Hoten mot svenskan kommer uppifrån

Sverige har fem officiella språk. Det är minoritetsspråken samiska, finska, tornedalsfinska, jiddisch och romani chib. Svenska är officiellt språk i Finland och i EU.

Dock inte i Sverige.

- Nej, det sägs visserligen i lagar och direktiv att myndigheter ska formulera sig på ett klart och begripligt språk, men det står inte vilket språk som ska användas, säger Olle Josephson, docent i nordiska språk, tillförordnad chef för Svenska språknämnden, och välkänd för denna tidnings läsare.
Inte mycket att hetsa upp sig för, kan man tycka. Att svenska är språket i Sverige är väl ändå en självklarhet.
Det är naturligtvis sant, så till vida att det är på svenska de flesta invånarna i landet kommunicerar med varandra. Men i mindre vardagliga sammanhang är något på väg att hända.

Avhandlingar i naturvetenskapliga ämnen skrivs numera nästan alltid direkt på engelska vid våra universitet och högskolor, och det blir allt vanligare inom samhällsvetenskap och humaniora. Svenska gymnasier lockar elever med engelska som arbetsspråk. Företag döper om personalchefen till "human resource manager" och inför engelska som koncernspråk. Svenska EU-tjänstemän arbetar av praktiska skäl oftast på engelska. Och när Stockholm helt nyligen fick två nya tidningar hette de Everyday och Stockholm News.
- Engelska namn på svenska tidningar tror jag faktiskt inte hade varit gångbart för tio år sedan, så visst har det hänt något, säger Olle Josephson.
Språkvetarna kallar det domänförlust. Den dag svenska språket inte längre duger till att föra ett något så när avancerat resonemang om exempelvis kärnfysik, då har språket förlorat en domän. Det är det som språkvetarna och språkvårdarna ser som det största hotet mot svenskan och dess ställning som fullvärdigt språk i dag.

- Det är en vanlig uppfattning att ungdomens språkbruk och de engelska låneorden skulle utgöra de största farorna, men det är faktiskt fel, säger Olle Josephson.
- Ungdomens torftiga språk har man oroat sig för i alla tider, och det är ju modersmålslärarnas och skolans ständiga, och viktiga, uppgift att lotsa fram tonåringarna till ett vuxet språk, ett offentligt språk. I det perspektivet är den så kallade Rinkebysvenskan ingenting nytt. Och det är inte låneorden heller, vi har alltid lånat in ord från andra språk. Somliga blir kvar, andra försvinner.
(Den som tycker att "personalchef", till skillnad från "human resource manager", låter som klingande svenska bör betänka att både "personal" och "chef" från början är utländska låneord.)
Nej, de största hoten i dag kommer, enligt Olle Josephson, från den internationaliserade vetenskapen, och från de stora ekonomiska och politiska processerna och de uttryck de tar sig inom utbildning, forskning och arbetsliv. Det är där domänförlusterna hotar.

- Fast egentligen, påpekar han, är det fel att tala om internationalisering i det här sammanhanget. Det är anglifiering det är fråga om. Alla andra språk än engelska spelar en ytterst marginell roll, och problemet är inte exklusivt svenskt.

Däremot är Sverige rätt ensamt om att inte hålla sig med någon språkpolitik. Så gott som alla Europas länder är sedan gammalt mer eller mindre mångspråkiga, och många har erfarenheter av uppslitande språkstrider, däribland våra grannländer Norge och Finland.
- Men i Sverige har vi helt enkelt ingen språkpolitisk vana, säger Olle Josephson.
Nu kan man ju undra om det verkligen behövs en språkpolitik, som tar sikte på att bevara svenskan som ett komplett språk, användbart i alla livets skiften. Forskning och näringsliv ingår ju i ett internationellt sammanhang, och utan goda kunskaper i engelska kommer svenska forskare och företagare ingen vart på den globala arenan. Varför inte göra som Västsvenska industri- och handelskammarens vd Anders Källström föreslog i en debattartikel i Ny Teknik i våras, bita huvudet av skammen, och införa engelska som enda arbetsspråk vid all näringslivsinriktad högskoleutbildning?
- Det är ett riktigt dåligt förslag, säger Olle Josephson.
- Resonerar man på det sättet underskattar man svårigheterna att uttrycka sig på ett annat språk än modersmålet. Dessutom tror jag att man gör sig skyldig till en överskattning av kunskaperna i engelska hos de flesta av oss.

