2010-02-28, 12:30
#1
En värme sprider sig i hela kroppen, jag andas lättare, mitt synfält blir ljusare och rödare. Jag öppnar ögonen och kollar på min vän. Jag ligger på gräset i min trädgård och njuter av solen som tittat fram över de avlägsna krönen i horisonten och bara njuter.
Han drar fram en joint som han meckat med stor precision. Den är faktiskt så rak att jag håller upp den framför ansiktet, tuggar på några osammanhängande meningar om hur jäkla perfekt cylindrisk den är, luktar på den och lägger den sedan i mungipan medan jag väldigt coolt sätter fyr på den. Två djupa tokes senare smiskar jag med tungan upp mot gommen för att känna smaken av denna ört. Vrålskratt. Ja-ja, så kul man kan ha med översättningar.
Att vara stenad är mycket skönt; det känns faktiskt som om man bär runt på stenar i kroppen, men det är inte tungt och ansträngande, som det säkert skulle vara om man verkligen hade tunga stenar i kroppen. Jag blir alltid stenad först och sedan hög. Att vara hög känns som om man gå runt och blinkar rytmiskt hela tiden. Blinkningarna knuffar då och då omkring ens tankar så att man kan få för sig en massa roliga saker... ibland mindre roliga. När jag sluter ögonen kan jag ibland se mönster som dansar runt i takt med ljud omkring mig.
Två timmar senare sitter vi på min soffa efter att ha tryckt på en leksasfjärris som ger stötar i en halvtimme. Jag stirrar på min kompis i en halv minut och förklarar hur jäkla kul det var när han skrattade i 10 minuter i sträck. Han ser ut som en speldosa tänker jag och underhåller mig själv med tanken en stund till. Jag kommer senare på att vi kan uppskatta volymen dels av jointen, dels av Ron Jeremys kuk (basen gånger höjden). Det blir dock för komplicerat att tänka på och vi nöjer oss med tanken på hur det skulle vara att röka Ron Jeremy-kuk i jointform. Slutet gott, allting gott.
Jag kommer ihåg att jag hade lite lustgaspatroner någonstans och letar upp dem. Snart är våra lungor fulla med riktigt söt och fin lustgas som avfyrar oss rakt in i en värld av metalliska ljud, ekande heliumröster och en brummande höghet. Lustgas är som mest intensivt när man tar en hel patron direkt och håller tills man inte orkar längre, har jag upptäckt. Då surrar det så jävligt i kroppen att man bryter igenom till ett sinnestillstånd som inte går att förklara med ord. Bara de som varit där vet vad jag menar.
Jag ser också en vägg av ett vitt mönster som ser ut som mandelbrotfraktalen, men i fyra riktningar. Svårt att förklara.
Sedan kommer det mest briljanta som jag någonsin varit med om. Jag suger i mig en till patron. Snart bryter jag igenom och sitter helt orörlig, med öppen mun och en min av absolut vansinne (detta berättade min kompis). Kosmiskt, kosmiskt... tänker jag. Det kosmiska skämtet. Det ultimata skämtet. Det kosmiska skämtet, tänker jag. Genom ett lustgasmönster hör jag hur min sista patron pyser ut ur sifonen och simmar ut i luften. Det kosmiska skämtet!
Han drar fram en joint som han meckat med stor precision. Den är faktiskt så rak att jag håller upp den framför ansiktet, tuggar på några osammanhängande meningar om hur jäkla perfekt cylindrisk den är, luktar på den och lägger den sedan i mungipan medan jag väldigt coolt sätter fyr på den. Två djupa tokes senare smiskar jag med tungan upp mot gommen för att känna smaken av denna ört. Vrålskratt. Ja-ja, så kul man kan ha med översättningar.
Att vara stenad är mycket skönt; det känns faktiskt som om man bär runt på stenar i kroppen, men det är inte tungt och ansträngande, som det säkert skulle vara om man verkligen hade tunga stenar i kroppen. Jag blir alltid stenad först och sedan hög. Att vara hög känns som om man gå runt och blinkar rytmiskt hela tiden. Blinkningarna knuffar då och då omkring ens tankar så att man kan få för sig en massa roliga saker... ibland mindre roliga. När jag sluter ögonen kan jag ibland se mönster som dansar runt i takt med ljud omkring mig.
Två timmar senare sitter vi på min soffa efter att ha tryckt på en leksasfjärris som ger stötar i en halvtimme. Jag stirrar på min kompis i en halv minut och förklarar hur jäkla kul det var när han skrattade i 10 minuter i sträck. Han ser ut som en speldosa tänker jag och underhåller mig själv med tanken en stund till. Jag kommer senare på att vi kan uppskatta volymen dels av jointen, dels av Ron Jeremys kuk (basen gånger höjden). Det blir dock för komplicerat att tänka på och vi nöjer oss med tanken på hur det skulle vara att röka Ron Jeremy-kuk i jointform. Slutet gott, allting gott.
Jag kommer ihåg att jag hade lite lustgaspatroner någonstans och letar upp dem. Snart är våra lungor fulla med riktigt söt och fin lustgas som avfyrar oss rakt in i en värld av metalliska ljud, ekande heliumröster och en brummande höghet. Lustgas är som mest intensivt när man tar en hel patron direkt och håller tills man inte orkar längre, har jag upptäckt. Då surrar det så jävligt i kroppen att man bryter igenom till ett sinnestillstånd som inte går att förklara med ord. Bara de som varit där vet vad jag menar.
Jag ser också en vägg av ett vitt mönster som ser ut som mandelbrotfraktalen, men i fyra riktningar. Svårt att förklara.
Sedan kommer det mest briljanta som jag någonsin varit med om. Jag suger i mig en till patron. Snart bryter jag igenom och sitter helt orörlig, med öppen mun och en min av absolut vansinne (detta berättade min kompis). Kosmiskt, kosmiskt... tänker jag. Det kosmiska skämtet. Det ultimata skämtet. Det kosmiska skämtet, tänker jag. Genom ett lustgasmönster hör jag hur min sista patron pyser ut ur sifonen och simmar ut i luften. Det kosmiska skämtet!
