2010-02-26, 21:26
#1
Som ni kanske vet så är många av de ursprungliga liberala partierna i Frankrike och övriga Europa socialliberaler. Det var "marknadsliberalismen" som sedan blev "nyliberalismen" som ni borde bekänna er vid.
Liberalism var till en början vänster då målet var att befria folket från monarkin och auktoriteten överlag. Eftersom detta skedde under industrialismens uppgång så utvecklades ur liberalismen mer eller mindre socialistiska partier som även ansåg att storföretagen var en auktoritet som störde den fria människan. (PS: Vänster var historiskt mot auktoritet eller mot konservatism överlag - innan dagens puckade politiska skala)
Liberalismen var och är från början en rörelse för praktisk frihet. För befriandet av arbetar, borgar och bondklassen och att ge dessa möjligheten att försörja sig själva och sin familj. Att befria bönder från livegenskap var till exempel viktigt trots att livegna aldrig var slavar utan helt enkelt arbetade och bodde på någon annans mark. Oftast mark som denne hade införskaffat genom att bonden själv efter dålig skörd ej kunnat betala sina lån. Varför bonden blev livegen, befrielsen skulle självklart vara den tvångsmässiga marköverskrivelsen till bonden). Nåväl...
Tycker bara att ni egentligen inte borde kalla er liberaler.
Marknadsliberaler, nyliberaler, möjligen libertarianer (även om jag där har vissa invändningar också). Men inte liberaler, i alla fall inte i historisk mening. Eller i det minsta ska ni i alla fall inte få ryck så fort någon kallar till exempel Folkpartiet för liberaler.
Sen har ju Folkpartiet blivit allt mer konservativt genom dess stöd till krig och övervakning och statlig kontroll av medborgares liv. Men liberalismen har aldrig i grunden motsatt sig ekonomisk befrielse. Man motsatte sig vissa skatter eftersom de gick från folket till styret. Man motsätter sig inte skatter som går från styret (dvs i mindre eller större utsträckning även industrialsterna/ägarna) till folket.
Den utsträckning i vilken man trodde på olika former av ekonomisk befrielse berodde på hur "röd" man var, vänster var dock alla.
Sen ledde ju detta till en splitt till slut och socialism och liberalism gick skilda vägare vid en punkt.
Dock gick aldrig någon dåtida europeisk *vanlig* liberal och motsatte sig skatter på ägande/mark eller ekonomiska regleringar så att ett storföretag eller bank ej skulle bli för mäktiga.
EDIT: Kan dock hålla med om att skatt på inkomst aldrig gillades av liberaler, det gillas heller inte av socialister (då de kommer från liberalismen).
Liberalism var till en början vänster då målet var att befria folket från monarkin och auktoriteten överlag. Eftersom detta skedde under industrialismens uppgång så utvecklades ur liberalismen mer eller mindre socialistiska partier som även ansåg att storföretagen var en auktoritet som störde den fria människan. (PS: Vänster var historiskt mot auktoritet eller mot konservatism överlag - innan dagens puckade politiska skala)
Liberalismen var och är från början en rörelse för praktisk frihet. För befriandet av arbetar, borgar och bondklassen och att ge dessa möjligheten att försörja sig själva och sin familj. Att befria bönder från livegenskap var till exempel viktigt trots att livegna aldrig var slavar utan helt enkelt arbetade och bodde på någon annans mark. Oftast mark som denne hade införskaffat genom att bonden själv efter dålig skörd ej kunnat betala sina lån. Varför bonden blev livegen, befrielsen skulle självklart vara den tvångsmässiga marköverskrivelsen till bonden). Nåväl...
Tycker bara att ni egentligen inte borde kalla er liberaler.
Marknadsliberaler, nyliberaler, möjligen libertarianer (även om jag där har vissa invändningar också). Men inte liberaler, i alla fall inte i historisk mening. Eller i det minsta ska ni i alla fall inte få ryck så fort någon kallar till exempel Folkpartiet för liberaler.
Sen har ju Folkpartiet blivit allt mer konservativt genom dess stöd till krig och övervakning och statlig kontroll av medborgares liv. Men liberalismen har aldrig i grunden motsatt sig ekonomisk befrielse. Man motsatte sig vissa skatter eftersom de gick från folket till styret. Man motsätter sig inte skatter som går från styret (dvs i mindre eller större utsträckning även industrialsterna/ägarna) till folket.
Den utsträckning i vilken man trodde på olika former av ekonomisk befrielse berodde på hur "röd" man var, vänster var dock alla.
Sen ledde ju detta till en splitt till slut och socialism och liberalism gick skilda vägare vid en punkt.
Dock gick aldrig någon dåtida europeisk *vanlig* liberal och motsatte sig skatter på ägande/mark eller ekonomiska regleringar så att ett storföretag eller bank ej skulle bli för mäktiga.
EDIT: Kan dock hålla med om att skatt på inkomst aldrig gillades av liberaler, det gillas heller inte av socialister (då de kommer från liberalismen).
__________________
Senast redigerad av LFE 2010-02-26 kl. 21:32.
Senast redigerad av LFE 2010-02-26 kl. 21:32.