Hur påverkar buddhismen samhällslivet idag?

hur påverkar dessa religioner samhällslivet idag? är riktigt nyfiken då jag har en kompis som är buddhist. man måste ju lämna ifrån sig nästan allt, sina vänner och sitt LIV.

Menar du i Sverige?

ja hela världen, och sverige då.

Finns drygt 18 000 buddhister i Sverige, ett par tempel och en och annan förening på de större orterna, men någon mätbar förändring i samhällslivet har jag aldrig hört talas om. Säger nästan sig självt att de är för få för att ha någon sådan effekt.

Kollar man på omvärlden så ser det väldigt annorlunda ut beroende på var man kommer givetvis. Buddhismen är den tredje största religionen i USA har jag läst tex. I Asien har den givetvis fått ett enormt genomslag. Jag vet dock inte riktigt vart jag ska hänvisa dig för läsning i ämnet.
Är du mest intresserad av en historisk utbredning och effekt över längre perioder, eller syftar du mer på dagens samhällen?

Jag måste också ta upp det här:
I Thailand, där 95 % är buddhister, så har vi en av världens största prostitutionsindustrier, vilket går emot alla buddhistiska läror. Så frågan är hur mycket det egentligen har påverkat samhället, annat än som ett slags "klister" som håller ihop folk i en gemenskap.

jag syftar på dagens samhälle och hur hindusimen och buddhismen har påverkat den idag,

"är riktigt nyfiken då jag har en kompis som är buddhist. man måste ju lämna ifrån sig nästan allt, sina vänner och sitt LIV."

Håller jag inte med om alls. Jag har själv varit utövande buddhist(och nej, inget fjantigt självhjälp), tills jag förlorade tron på det hela. Det var mycket enklare att inte vara buddhist kan man väl säga

Men för att komma till sak så innebär inte buddhismen att du ska bryta med vänner, att du ska göra dig själv icke-existerande(som det kan se ut för en utomstående).
Buddha pratade om anatta(no-self). Alltså att det inte finns ett permanent "jag" och för att nå nirvana(frihet) är vi tvugna att sluta tänka på oss som ett jag. Lyckas vi med det så kommer vi undan samsara(den cykel av oändliga återfödslar på diverse nivåer(demoner, djur, människor, gudar)) och når en evig frihet.

Kollar man snabbt på det så ser det verkligen ut som att att Buddha förespråkande en inhuman icke-existens där man ska minimera sig själv. Det är däremot helt felaktigt. Buddha praktiserade den asketiska vägen och fann den felaktig.
Det är nu det är viktigt att koppla in Brahmavihara(http://en.wikipedia.org/wiki/Brahmavihara).
Vad buddha menar är att alla handlingar ska baseras på kärlek och osjälviskhet, OCH FRAMFÖR ALLT, att vi inte ska klänga oss fast vid saker. Att vi ska lära oss acceptera framgångar, motgångar. Se dom passera utan att sörja när de lämnar oss. På så sätt frigör man sig från den dualistiska världsbilden, "min, mitt, du, jag" vilket legitimerar "jaget", men man kan fortfarande existera

Buddhismen innebär ett aktivt liv i dygd, och inte att bli en eremit. Och vad viktigare är, det finns ingen som har lyckats uppnå nirvarna på 2400 år(ifall nu buddha verkligen gjorde det). Ifall man nu tror på den buddhistiska världsbilden, särskilt då samsara, så vill man säkra en god återfödelse för sig. Det minsta en buddhist då kan göra är att göra sitt bästa för att följa de 5 riktlinjerna:

1. Do not kill
2. Do not steal
3. Do not indulge in sexual misconduct
4. Do not make false speech
5. Do not take intoxicants

Något mer behövs inte. Hur långt man sedan vill ta det är såklart individuellt, men att man ska bryta med allt och alla är en grav missuppfattning.

Hoppas det blev begripligt. Är riktigt trött. Dags att krypa till sängs!

Vad gäller samhällspåverkan så hoppas jag att någon som är mer kunnig kring det kan hjälpa dig.

Intressant! Vad baserar du det här på?

Buddha beskriver bland "upplysningen"(som är kännetecknet för nirvana) som en förståelse av alltings natur etc. Se här t. ex: http://www.accesstoinsight.org/tipit....031.than.html


Så om vi antar att Buddha fick all den här informationen, förstod så mycket, vilket hände i samma ögonblick som han blev upplyst och skådade sakernas natur så är det rimligt att anta det borde vara liknande för andra när dom blir upplysta. Eftersom så inte är fallet sedan Buddhas existens(inga Theravada-buddhistiska skrifter nämner något om senare winrars heller, utom en mystisk 28:e buddha som ska komma när buddhismen glömts bort) så är något fel i lärorna eller så är det bara galet svårt.
Ifall man nu väljer att tro på vad buddhisterna säger om samsara så inser man snart att upplysningen är ett ouppnåeligt mål och därför är det bättre att ta det lite lugnt och leva ett ok liv för att säkra en plats bland någon av de bättre världarna som man kan återfödas i.

Notera också att den mahayana-buddhistiska "enlightement"/upplysningen är av en annan art, för där hävdas det att folk regelbundet når det. Finns ingående diskussioner på dhammawheel.com för dom som vill gräva djupare i det hela.

Men det är bara min åsikt ...

Man kan vara med i Soka Gakkai, dom är också buddhister men med en framgångsteologi eller vad man ska kalla det. Dom menar att om man utövar rätt så kommer det att ge framgång och rikedom i detta livet. Det finns ju en uppsjö av riktningar.

Är inte alltför påläst om Soka Gakkai men det lilla jag läst om det verkar det inte ha speciellt mycket med Buddhismen att göra. Om man läser hur denna rörelse började är det svårt att se likheter med Buddhismen. Som jag tolkar det avviker den japanske munkens tankar som rörelsen bygger på från den första ädla sanningen och det blir lite svårt att kalla resten för Buddhism. Men som sagt, reservation för okunnighet om rörelsen.

OT: Så tror jag du bygger din föreställning om Buddhismen på den sydländska Buddhismen där munklivet nästan är ett mål i sig. I den nordliga Buddhismen finns det exempel på lekmän, med familj, som haft lika stor aktning som munkar. Så det blir lite knepigt att resonera kring frågan med din utgångspunkt. I vilket fall så är det i väst en så pass liten andel av befolkningen så det är nog svårt att säga vilken sorts inverkan det har haft.

Jag var på ett Soka Gakkai möte för många år sen. Dom finns i Sverige och ser sej i högsta grad som buddhister. Dom tillhör en faktiskt väldigt gammal riktning inom buddhismen där man tror på ett himmelrike, Den rena lotusens land tror jag dom kallar det. Deras övning är att recitera namnet på diamantsutran "Nam Myōhō Renge Kyō".
Jag tycker också att rörelsen verkar rätt oförenlig med den buddhistiska läran pga deras framgångsteologi bla. När jag diskuterade zenbuddhism med några av anhängarna så tyckte dom i gengäld att den var helt passé; att det var en samurajkrigar-religion och alldeles för extrem och krävande.

Det låter märkligt, lite som att säga att alla kristna är frikyrkliga ala Jehovas och måste säga upp kontakten med alla utanför. Precis som inom alla religioner så finns det "vardagsreligiositet" och "hardcoreutövare", en del väljer att gå helt upp i det medan andra infogar religionen i en helt vanlig vardag.