Lärarinnan som försvann: Gunnel Gummeson, Afghanistan, 1956

Nja, då på den tiden så fanns det nog inget annat sätt att resa än som de gjorde. Om de skulle besöka dem regionerna alltså. Skulle de haft tillräckligt med pengar med sig för hela resan så hade de bara kunnat ta med sig kontanter. Kreditkort och tex resecheckar fanns inte på den tiden. Alternativet hade ju varit guld och silver istället. Att ha så mycket kontanter eller guld (*) med sig på en sådan resa blir naturligtvis mycket mycket riskfyllt, tex om du reser till Indien och har på dig 7-10 årslöner i kontanter räknat för en fattig indier, så blir ju rånrisken rätt s betydande. Dessutom så hade de ju inte kunnat växla in till alla valutor som behövdes heller.

Den mest gångbara valutan på den tiden lär nog ha varit brittiska pund, som accepterades snart sagt överallt. Dollarn hade ännu inte blivit så accepterat

Och många ställen man kommer till på sådana luffarresor där finns ju inga banker heller. Man blir helt enkelt tvungen att lita på de folk man möter.

Man kunde på den tiden telegrafera pengar ifrån tex Sverige till utlandet, men det var långtifrån alla länder och alla banker det fungerade. Det gick inte att ringa så långt, tfn-näten var inte utbyggda då. Man skickade brev istället och fick vänta 3-4 veckor på svarsbrevet.
Resecheckar var en slags checkar som kunde lösas in emot kontanter men det gick ju bara att göra på anslutna banker, och var ursprungligen något som var designat att fungera bara i Nord och Syd-Amerika.

Hur gjorde de som istället reste i tjänsten då ?
- Jo alla åkte passagerarfartyg på långa sträckor, flyget var ju knappast något att lita på, och svindyrt. Fartyget var ju säkert så tillvida att rånrisken var noll. I och med att man anlöpte någon hamn så kunde man växla in kontanter eller guld till rätt valuta. Så att man kunde klara sig ett tag
Men det var ju förstås dyrt att resa så långt med fartyg

I och med att de som hade pengar åkte passagerarfartyg så var det ju ingen som såg de inre delarna av Afghanistan heller, det var okänt territorium för nästan alla utom de riktigt äventyrliga. Liksom de andra länderna i närheten, Norra Pakistan, Turkmenistan, Uzbekistan osv

Vet andra som hade rest på liknande sätt men kommit hem helskinnade ändå.

Äh de kan lika gärna ha kommit vilse och råkat ut för någon olycka, tex snöstorm eller lavin, jordskred av häftiga regn mm. Dessa bergstrakter är farliga genom att vädret kan skifta fort, och det blir tjock dimma, olidligt kallt mm. Vita människor var på den tiden sedda ibland som skumma, inte minst sedan britterna varit i Afghanistan så det är inte säkert att kvinnan blev någons haremshustru. Vita människor trodde man var lite magiska på något sätt. Vet ej om ens den regionen var tillräckligt rik att någon kunde hålla ett harem där. Harem fanns bara i de rika regionerna, i de fattiga bergsbyarna så var det nog mycket ovanligt med fler än en hustru.

Hade kvinnan blivit en haremshustru så hade nog en stor del av regionen vetat om detta, eftersom dessa klankoryféer levde då ett överdådigt liv. Och att ryktet hade snabbt spritt sig

Men det är ju många svenskar som försvunnit i utlandet utan ett spår, men de flesta var ju sjömän

(*) Många länder hade dock en mängd regler kring hur mycket guld och silver man fick äga, så det kunde bli besvärligt att bli anklagad för tex guldsmuggling och myndigheter fattade nada om hur rikt västerlandet då var jämförelsevis

Jag vet i a f att resecheckar fanns på 1960-talet. Även om sådana fanns på 1950-talet så var nog kontanter det enda som gällde i trakter som där de två reste. I det tidiga 1970-talet fungerade resecheckar utmärkt i Australien.

Skulle fröken Gummeson ha blivit en haremshustru till någon klankoryfé så hade ett sådant rykte spridit sig snabbt. Fast jag tror inte att en utlänning i s f hade fått reda på detta. Detta höll lokalbefolkningen tyst om när en sådan person kom och ställde frågor.

Det finns en del svenskar som har försvunnit i utlandet utan ett spår: (FB) Olösta svenska försvinnanden utomlands 1950-2010.

