"Ringde"

Är det bara jag eller tycker ni också att "ringde" låter extremt konstigt?
Jag tycker att det låter så jävla fel på något sätt...

Säg ordet några gånger högt för er själva och hör efter.


Man säger ju inte "springde" utan sprang, därav tycker jag att det borde heta "rang" i stället för "ringde".

Jag springde hem.
Jag ringde hem.

Jag tycker att det låter helkonstigt!

jag säger "jag slog en signal hem"..

Regelbundna verb:
Ringer - ringde - ringt är de korrekta böjningsformerna..

Starka verb böjs enligt din uppfattning..
Ringer - rang - rungit (?)

Inget mer rangande alltså..

Va? Är det sant?

Jag vet mycket väl hur man böjer "ringer". Om du läser mitt inlägg en gång till så kanske du förstår innebörden av mitt inlägg. Jag frågade inte efter hur man böjer det, utan ville bara ha era åsikter om hur ni tycker att det låter eftersom jag själv tycker att det låter konstigt.

Jag har alltid undrat varför det heter sprang men inte rang.

Man kan ju byta "sprang" till "springde" istället. Då håller man ju kvar grundformen och det blir lättare för folk att förstå vad man pratar om.

Blir det lättare? Nej!

HELT RÄTT! Gammal men vis tråd.
Hur kan det heta ringde?! Det har börjat vända sig i munnen varje gång på mig. Det måste heta rang.

Jag vet inte om det finns något annat verb på -inga än ringa som böjs -ingde, -ingt i preteritum och supinum. Vanligen böjs de antingen -ang, -ungit eller -ingade, -ingat (t.ex. tinga, tingade, tingat).

Det är kanske det faktum att ringde avviker från båda dessa mönster som gör att det kan låta konstigt.

Det engelska verbet är kognat till det svenska och böjs starkt, som bekant.

Verbet ringa med prefixen in- och om- böjs svagt.

Vi inringade problemet.
Soldaterna omringade fästningen.

Fast inte alltid.

– Det var upptaget flera gånger. När jag omringde fjärde gången kom jag fram.

Stark böjning på verbet ringa hade man för att Cello och andra skulle kunna ordvitsa. Detta var före mobilernas tid. Greven kommer hem efter jakten:

– Har det varit några viktiga meddelanden på telefon?
– Sotaren ringde och sa att han kommer i morgon.
– Tack Helga, då kan vi säga att en man av ringa rang rungit.

Du har rätt i att verbet ringa med helt olika betydelser kan böjas både enligt första (ringa, ringade, ringat , ringar) och andra (ringa, ringde, ringt, ringer) konjugationen, men båda dessa konjugationer betecknas som svag böjning. Starka verb är bara de som tillhör fjärde konjugationen - finna, fann, funnit etc.