Tackar och bugar för den positiva reaktionen, blev faktiskt riktigt mallig nu.
Mest positivt tycker jag det var att läsa att någon kände sig manad att prova, för det tycker jag verkligen du ska göra. En stor andel av de som testar E, ofantligt mkt större i jämförelse med andra droger, har känt att de blivit positivt påverkade av det om det så bara är en gång i livet man provar det.
Citat:
Ursprungligen postat av Luffarhunden
Precis vad jag behövde läsa en kall senvinterkväll. Härligt språk också!
Men kan du inte berätta lite mer om den här Saul figuren?
Saul stannade kvar med oss dagen efter, följde med oss ut på stan innan jag och Niko åkte. Jag fick ett lite dåligt första intryck av honom men han var riktigt jävla skön, verkligen varit med om saker, reste mycket. Han hade varit i USA en hel del och hade en släkting som var stor inom RNB-scenen i någon stad där, hos "Henke" visade han oss ett gäng bilder på facebook så jag vet att han inte var mytoman.
Vad jag vill minnas så blev han och "Henke" goda vänner och dom hängde en hel del under hans vistelse i stockholm, jag träffade honom igen vid ett eller två tillfällen under blöta kvällar men det var inga större eskapader.
Citat:
Ursprungligen postat av LeftoverTjack
Låter verkligen helt underbart! Jag kommer verkligen ta chansens att införskaffa E om jag kan
Fick du några insikter eller nytt hopp för livet? Tänker på att du gav människor komplimanger o insåg hur fantastiska vi alla är, är det något du bär med dig efteråt?
Det är absolut anledningen till att jag minns det så väl. Funderade länge på att dra in någon sensmoral i hur hela det påverkade mig som person men jag kände inte att det var så viktigt att dra in i en tripprapport. Men kortfattat kan jag säga att jag innan upplevelsen hade haft diverse depressions-episoder och var sedan tonåren vääldigt blyg och självmedveten. Jag kände inte att det passade att dra upp hela den historien i en tripprapport, men det var verkligen som natt och dag den kvällen.
Direkt när dom där spärrarna släppte, och då menar jag att det kändes verkligen som att det existerade fysiska väggar mellan mig och andra som plötsligt lyftes bort, då kände jag att jag måste komma ihåg den känslan, och det tycker jag att jag lyckats med.
Grejen är den att jag inte tror att det var en ny sida som plötsligt trollades fram, utan en sida som länge legat begravd. Ecstasyn blev en slags katalysator för det helt enkelt. Det var mer än att jag bara mådde bra och snackade, utan att andra reagerade positivt på det jag sa, att dom satt och lyssnade osv. Mina upplevelser från skolgången var mest inget jag sade verkade sitta "rätt", ingen lyssnade, vilket gjorde mig mer blyg, ad infinitum.
Jag fick mitt första stadiga jobb kort efter den här upplevelsen, det blev en helt annan sak att snacka inför grupp, snacka med främlingar, jag fick in den där "på"-känslan och kunde slappna av, det blev inte så jävla viktigt vad alla tyckte längre. Jag kände verkligen att jag gått runt med en helvetes massa fel uppfattningar om mig själv och att fungera socialt.
Allting skedde såklart inte över en kväll, det tog ett tag att bygga upp självkänslan men jag kan ärligt talat säga att jag blev oerhört "inspirerad" av händelsen, vilket drev mig till att lära upp min sociala förmåga. Det var så mycket mer än bara en tripp.
Jag skulle nog gå så långt som att säga att alla som har problem med blyghet och dålig självkänsla på grund av uppväxten säkerligen skulle få ett liknande uppvaknande, och att det på allvar skulle vara en väldigt effektiv terapimetod.. Men det är en annan historia.
.
