Tänk om-historia

Det man kanske bör tänka på om man läser alternate history, som finns både som skönlitteratur och "faktaböcker" är att tidpunkten när man avviker från vår historia inte får vara för avlägsen. Point of divergence, tror jag man säger på engelska, skall helst vara isolerad.

Det är enklare att överblicka en fråga som "vad hade hänt om landstigningen på Normandie misslyckats"

snarare än frågan "Hur hade Europa sett ut om digerdöden inte härjat".

För det andra blir det svårare att överblicka ju längre ifrån POS man kommer.

Hur närmsta åren efter inbördeskriget i USA hade blivit ifall sydstatarna vunnit finns det ju gott om böcker om. Men hur hade det sett ut idag? Betydligt svårare.

Slutligen är det inte säkert att Marco Polo var i Kina

Finns ett svenskt seriealbum som jag TROR heter tidsresenären, där en kille från nu vart skickad bak i tiden till medeltiden och man fick se efekterna av vad som hände, tex en kanin som skulle bli middag inte vart middag, då blev effekten att hela stockholm var fullt av kaniner, men nu vart den middag likaväl och vips så försvann alla kaniner. Klart underhållande

Ödets fingrar : en historisk tankelek av Alf Henrikson. Om vad som inte hänt i historien och vad som hänt om det ändå hänt.

Vad hade hänt om den svenska armén besegrat ryssarna vid Poltava?

Jag läser just nu Peter Englunds Poltava för kanske tredje gången. Den svenska armén var ju som bekant hissnande underlägsen den ryska i antal och resurser, men hade vissa strategiska fördelar främst på det psykologiska och slagfältstaktiska planet. Sveriges militära slagkraft betraktades av övriga Europa som praktiskt taget oövervinnerlig efter många segrar mot numerärt överlägsna motståndare. Man förväntade sig nu att även ryssarna slutligt skulle besegras. Och av Englunds framställning att döma så hade svenskarna faktiskt kunnat vinna slaget, bara man hade gjort ett par grundläggande saker i förväg. Nämligen:
1. Rekognoserat terrängen bättre, så att slaguppställningen inte blev försenad pga av att kavalleriet red vilse
2. Sett till att alla regementschefer och kompanibefäl kände till de väsentligaste anfallsmålen, så att inte en stor del av infanteriet förspildes på skenmål

Dessa misstag ledde inledningsvis till att överraskningsmomentet gick förlorat, då den inledande passeringen av ryssarnas framskjutna linjer dröjde tills det blev ljust och de därför blev upptäckta innan anfallet inletts. Den planerade attacken mot ryssarnas läger fick sedan ställas in då en viktig del av armén försvann ur sikte under anfallet, eftersom de anföll fel mål. Dessa trupper nöttes ner till intet och var sedan borta ur slaget.

När huvudanfallet kom av sig och en stor del av armén gick förlorad så tog ryssarna över initiativet och lämnade lägret för att anfalla svenskarna. Detta satte en sådan tidspress på den återstående svenska armén att slaguppställningen blev slarvig och kavalleriet inte fanns på sin rätta plats på flankerna. De svenska trupperna utgjorde i detta läget till antalet mindre än en femtedel av de ryska, och saknade i princip både artilleri och krut till musköterna. Man anföll i princip med endast med blanka vapen. Trots detta så svajade och flydde ryssarnas vänstra flank. Hade kavalleriet varit på plats så hade hela slaglinjen kunnat rullas upp. Men de irrade omkring i bakgrunden, det hade inte funnits tid att ställa upp dem.

Med en så underlägsen anfallande styrka så har man bara en chans att lyckas, inledande framgångar måste omedelbart fullföljas och säkras. Pga oordningen i de svenska leden så gjordes inte detta, och svenskarnas vänstra flank vek då för övermakten och började fly. När floden väl var i gång så fanns ingen återvändo, slaget förlorades. Resten är historia.

Läser just nu om Ryssland på 90-talet ("Det hände i Ryssland"). Jeltsin var visst inte så populär bland folket inför valet -96, och enligt författaren var det "bara" det faktum att oligarkerna som vanligtvis konkurrerade då slog sig ihop och samarbetade när det gällde att kampanja för Boris, som en kommunistisk valseger undveks. Då är ju frågan, vad hade hänt om oligarkerna inte hade kunnat enas? Hade Gennadij Ziuganov då blivit president, och vad hade det inneburit för Rysslands och världens fortsatta historia? Privatiseringsprojekten och utförsäljningarna av statliga företag lär ju ha upphört i alla fall. Vad hade det inneburit för rysk ekonomi? Jag gissar att det hade varit nästintill katastrofalt på kort sikt, men på lång sikt inte så illa ändå. En annan fråga är ju om kommunisterna fortsatt att respektera det nya (visserligen väldigt bristfälliga) demokratiska systemet, eller om de återinfört sovjetdiktaturen. Hade man försökt återinförliva förrymda f.d. rådsrepubliker eller valt en fredligare väg?

Vad tror ni?