Att hålla en skeptisk inställning till det paranormala och närliggande pseudovetenskapliga områden är - åtminstone i min värld - jämställt med att hålla en
sund inställning.
Som redan nämnts i tråden så har ju faktiskt inte det paranormala i någon form kunnat bevisas, och detta är något alla borde hålla i åtanke när de ska till att bestämma sig för sin "tro".
Vad gäller själva de fenomenen i sig som beskrivs så är det i mångt och mycket högst personliga, privata och anekdotiska berättelser som återges.
Självfallet blir det väldigt svårt att argumentera emot en sådan upplevelse, när den är så pass djupt rotad hos individen som säger sig ha upplevt den.
Här måste man som skeptiker ställa sig frågan "
har jag egentligen rätt att förringa och idiotförklara denna människa för att han/hon har denna övertygelse?"
Enligt mig har man inte det (vilket är min högst personliga övertygelse).
Men däremot kan - och
bör - man som skeptiker belysa andra möjliga förklaringar till fenomenet än just att det skulle röra sig om ett paranormalt sådant.
Detta är lite av skeptikerns plikt som ifrågasättande motpol till utsvävande och icke-vetenskapligt belagda teorier.
Troende brukar alltid komma med motargument som typ "
jamen, bevisa att det paranormala INTE existerar!"
Detta är åtminstone enligt min mening rena rama Neandertalare-retoriken, då det faktiskt
har bevisats just detta i vetenskapliga, kontrollerade undersökningar åtskilliga gånger.
Så fort ett medium eller en annan person med någon typ av "förmåga" ställs inför dylika tester så kan denne person helt plötsligt inte längre "leverera".
Kan det möjligen vara så att den kontrollerade miljön är så pass isolerad att det stackars mediet inte längre kan höra/snappa upp andevärldens försök till kommunikation?
Knappast...