Bara hos anslutna banker, om checken kunde skickas per post så kunde den ju lösas in på sådana anslutna banker. Var det riktiga offside platser så var det lögn i h-e att kunna lösa in dem.
Det var ju också problem att sälja guld eftersom priset kunde vara så dåligt på grund av de många varianter av fejkguld som fanns/finns. Och det var ovanligt att de hade så mycket pengar.

På 1960-1970-talet räckte 10-20 US dollar upp till en månad i Kabul, allting var svinbilligt där.

Det är inte så säkert att hon kan ha blivit någon haremshustru. Då på den tiden sågs vita med misstänksamhet av de lokala. En vit kvinna och en vit man sådant lär de inte ha glömt i första taget, finns en del berättelser ifrån avlägsna områden att sådana har kommits ihåg i många decennier.
Och att en kvinna var mindre värd än boskapen kan ha spelat roll även om hon var vit

Först i och med att man kunde se film i de områdena så vart vita kvinnor vackra i deras ögon. Posters och affischer fann också sin väg dit ganska sent.

Männen där hade ju bara sett sin mammas och sina systrars ansikten och kroppar, och visste väl knappt hur andra kvinnor såg ut.


Klanerna höll ju reda på varandra och skvallrade på varandra och det är inte vidare sannolikt att en välkänd klanledare kunde hålla en sådan hustru gömd. I och för sig kan hon ju hållits beslöjad men jag tror det kommit ut ändå

Afghanistans bergigare områden är jobbiga att vistas i - man känner sig fort trött, och acklimatisering tar evigheter. Bägge kan ju ha fått blodproppar av höjden, vem vet. Eller en infekterad eller förfrusen fot kunde ju räcka för att stoppa trekkingen för gott. Med tanke på att de varit på resa så länge utan rekreation och vila och att äta upp sig lite grand, gör väl att risken är stor att de råkade illa ut.
Vilda djur finns ju där, och tex varg och björn kan ju vara farliga, och i såfall finns ju inget kvar av kropparna.

Den lilla giftormen saw-scaled viper (en huggormsart) är tydligen farlig trots sina små tänder att den dödar människor rätt ofta. Det kan tydligen räcka med att ormens tänder bara rispar huden så är det förkylt. Redan inom en timme efter bettet är man tydligen så dålig att man tex varken kan gå eller rida, man kan bara ligga

Om man slog läger för natten så spridde man rätt ofta ut aska runt lägerplatsen, många insekter och ormar ogillar askan

Det finns åtminstone ett halvdussin etniska grupper i norra Afghanistan och många stammar.

Är det troligt att GG skulle ha kunnat bli någons fru i området? Måste maken isf ha varit en rik eller betydande man?Finns det några liknande, kända fall från något land, monogamt eller polygamt, där detta kommit ut senare men länge kunnat hemlighållas?

Någon slags statistik hade sagt omkring 200 folkgrupper och 49 språk eller vad det var, men det avser väl hela regionen. Afghanistan är ju ett land som är bitvis genomskuret av djupa dalgångar och folkgrupperna hade inte mycket kontakt med varandra vad jag förstår, åtminstone om man läser äldre litteratur i området. Vintern gör att bergspassen blir för svårforcerade att man inte kan ta sig till nästa dalgång, och även om sommaren är varm så räcker den inte alltid till att smälta all snö, och bergspassen blir för svåra att ta sig igenom. Rena lervällingen där.

Nej jag känner inte till att någon vit kvinna skulle ha blivit kidnappad i tex Afghanistan och hållits som hustru. Detta gäller den historiska tid åtminstone fram tills det att Sovjetunionen invaderade landet.
Sen krackelerade ju all byråkrati och ingen vet egentligen någonting

Däremot så finns det väl gott om historier om att lokala kvinnor har kidnappats, men det kan likväl röra sig om bråk om hemgiften eller bara att släktingarna är osams mm. Både historier ifrån tex Pakistan, Afghanistan, Indien, Bangladesh etc

Enstaka blåögda kvinnor finns ju även där, men tex ljust eller rött hår borde väl vara mycket ovanligt skulle jag tro

Återgår till ämnet:

Alltså dessa resor blev rätt så vanliga på 1960/1970-talet, dvs man liftade hela vägen och hade helst med sig en kamera och tog så mycket bilder man hade råd med. Idén var ju naturligtvis för de flesta att sälja bilderna till bildbyråer. Man gjorde upp planer med hemlandet att det då och då skulle skickas, telegraferas pengar till olika postkontor längs med resvägen. Som kunde hämtas upp emot uppvisande av passet.

