Herman Lindqvist som historiker-bra eller dålig?

håller med där! han har väl aldrig sagt han är historiker? han är ju journalist!

sen att han har ett TV program och ger ut historiska böcker kan förvränga bilden av honom...jag har gjort de och jag tror flera har gjort desamma. han är som en historisk journalist istället.
men nån forskare är han inte!

I en artikel i dag tituleras Herman Lindqvist "historiker". Han skriver ju och har skrivit mycket om historia. Räcker detta för att tituleras historiker? Eller har karln disputerat månne?

http://www.svd.se/naringsliv/valdigt...kt_6068967.svd

Fredrik Lindström härliga lustmord av Herman Lindqvist

http://www.youtube.com/watch?v=3m-WHNSOJWs

Är det inte intelligensaristokraterna i Nationaldemokraterna som serverar den gamla skåpmaten på sina hemsidor, tvivelsutan under stora ryckningar i deras tjillevippar? Iofs en bra illustration över hur monarki på riktigt gick till...

Det är omöjligt att lista alla fel. Några exempel får duga.

Det kan verka trivialt att Lindqvist inte förstår skillnaden mellan rådbråkning och stegling, kyller och jackor, lansar och pikar, kartescher och granater, folkbokföring och kyrkbokföring, daler och riksdaler, residenter och ambassadörer, rådsaristokratier och adelsrepubliker, o.s.v. Och visst kan det synas mindre viktigt, detta att han lägger barocken för tidigt i tid och göticismens höjdpunkt för sent, etc; många av våra statsvetare som trodde att parlamentarismen infördes i början av 1900-talet blir säkert paffa när de får läsa att Sverige redan under 1600-talet var en "parlamentarisk stat"; brittiska historiker blir säkert på samma vis en smula perplexa när de får lära sig att av alla parlament i Europa var det vårt som hade den största betydelsen - ställd invid det revolutionära engelska parlamentet framstår nämligen vår riksdag som nästan kraftlöst. Missar som dessa avslöjar dock hur grunda och osäkra hans kunskaper om epoken egentligen är.

Men vad är han för en pajas egentligen? Jag älskar att lära mig skillnaden mellan olika svåra ord! En internet för det!

Lindqvist är väl amatörhistoriker? Visst kanske man bör ta hans skriverier med en nypa salt men han är fortfarande trovärdigare än historierevisionisten Dick Harrison. Dessutom är inte Lindqvist PK alla gånger.

Så att stuva om årtalen, inte känna till skillnaden mellan olika saker och helt felbedöma Riksdagens ställning är inte historieförfalskning?

Och säg mig, vad är lockelsen i "inte PK"?

Herman skriver ju populärhistoria. Det viktiga är kanske inte alltid vetenskaplig tyngd, utan en god berättelse. På så sätt har han ju bidragit till att få många att bli mer intresserade av historia än vad som annars skulle vara fallet.

Och då borde han väl rimligen tituleras som "populärhistoriker" och inte "historiker"?

Jag kan absolut inte förstå varför det är bra att han "lockar folk till historieundervisningen". Det är ju inte så att Sverige har för få historiestudenter, snarare tvärtom. Vi behöver inte många historiker, men de vi har ska vara vassa! När jag frågar en historiker, då vill jag ha ett så bra svar som man för tillfället kan få i världen. Vilket jag för övrigt anser ska gälla alla forskare.

Det är väl inte konstigt att Lindqvist "är en bra berättare" när det är uppenbart att han inte alltid låter sanningen stå i vägen för en bra historia - men är det hans läsare som historieinstitutionerna behöver? Knappast.
Fysik är ett annat ämne med tillräckligt många avhopp på grund av att folk börjar studera ämnet för att de tror de ska finna någon slags "kvantfysisk" närmast religiös sanning, eller få höra om man kan bli slukad av ett svart hål. Det är precis dessa studenter fysikinstitutionerna INTE behöver.

Nej, jag har inte läst en enda poäng historia ens. Men jag har sett många påbörja utbildningar med en felaktig bild av vad som lärs ut och som sedan blir irriterade och hoppar av när de måste 1) hålla sig till sanningen och 2) skriva på ett sätt som inte kan missförstås.

Dessa är petitesser i jämförelse med Dick Harrisons förfalskningar.


Han klankar inte ner på Sverige och dess historia.

Har läst en del historia på högskolenivå.
Det första de lär ut är källkritik, och många verkar tappa sugen där, när de får höra om skillnaden mellan sanning, påståenden och rykten, och att bara för att det stod i en dagbok för 200 år sedan så blir det inte mer sant än ett rykte i en dagbok skriven av en nu levande person.
Det råder skrämmande ofta samma sorts inställning till sanningen hos källor i gamla skrifter som det gör i skrivna böcker. Är det nedskrivet för 300 år sedan så är det sanning, är det nedskrivet idag så är det opålitligt. Trots att det är precis samma uppgifter.
På samma sätt är det med böcker vs internet. Står det i en bok är det sanning, står det på internet så är det opålitligt.

Alltför många läser lite historia på högskolenivå bara för skojs skull (däribland jag själv), men man får hoppas att de liksom jag i alla fall lärde sig något som de har nytta av även utanför historien.
Som vikten av källkritik, och att värdera olika källor.

Vad är det som Dick Harrison gjort som kan klassas som förfalskningar?
Han har många motståndare, politiska såväl som akademiska, men jag har inte hört om någon som lyckats bevisa att han kommer med lögner, förfalskningar eller påhitt.

Han har överdrivit invandringens betydelse i Sverige. Dessutom jämställer han t ex den tyska invandringen på medeltiden med dagens invandring.