2010-02-16, 23:31
#1
Kön: Kvinna
Ålder: 18
Dos: 2 st kapslar på 3 personer, Jag, "Nicke" och "André" André har tagit 2-cb förut, vi andra är det första gången för.
Andra erfarenheter: Cannabis, Amfetamin, Kokain, Benso och Subutex
Inledning
Detta hände i somras och var nog en av de roligaste dagarna i mitt liv. Vi var 4 personer, varav 3 som trippade och en "trippvakt".
Vi var hemma hos en kompis och hade dragit tjack hela natten, när vår cannabisleverantör berättade att han fått in 2-cb och undrade om vi ville köpa. Självklart ville vi det, så vi köpte 2 kapslar och la snabbt upp varsin lina. Precis innan vi drog linorna sade kompisen vi var hemma hos att vi var tvungna att dra, hyresvärden skulle komma. Vi kollade på klockan och såg att det var ca. 5 minuter tills tåget mot den lite större staden gick. Vi drog i oss linorna snabbt, sen sprang vi allt vi kunde till tåget.
På tåget var det ganska lugnt till en början, vi satt och snackade lite, och fnittrade en del. Efter ungefär 10 minuter kände jag att jag började se lite dåligt, allt började liksom röra på sig. Jag stirrade intensivt på tågsätenas mönster (Skånetrafikens pilar), och var djupt fascinerad. När jag tillslut kunde slita mig från mönstrena, tog jag mig en titt på Nicke, och jag skrattade rakt ut! Hans pupiller rörde på sig jättemycket, och han såg ut att må väldigt dåligt. Jag frågade hur det var med honom, och han svarade att det var knas. 10 sekunder efter sprang han allt vad han kunde till toaletten och spydde. Jag började också må lite dåligt, men så fastnade jag i mönstrena på sätena igen. Gud vad häftiga pilar, tänkte jag, dom går ju ihop till värsta mönstret. (Se skånetrafikens logga.)
Jag satt och fascinerades av mönstrena, när jag hörde ett kräkljud. Jag tittade snabbt på André men han såg ut att må bra. Jag frågade honom hur han mådde, men han svarade inte. Jag kollade bort mot vår "trippvakt", och han tittade tillbaks på mig och skrattade lite. Jag tittade ut genom fönstret och hörde ett kräkljud till, men jag reflekterade inte över det utan fortsatte titta ut genom fönstret. Satt och tittade så tills vi kom fram till nästa hållplats, då tittade jag tillbaka mot mina vänner. Då såg jag att de allesammans hade flyttat på sig till andra säten. "Varför flyttade ni ifrån mig?", frågade jag, men jag lyssnade inte på svaret utan fastnade i pilarna åter igen.
Tittade återigen tillbaks på dom, men jag såg dom inte. "Var är ni?" ropade jag, och trippvakten svarade att de flyttade sig för André hade spytt ner platserna. Jag kollade runt omkring mig och mycket riktigt, spya överallt. Jag flyttade snabbt på mig, och sen flummade jag bort i de älskade pilarna igen.
Efter ett tag hoppade vi av tåget och blev grymt chockade av alla människorna. Jag sneglade på Nicke, och såh hans extremt konstiga ögon igen. Sade snabbt åt honom att sätta på sig sina solglasögon, och det gjorde han. Tågstationen i denna stad är uppbyggd som en hög plattform, där man kan se ner. Vi gick upp på plattformen, och André skrek "AAAAAAAH, den rör på sig! Vi måste springa ner!!", och ser helt panikslagen ut. Han börjar springa, och jag känner att marken börjar gunga, och får lite småpanik. Jag, som nog var minst trippad av oss allihop frågade sansat vår trippvakt om plattformen gungade. Ja, sade han, du måste nog springa! Nu tvekade jag inte längre, så jag, André och Nicke springer allt vad vi kan nerför plattformen, nerför rulltrapporna.
När vi kom ner stod vi bara i ett hörn och pustade ut, och kollade på alla människor. Precis varenda människa såg så sjukt ful ut, med enorma näsor och små ögon och allt möjligt. Det gick förbi en kines och han såg så extremt rolig ut så jag skrattade rakt ut, samtidigt som jag stirrade på honom. André och Nicke tittade på mig, sen tittade dom på Kinesen och så skrattade de lika mycket.
Efter en stund gick vi därifrån, vi fick för oss att vi skulle gå hem till en kompis som bodde i staden. Vi kom fram till porttelefonen och skulle slå in portkoden. Jag gick vant fram och skulle slå in koden, slog in den med ett belåtet flin, och ryckte i dörren. Fel pinkod. Försökte om och om igen, men fick aldrig koden rätt. Jag gav upp, och vår trippvakt slog in koden istället. Vi gick hela vägen upp till vår kompis, som bor på 5te våningen. Trapporna och räckena rörde på sig så det var riktigt ansträngande. Väl framme knackade vi på dörren, men ingen öppnade. Vi stod där ett tag och funderade på vad vi skulle göra, sen gick vi ner igen.
