Ta sig ur helvetet

Tråkigt att du heller inte mår bra :S

Med läkare vet man aldrig, iofs har jag träffat just denne för lite för att vilja döma honom på endera hållet. Får se hur han är nu när jag träffar honom nästa gång, det har blivit värre och värre och nu är jag tillbaks till multipla ångestkör om dagen. Fördelen är att jag får dem precis överallt så till skillnad från dig som verkar ha en safe zone hemma så jag kan tvinga mig iväg på jobb. Åker som sagt oftast ensam på tåg och nu har jag äntligen fått igång min musik så jag kan blunda och ha musik jag kan fokusera på vilket gör ev känslor på tåget lättare att stå ut med.

Nej, man vet ju att det inte är något farligt men lik förbannat är det fruktansvärt obehagligt, jobbigt, energikrävande och allt man vill lägga in i ord. Folk som inte varit i situationen och känt detta här har inte en aning om vad kroppen klarar av att dra igång. Kommer ihåg för väldigt längesedan när jag var yngre och min fd tjej inte mådde bra. Man hade noll förståelse och sa precis samma som många andra gör nu. I efterhand har jag iaf bett henne om ursäkt att jag inte verkligen försökte förstå.

Mirtazapin provade jag innan Mianserinen (som jag förstått skall vara samma sak) men fick den behagliga bieffekten att jag sov. Sov sov sov, 30 timmar i sträck vaknade till och klarade vara uppe 3-4timmar innan jag slocknade 25 timmar igen. Det var ju väldigt skönt för den vakna tiden var faktiskt när jag såhär i efterhand tänker på det nästan ångestfri - det är dock inte ett acceptabelt liv.

Vet du varför Zoloften din slutade fungera ? Jag har ju ätit citalopramen nu i, hmmm 1½ år i sträck - kan man bli "resistent" mot dem ?

Ja, jag har ju inte min sociala fobi hemma, men ångestattacker finns här också.

Nej, jag vet inte varför Zoloft slutade fungera. Antagligen för att jag hade lärt mig att leva med min sociala fobi och den störde inte mig så mycket längre men då blev depressionen mer och mer påtaglig och den hjälpte antagligen inte Zoloften med.

Hade jag börjat med Zoloft idag när min sociala fobi ökat hade jag nog märkt en skillnad på det planet men jag tror inte min depression blivit bättre.

Vet inte om man kan bygga upp tolerans mot antidepressiva men jag skulle inte tro det eftersom åtminstone Citalopram höjer serotoninnivån i hjärnan, det finns ju dock ett reversed syndrome, man kan ha för mycket serotonin men det kan inte någon medicin orsaka vad jag vet utan bara att hjärnan producerar för mycket.

Ok, jag förstod det på dig som att du fortfarande hade väldigt mycket social fobi kvar och att Zoloften slutade att fungera bara så där. Hoppas att den där Lamo-någoting ger effekt för dig.

Var hos min pratkonktakt idag och jag sa som det var att även denna veckan varit skit. I efterföljande samtal på det tänkte jag att, säg som det är med de riktigt mörka tankarna som kommer med jämna mellanrum och än mer när det är så här pass dåligt. Han svarade med att han kommer ta kontakt med läkaren på vårdcentralen i första hand men det syntes att han reagerade så just nu skäms jag lite över att jag sa något. Jag tror ju inte att jag är kapabel till det men gud så skönt det hade vart att slippa känna sig så här.

Same shit different days som man säger... Var ett tag sedan jag skrev något här och anledningen är att jag ville se vad som hände. Jag bestämde mig efter några dagars tänkande och IceFalk's undran varför läkaren satt in två likadana mediciner att på eget bevåg utan att säga något sluta med Mianserinen.

Är ungefär 3v sedan jag började uttrappningen som sagt och det känns fan bättre även om det är sämre. Jag har kvar mina dalar varje dag MEN, jag har lyckats ta tag i att börja träna litegrann och det känns inte enbart som en enda stor uppgiven dimma konstant.

Är remitterad vidare nu iaf så skall ställa frågan där om det finns något som fungerar bättre än Citalopram / Atarax som visst hjälper till viss del men kanske inte så pass som man skulle kunna hoppats på.

Det kan finnas ett hopp kanske. Fick en jädrans bra läkarkontakt på ÖP och har nu under 2½ veckas tid tagit något som heter Lyrica och jisses vilken skillnad det är. Första gången på enormt länge som man faktiskt tänker positivt, kollegor på jobb har t o m sagt till mig att de tycker det är skönt att jag verkar må bättre, inga suiciala tankar på nästan en månad heller.

Det känns jävligt bra men samtidigt lite underligt och konstigt, är ju inte van vid denna känslan