Men den möjligheten lär nog inte alls ha funnits då på 1950-talet. Att skicka pengar på det sättet gick bara inte, somliga länder så fungerade det helt enkelt inte.

Att telegrafera pengar till postkontor där man hämtade ut dem mot uppvisande av pass gick utmärkt på 50-talet. Var betydligt enklare än att gå via andra inrättningar.

Jo fast det kostade, jag har för mig dock att det knappt gick att telegrafera pengar till tex kommunistländerna. Inte heller till tex vissa länder i Afrika.

Men det kan ju vara möjligt att det gick att telegrafera till Kabul, omöjligt att veta.

Tidigt 1970-tal gick det bra att telegrafera pengar till Kabul eftersom jag vet några som fick pengar på det sättet

Mig närstående svenskar bodde i Kabul på 50-talet. Funkade bra.

Misstänkte att det kunde ha varit möjligt att telegrafera pengar till postkontor även i Afghanistan under 1950-talet. Nu var detta i o f s i Kabul. Man får väl förmoda att det fungerade bättre där än i de trakter där paret reste innan de försvann.

Post var väl det enda som fungerade, fast man var tydligen tvungen att skriva adress både på arabiska och latinska alfabetet. Eftersom de inte var läskunniga på annat än arabiska.
Att skicka kontanter per brev var ju inte särskilt klokt i de flesta sammanhang

Det har ju dock hänt att folk har försvunnit frivilligt, och aldrig hörts av, inte minst i tex USA - uatn att något brott ligger bakom

År 1956 rådde det väl en viss avspänning emellan USA och Sovjet, Josef Stalin dog ju 1953 och Nikita Chrustjev tog över. Det verkar ju inte särskilt troligt att Sovjet skulle behållit amerikanen utan att försökt använda honom som ett slags förhandlingsobjekt. Och då vore det ingen mening för Sovjet att behålla kvinnan heller. Om inte bägge togs tillfånga samtidigt, sattes i gulager, och senare tränades upp utav KGB för att bli spioner någonstans i Väst. Bägge var ju bildade och kunde ju säkert lära sig nyttiga spionfärdigheter. Några sådana fall påstås ju finnas, men de mest uppmärksammade är ju de som kidnappades till tex NordKorea

Om man antar att de hade passen kvar så skulle ju Sovjet ha kunnat använda deras inlärda spionkunskaper till att tex resa tillbaks till USA, men då i form av spioner. Och senare hjälpt dem med tex falska pass

Passen registerades inte vid ankomsten, annat än att de bara stämplades på den tiden

När jag läste inledningen till tråden så verkar det som att det rört sig om en resa till ett mytiskt och andligt Shangri-La som just då började väcka intresse ibland ungdomar och äventyrslystna individer

Jag antar att post fungerade även i dessa avlägsna delar av Afghanistan 1956.

Naturligtvis har folk försvunnit för alltid utan att det låg något brott bakom.

Vad som kan ha varit orsaken till detta svensk-amerikanska pars permanenta försvinnande kommer vi tyvärr aldrig att få reda på.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gunnel_Gummeson

Citat:

"Gunnel Gummeson föddes i Råsa, Hultsfred, Småland, där fadern var handelsföreståndare inom Kooperativa, innan hon 1931 flyttade till Nora stadsförsamling i Västmanland med föräldrarna Nils Erik Gummeson (1900–1990)[1] och Anna Eleonora Hammarström (1901–1975).[1]

Gunnel Gummeson var folkskollärare i Nora i Bergslagen. Efter att ha verkat som socialarbetare i Indien reste hon till Afghanistan för att ta landvägen hem till Sverige, i sällskap med Winant, som tidigare rest genom Afghanistan. Gummeson postade 20 maj 1956 ett brev till föräldrarna på postkontoret i Kabul, där hon berättade om resplanerna. Några dagar senare sågs paret kliva av en lastbil i staden Shibarghan i norr. Enligt vittnesuppgifter följde de sedan med en av medpassagerarna, som hyrde ut rum. Den sista uppgiften var då de sågs gå in genom en port i staden."