I hans hus finns det en slags "altan", för alla boende i hyreshuset. Vi gick ut där och satte oss för att rulla en holk. Först försökte jag rulla, då det var mitt hasch. Det gick inte alls, kunde inte ens mecka för det såg ut som det smulades ner hela tiden fast det inte hände någonting. Sen försökte de andra utan att lyckas och tillslut fick vår trippvakt fixa den. Han fixade ihop den snabbt och vi rökte den, sittandes på "altanen". När vi rökt klart utbrast André "Polishuset!" och så sprang han iväg. Nicke tittade frågande på mig, då han aldrig varit hos vår vän förut. Jag satt och filosoferade lite, och då slog det mig! Altanen ligger mittemot polishuset. Vettskrämd hasplade jag ut mig något med "polishus" och så sprang jag också därifrån, Nicke hängde på. Vår trippvakt hängde inte med, utan nu försvann han.
Vi sprang ut på gågatan, och försökte lugna ner oss lite. André försökte få iväg ett sms men han lyckades inte, och vi vandrade omkring lite förstrött bara. Vi närmade oss kyrkan, och jag fick en superidé, tyckte jag själv. "Hade det inte varit häftigt att trippa inne i kyrkan?" frågade jag. Dom andra tyckte också att det var en bra idé och vi gick in mot kyrkan. När vi var ungefär 2 meter från ingången ser vi massa finklädda människor. Blir lite smått panikslagna och flackade med blicken, när jag fick syn på en likbil. "DET ÄR EN BEGRAVNING!" skrek jag rakt ut, och alla på begravningen stirrade på mig. Jag kunde inte hålla mig för skratt, då situationen var så bisarr, André och Niklas stämde in. Vi asgarvade och sprang därifrån snabbt.
Efter detta lugnade vi alla ner oss, och satte oss på en uteservering då vi började bli trötta i benen. André frågade Nicke om han inte fick låna hans solglasögon. Nej, svarade Nicke då han blivit väldigt paranoid. André som började bli lite aggressiv slet glasögonen ifrån honom, och Nicke fick panik. Han sade att han var tvungen att åka hem, och så försvann han.
Härifrån har jag inte mycket minne kvar, så här tar min tripprapport slut.
Utan tvekan den roligaste dagen på hela sommaren, och 2-cb kan jag rekommendera varmt! <3
Ålder: 18
Dos: 2 st kapslar på 3 personer, Jag, "Nicke" och "André" André har tagit 2-cb förut, vi andra är det första gången för.
Andra erfarenheter: Cannabis, Amfetamin, Kokain, Benso och Subutex
Inledning
Detta hände i somras och var nog en av de roligaste dagarna i mitt liv. Vi var 4 personer, varav 3 som trippade och en "trippvakt".
Vi var hemma hos en kompis och hade dragit tjack hela natten, när vår cannabisleverantör berättade att han fått in 2-cb och undrade om vi ville köpa. Självklart ville vi det, så vi köpte 2 kapslar och la snabbt upp varsin lina. Precis innan vi drog linorna sade kompisen vi var hemma hos att vi var tvungna att dra, hyresvärden skulle komma. Vi kollade på klockan och såg att det var ca. 5 minuter tills tåget mot den lite större staden gick. Vi drog i oss linorna snabbt, sen sprang vi allt vi kunde till tåget.
På tåget var det ganska lugnt till en början, vi satt och snackade lite, och fnittrade en del. Efter ungefär 10 minuter kände jag att jag började se lite dåligt, allt började liksom röra på sig. Jag stirrade intensivt på tågsätenas mönster (Skånetrafikens pilar), och var djupt fascinerad. När jag tillslut kunde slita mig från mönstrena, tog jag mig en titt på Nicke, och jag skrattade rakt ut! Hans pupiller rörde på sig jättemycket, och han såg ut att må väldigt dåligt. Jag frågade hur det var med honom, och han svarade att det var knas. 10 sekunder efter sprang han allt vad han kunde till toaletten och spydde. Jag började också må lite dåligt, men så fastnade jag i mönstrena på sätena igen. Gud vad häftiga pilar, tänkte jag, dom går ju ihop till värsta mönstret. (Se skånetrafikens logga.)
Jag satt och fascinerades av mönstrena, när jag hörde ett kräkljud. Jag tittade snabbt på André men han såg ut att må bra. Jag frågade honom hur han mådde, men han svarade inte. Jag kollade bort mot vår "trippvakt", och han tittade tillbaks på mig och skrattade lite. Jag tittade ut genom fönstret och hörde ett kräkljud till, men jag reflekterade inte över det utan fortsatte titta ut genom fönstret. Satt och tittade så tills vi kom fram till nästa hållplats, då tittade jag tillbaka mot mina vänner. Då såg jag att de allesammans hade flyttat på sig till andra säten. "Varför flyttade ni ifrån mig?", frågade jag, men jag lyssnade inte på svaret utan fastnade i pilarna åter igen.
