Trippen till kosmos där jag förlora mig själv (Toppis)

Hej alla flashbackare ska försöka beskriva mina tankar och känslorna jag fick under min svamposkuld och hur jag blev jag, eller hur jag inte blev jag.

Dosering: Ca 80 toppisar
Intag: Med hjälp av te metoden

Prolog:

Det var en fin vinterdag en fredag, jag och min polare B låg och avnjöt våran lediga dag. Vi väntade spänningsfullt på att hans föräldrar skulle lämna huset och vara borta för helgen. B hade visat mig och lärt mig allt om denna bisarra och underbara svamp så jag var nästintill expert inom ämnet. Nej nu ljuger jag men jag har den kunskapen jag behöver och det räckte gott och väl. Min kropp var lugnare än en sagolik sjö som icke hade vidrörts av vinden. Vi låg och lyssnade på gamla godingar av Cornelis Vreeswijk, jag kände mig stämningsfull och min kropp skrek efter äventyr. Medan vi väntade på att hans föräldrar skulle åka därifrån så tände vi upp en rejäl jolle (dem har aldrig märkt någon skillnad när vi varit stukade så lugn gott folk). Vi låg och skrattade, lyssnade på svenska och amerikanska klassiker och drömde oss bort i nostalgins värld. Youtube klipp var för oss en självklarhet för att bygga upp våran set och setting, den är just vid tillfället på max har aldrig mått så här underbart.

Intag:

Vi vinkade hans föräldrar farväl och våra oskyldiga ögon förvandlades snabbt till ett flin - här ska det trippas. B gick snabbt upp på sitt rum och hämtade påsen med svamparna medan jag kokade upp vattnet. Ruset av gräset varade än och jag fann det mycket roligt att vi blev så exalterade för några svampdjävlars skull och skickade iväg ett garv. B stod vid ingången till köket och frågade med ett brett flin vad fan det var frågan om. Jag ignorerade frågan och bad han tillreda våran magiska brygd. Medan B fixade och donade tänkte jag att jag skulle överraska honom med en spliff av upphittat meck. Satte mig ner i vardagsrummet och satte på discovery, B kom in med våra koppar. Men innan vi skulle hälla i oss det ville han tända upp spliffen. Vi lät jollen glida mellan oss medan vi försiktigt tog klunkar ur teet, det smakade inte gott men ändå inte äckligt - plus det var fett värt.

Ruset:

Skrattiga och glada efter spliffen, förväntansfulla och nyfikna på det kommande svamp ruset (mest jag antagligen) begav vi oss upp på hans rum. B satte på intensiv indian musik, och en högljudd och djup didgeridoo ton etsade sig fast i mitt huvud och ekade skönt. Jag observerade varenda centimeter av B:s rum och tyckte att det var helt fantastiskt. Jag visste inte vad tiden var just nu men brydde mig inte ett jävla skit. Jag låg där jag låg och jag bestämde mig för att inte röra mig en enda tum. Jag tror att B bestämde sig för samma sak, han satt djupt koncentrerad och glodde igenom Facebook. Jag kände igenom min kropp, och det ryste för varenda ljudton av didgeridoon som som spelades på volym 34 med underbar bas. Mina händer andades och det såg ut som att alla fraktaler och färger i rummet flöt ihop och blev en och samma. Mitt huvud flög just nu iväg till en annan plats och utan att jag minst anade det så var jag på en plats där tid inte ägde rum. Jag var så rädd men ändå så kände jag en stark nyfikenhet, vad skulle hända? vart har jag kommit?
Frågor som är av 1000 flöt just nu runt i mitt huvud, jag ville ha det förklarat för mig vad exakt det var som hände. Jag befann mig inte längre i min mänskliga kropp den var bara ett skal, ett dött och tomt skal. Den låg långt där nere tillsammans med min polare B, jag såg mig själv ligga där och betrakta B som fortfarande satt vid sin dator. Detta var inte möjligt, jag blev rädd och skrek ut i tomma intet att det ska sluta. Ta mig ner till jorden där jag hör hemma, ta mig bort från denna plats jag ska aldrig mer experimentera med psykedeliska droger. Jag var i ett svart oändligt utrymme där mina fraktaler och mina fantasier levde tillsammans med mig. Varenda sekund som gick hade man kunnat skriva en bok om - just så beskriver jag mina tankar som just då. Någonstans långt där borta i det svarta utrymmet stod en spegel. Ur spegeln flög mina tankar rakt mot mig och jag fångade upp tankarna med mina sinnen och smakade på dem. Jag kände genast hur lugnet spred sig i min kropp, äntligen förstod jag vart jag befann mig. I min egna hjärna. Nu visste jag äntligen svaren på alla mina tankar, jag kunde förändra mig själv till något bättre. Jag skulle bli en ny människa jag har uppnått mitt nirvana och min reinkarnation var nu färdig. Jag är återställd och ren från det onda, ingenting kan komma åt mig eller skada mig. Onda tankar flög mot mig från spegeln men jag fintade bort dom som Pelé fintade bort spelarna på fotbollsplan.

Landningen:

Till slut kom jag tillbaka till verkligheten ifrån den eviga kampen som skedde i mitt gamla jag. Det hade gått 5 timmar sen intaget och B satt lugn och sansad med ett leende på läpparna och frågade hur jag mådde. Jag svarade honom att jag mådde helt okej, var fortfarande lite omskakad och förvirrad av händelsen som precis hade vart så klar.

Efterord:

Jag blev oerhört nöjd med min tripp och vill gärna besöka shroomworld igen . Kanske lite hög dos för att vara första gången men min polare hade förberett mig och vi hade även lite benzo om något skulle gå fel. Ursäkta om det kanske är lite rörig text men jag har gjort så gott jag kan. Fridens!

Låter onekligen mycket trevligt. Har själv funderat på att prova toppisar. Det verkar som att det är bäst om föräldrarna är borta, som de var i ert fall

Haha, fan vilken rolig text! 4/5

Mycket trevligt måste jag säga att det var. Längtar som fan efter nästa tripp som vi planera ska bli någon gång under våren bland blommor och bin

Mycket bra rapport, du fick med det mesta i texten som var både underhållande och intressant. Gör detta nästa gång på hösten ute i skogen eller på någon äng när det är som vackrast. Då jävlar

Tror du jag orkar vänta så länge