När jag och du, blir vi?

Tja!

Såg ett program på tv igår, där det deltog ett par. När programledaren frågade något, så svarade antingen tjejen eller killen ofta med ett vi. Inte ett jag, utan valde att prata för båda två. Något jag finner en avsmak för. Jag finner inte avsmak över att dom är ett par. Utan för att dom pratar som att dom gått från två individer till en.

Är detta vanligt bland par?
Vad tycker ni om detta beteende?
Och är detta en "fälla" ni själva brukar hamna i när ni ingår ett förhållande med någon?

Ett förhållande bygger på, jag, den andre och vi. Det är ingen fälla.

I vissa fall bestämmer jag.
I andra fall bestämmer den andre.
I tredje fall bestämmer vi.

Handlar inte om att kapitulera utan att förenkla vardagen.

Tex:

a) Du är ihop med någon, du ska köpa skor till dig själv, du tar beslutet om vilka skor som köps.
b) Den andra upplever att den är fet, personen tar beslutet om att börja träna.
c) Ni funderar på att köpa lägenhet, ni gör det tillsammans.

Det är även så att i förhållanden tar man beslut som kan missgynna en själv men som i slutänden blir bäst för alla.

Om man inte har förstått att ett förhållande är, jag, den andre och vi, då är man inte redo att gå in i ett förhållande.

Antingen var jag otydlig i min frågeställning, eller så missuppfattade du mig.

Ta ett exempel: Ni är och äter hos mig. Jag slänger ur mig frågan. "Vad tycker ni? Gick det att äta?". Och då väljer du/din tjej att svara "vi tycker att det var jättegott".

Förstår du vad jag menar?

Att man i ett förhållande tar gemensamma beslut osv, är givetvis något jag har full förståelse för. Men att svara för sin partner som en självklarhet, utan att ha förankrat vad denna tycker innan. Ja, det finner jag avsmak för. Då det fortfarande rör sig om två individer.

Handlar väl mer om att markera att man är tillsammans och att det är "vi" och inte bara "jag". Exempelvis, "Vad ska vi äta ikväll?" och inte "vad ska jag/du äta ikväll". Beror ju iofs. på situationen, men man vill nog slippa en jobbig sits eller att det kan bli en konflikt genom att man säger "Ja jag tycker maten smakade väldigt bra, thefisk". Sen kanske hon säger något och sen när man kommer hem så kanske h*n blir sur för att den ena svarade jag, att den inte svarade för båda, att h*n tyckte så, att varför ser du bara till dig själv och inte oss och så vidare..

Att fråga "vad vi ska äta ikväll?", ser jag inget som helst fel med. Det är en fråga, där man släpper in ens partner. Att däremot svara hur hon tycker att maten vi blev bjudna på, smakade bra eller inte. Ja, det tycker jag är idiotiskt. För hur ska jag veta hurvida hon gillade maten eller ej? Sen hoppas jag att min eventuella flickvän är så pass gammal, så hon kan prata för sig själv, gällande vad hon tycker om saker och ting.

Det är vanligt bland vissa par.

Det kan vara rätt irriterande när de hela tiden ska fatta beslut i demokratisk anda och alltid se sig som en slätstruken enhet.
Inte sällan har dessa par svårt att hitta på något exklusivt på var sitt håll, utan ska alltid ha den andre i släptåg.
Fast visst brukar det väl alltid vara en som är lite mer "vi-benägen" än den andre?
Nåja, det är väl trevligt att vissa par inte tycks tröttna på varandras sällskap

Något annat tröttsamt:
Ex, jag frågar en bekant om hen vill följa med på en *aktivitet-datum-tid* och hen svarar: "Det låter kul, jag ska bara prata med X först".

Det handlar då om att kolla om det passar med X planer eller om X hade velat hitta på något annat.

För min del innebär en lucka i kalendern att jag är fri att boka upp den för mig själv, så även min partner.

Du verkar fatta vad jag menar. Ditt exempel känner jag också igen. Men vad jag finner nästan ännu värre, är om jag han/hon istället svarat "ja, vi kommer gärna" som en självklarhet att inbjudan per automatik innefattar dom båda.

På ett sätt kan jag förstå din reaktion men har man varit ihop i 10+ år då kan man nog läsa av varandra bra att det ibland kan bli vi i tex smakfrågor. Annars tycker jag ditt exempel var konstigt eftersom jag aldrig har upplevt det i en direktfråga, däremot kan den ena parten besvara en sådan fråga om han/hon möter värden senare.

Prutta ut lite fler exempel.

Det var inte svårt, igenkänningsfaktorn var brutal

När det gäller ditt andra exempel så undrar jag om det inte är bättre att låta dessa par vara, man vill ju inte slita av navelsträngen för dem så de drabbas av syrebrist

felpost

Men som i exemplet med maten kan det ju vara så att paret har pratat med varandra under själva middagen och sagt till varandra hur gott det var. När sen frågan kommer är det ju då rättfärdigat att svara "vi tyckte maten var god".

Då hade jag rimligtvis hört dom prata om detta. Sen tycker jag att vuxna människor i dom flesta frågor ska svara för sig själva vad dom tycker och tänker. Men verkar vara få som håller med mig. Med undantag för Lava.