Tittade återigen tillbaks på dom, men jag såg dom inte. "Var är ni?" ropade jag, och trippvakten svarade att de flyttade sig för André hade spytt ner platserna. Jag kollade runt omkring mig och mycket riktigt, spya överallt. Jag flyttade snabbt på mig, och sen flummade jag bort i de älskade pilarna igen.
Efter ett tag hoppade vi av tåget och blev grymt chockade av alla människorna. Jag sneglade på Nicke, och såh hans extremt konstiga ögon igen. Sade snabbt åt honom att sätta på sig sina solglasögon, och det gjorde han. Tågstationen i denna stad är uppbyggd som en hög plattform, där man kan se ner. Vi gick upp på plattformen, och André skrek "AAAAAAAH, den rör på sig! Vi måste springa ner!!", och ser helt panikslagen ut. Han börjar springa, och jag känner att marken börjar gunga, och får lite småpanik. Jag, som nog var minst trippad av oss allihop frågade sansat vår trippvakt om plattformen gungade. Ja, sade han, du måste nog springa! Nu tvekade jag inte längre, så jag, André och Nicke springer allt vad vi kan nerför plattformen, nerför rulltrapporna.
När vi kom ner stod vi bara i ett hörn och pustade ut, och kollade på alla människor. Precis varenda människa såg så sjukt ful ut, med enorma näsor och små ögon och allt möjligt. Det gick förbi en kines och han såg så extremt rolig ut så jag skrattade rakt ut, samtidigt som jag stirrade på honom. André och Nicke tittade på mig, sen tittade dom på Kinesen och så skrattade de lika mycket.
Efter en stund gick vi därifrån, vi fick för oss att vi skulle gå hem till en kompis som bodde i staden. Vi kom fram till porttelefonen och skulle slå in portkoden. Jag gick vant fram och skulle slå in koden, slog in den med ett belåtet flin, och ryckte i dörren. Fel pinkod. Försökte om och om igen, men fick aldrig koden rätt. Jag gav upp, och vår trippvakt slog in koden istället. Vi gick hela vägen upp till vår kompis, som bor på 5te våningen. Trapporna och räckena rörde på sig så det var riktigt ansträngande. Väl framme knackade vi på dörren, men ingen öppnade. Vi stod där ett tag och funderade på vad vi skulle göra, sen gick vi ner igen.
I hans hus finns det en slags "altan", för alla boende i hyreshuset. Vi gick ut där och satte oss för att rulla en holk. Först försökte jag rulla, då det var mitt hasch. Det gick inte alls, kunde inte ens mecka för det såg ut som det smulades ner hela tiden fast det inte hände någonting. Sen försökte de andra utan att lyckas och tillslut fick vår trippvakt fixa den. Han fixade ihop den snabbt och vi rökte den, sittandes på "altanen". När vi rökt klart utbrast André "Polishuset!" och så sprang han iväg. Nicke tittade frågande på mig, då han aldrig varit hos vår vän förut. Jag satt och filosoferade lite, och då slog det mig! Altanen ligger mittemot polishuset. Vettskrämd hasplade jag ut mig något med "polishus" och så sprang jag också därifrån, Nicke hängde på. Vår trippvakt hängde inte med, utan nu försvann han.
Vi sprang ut på gågatan, och försökte lugna ner oss lite. André försökte få iväg ett sms men han lyckades inte, och vi vandrade omkring lite förstrött bara. Vi närmade oss kyrkan, och jag fick en superidé, tyckte jag själv. "Hade det inte varit häftigt att trippa inne i kyrkan?" frågade jag. Dom andra tyckte också att det var en bra idé och vi gick in mot kyrkan. När vi var ungefär 2 meter från ingången ser vi massa finklädda människor. Blir lite smått panikslagna och flackade med blicken, när jag fick syn på en likbil. "DET ÄR EN BEGRAVNING!" skrek jag rakt ut, och alla på begravningen stirrade på mig. Jag kunde inte hålla mig för skratt, då situationen var så bisarr, André och Niklas stämde in. Vi asgarvade och sprang därifrån snabbt.
Efter detta lugnade vi alla ner oss, och satte oss på en uteservering då vi började bli trötta i benen. André frågade Nicke om han inte fick låna hans solglasögon. Nej, svarade Nicke då han blivit väldigt paranoid. André som började bli lite aggressiv slet glasögonen ifrån honom, och Nicke fick panik. Han sade att han var tvungen att åka hem, och så försvann han.
Härifrån har jag inte mycket minne kvar, så här tar min tripprapport slut.
Utan tvekan den roligaste dagen på hela sommaren, och 2-cb kan jag rekommendera varmt! <3
