for any office before, Perillo knew he was a longshot against Mayor Gerald Turning, 63, Tinton Falls’ former police chief and borough administrator. But no matter.

“If anyone’s 93-year-old grandfather came to them and said, ‘I want to run for mayor,’ they would think he was a bit crazy,” says Perillo’s grandson, Michael Perillo-Gentile, 28. “But they don’t know my grandfather.”

"This was a very historic election," said Gopal, moments before reciting the oath to Perillo. "Vito, for all of you know — World War II veteran, served his country, now has come back to serve his town. It's really an inspirational story."

During World War II, Long entered the Navy at age 23. He served aboard a landing craft in the South Pacific that, among other operations, swept a river for mines in the Philippines.

Appelfeld was a young boy when his mother was killed by the Nazis. He and his father were sent to a concentration camp in Transnistria in an area of Ukraine then under control of the German-allied Romanian forces. Aged 10 at the time, he escaped and spent three years hiding in forests in Ukraine.

“I survived in the fields and forests. Sometimes I worked as a shepherd or taking care of broken-down horses,” he told The New York Times in 1986. “I lived with marginal people during the war - prostitutes, horse thieves, witches, fortune tellers. They gave me my real education.”