Citat:
Ursprungligen postat av Fettsprutan
Flera orsaker.
Hört talas om Bukskott?
Inte trevligt att ta reda på, mag o tarminnehåll som rinner ut i bukhålan.
Tarmbakterier och för att tala klarspråk ren skit som kommer i kontakt med slaksidorna, det som kallas malkött vid styckning.
Kommentarer överflödiga.
Undermålig (hand)hygien vid urtagning o styckning, att använda latexhandskar av engångstyp annses som fjolligt. Man pissar, klappar hundar och gör gud vet vad med samma händer som hanterar slaktkroppar och kött.
Fy fan!
Transporter av slaktkroppar, släpas i gyttje vatten, åker i hjulsput på otäckta bilsläp.
Hängning, förvaring i för hög temperatur.
Ska väl i ärlighetens namn säga att ämnet är uppe på "dagordningen" inom jägarleden, pågår ett omfattande utbildnings arbete.
Förståelsen för att ett dött vilt faktiskt är livsmedel har blivit mer o mer accepterad
Det här stämmer ju i många fall, men jag tycker också att man har sett en enorm uppryckning de senaste åren. Min granne är besiktningsveterinär, och han blev lite blek när jag berättade hur länge jag brukar låta hare och fågel hänga. Han erbjöd sig då att göra några tester och ta odlingar på det viltkött som jag tog hem. Först testade han en hare som hade hängt två veckor i kylen. Haren var flådd och tillvaratagen enligt konstens alla regler (gummihandskar, sotad, putsad och torkad). Resultatet var inga problem med bakterietillväxten. Fullt tjänligt således. Under hängningen bragde jag ett referensexemplar av livet. Tog rätt på det som man gjorde förr - Ingen sotning, pälsen på, granris i bukhålan och normalrena händer vid passningen. Haren fick hänga på trappen under en septembervecka vilket resulterade i 60 dygnsgrader med växlande temperatur. Jag tvingade min granne att lukta på den lilla bit ändtarm som satt kvar i harpaltens bäcken, och min granne, som ändå har obducerat skabbrävar på SVA, såg ytterst plågad ut. Flugor hade dessutom lagt ägg i buk- och bäckenhåla. Här var det upplagt för kassering, men icke. På själva ändtarmen fanns e-coli och stafylokocker. Dock i ringa mängd. Köttet godkände han utan tvekan. Stafylokockerna kom sannolikt från mina händer.
Min granne fick nu vara i fred några veckor, men i början av oktober var jag tvungen att åka ut och ta rätt på en viltolycka. En älgkalv hade blivit påkörd. Efter två dygns spårning skjuter jag kalven. Vid passning konstateras att vommen är spräckt och krossskador påträffas på matstrupe och luftstrupe. Maginnehåll har i princip kommit ut i blodomloppet. Ett framben är krossat under bogbladet. När kalven avfångas befinner den sig i en tjärn och det tar lång tid att få den på torra land, som i princip är dy och gyttja. Stanken när jag tar ur älgen är obeskrivlig, en uppfattning som inte delas av min kompis efterblivna jämthund som slickar och äter på diverse kroppsdelar när jag tittar bort. Efter två dygns spårande och jägarskitande i skogen är hygienen inte på topp, och kniven jag använder för passning har agerat bestick och har späntat ved natten innan.
Min jaktkamrat föreslår att älgen körs till örnåteln, men det här måste vara ett bra tillfälle att testa min granne tänker jag. Kalven körs till slakteriet, flås, spolas, putsas och detaljstyckas. Därefter hängs köttet i 10 dygn i 3 grader. Referensbitarna, njurtapp och slaksidor, var otjänliga. Huvuddelen av det kvalitativa köttet; filé, innanlår, högrev m.m. var fullt tjänligt.
Min slutsats är att om färsen luktar illa på grund av att köttet är otjänligt så har kötthandlaren eller leverantören äcklat sig något enormt med köttet. Blandat i surt eller ruttet kött och låtit färsen stå kanske. Kalletolv har en poäng i det han säger också. Hjortkött från en kronhjort i slutet av brunsten kan lukta riktigt risigt - kopiss ungefär.