Olle Josephson understryker eftertryckligt att han, och Språknämnden, inte har ett enspråkigt Sverige som mål.
- Inte alls, alla har rätt till sitt modersmål, det är en viktig princip. Vi är alla klyftigast på vårt modersmål, och språklig mångfald gör oss alla klokare, eftersom varje språk är en kulturbärare, som uttrycker sina talares specifika erfarenheter. Det är till exempel inte så lätt att översätta ord som "bonddotter" och "brukssamhälle" till engelska med alla de nyanser och associationer som de ger en svensk, säger han.
- Jag tänker mig en framtid där både engelskan och de stora minoritetsspråken spelar en viktig roll, men svenskan ska vara nationalspråket som vi alla har gemensamt.
Skräckscenariot, som Olle Josephson ser det, är ett språkligt kluvet samhälle, där hela sektorer domineras av de eliter som har den nödvändiga kompetensen i engelska.
- Alla de andra, de som bara kan ta sig fram hjälpligt på engelska, utestängs i så fall. Då tystnar det offentliga samtalet, och vi står där med ett stort demokratiskt problem, med främlingsfientlighet och rasism i förlängningen.

Men än är vi inte där. Än går det i princip att tala om precis allting på svenska språket och Olle Josephson välkomnar förstås den parlamentariska utredning som nu tillsatts, och som han hoppas ska resultera för det första i en ordentlig kartläggning av läget, och för det andra i en språkpolitik som bland annat innebär att svenskan lagfästs som officiellt språk i landet Sverige.
- Det är klart att det vore en handling med stort symbolvärde, men inte bara det. Lagstiftning gör det också möjligt att ställa krav, säger han.


[källa]: _http://stormaz.servebeer.com/texter/svenskaofficel.htm
Ref: Eva Bäckstedt
_http://www.svd.se/dynamiskt/Kultur/did_758461.asp (död länk)


/M2k

Har inte avhandlingar alltid skrivits på latin, tyska och sedermera engelska?

Kan bara hålla med om det sorgliga med domänförlusten. Det är ett problem.

Ang. avhandlingar: Om man skriver på svenska ska avhandlingen innehålla en abstract(titta, vilket horord) på engelska, men om man skriver på engelska behöver man inte göra någon på svenska. Det är korkat.

Det vetenskapliga språket skiljer sig en smula från det normala, eftersom de kommunicerar olika saker, de har olika syften. Jag tror svenskans integritet skulle stärkas av ett införande av engelska som språk på högskolan och universitet.

Fördelarna är:
1, Alla kan läsa din vetenskapliga avhandling och kunskapen har lättare att sprida sig, särskilt på internet vore detta något positivt.
2, Facktermer på engelska behöver inte få en krystad svensk variant, och man slipper lära sig två ord för varje begrepp man ska använda. För fortfarande är det så att den mesta litteraturen inte översätts till svenska, det är för kostsamt, och ganska onödigt.
3, Ramarna kring det svenska språket slipper sprängas av utländska uttryck som nu förs in bakvägen , just tack vare blandningen av svenska och engelska. Abstractet du nämnde är just en sådan lömsk rackare som blir allt vanligare. Tänk på att de som gått ett par år på högskolan och pratat svenska med engelska facktermer och uttryck kanske förlorar känslan för att det rör sig om två språk, utan utvecklar ett blandspråg, ungefär som pidgeon. Den här, för svenskan, skadliga utvecklingen kanske skulle bromsas om man höll sig till ett språk på högskolorna, och då är av praktiska skäl endast engelska möjlig, tyvärr.

Ditt förslag tror jag är mycket olyckligt om det skulle komma att införas. Bland annat av följande skäl.

1. Det finns en värld utanför den akademiska världen där det pratas svenska. Om du endast läser på engelska på universitetet så har du INGA svenska ord för det du läst vilket gör att du får svårt att tala om ditt ämne med andra som inte är direkt insatta i området.
2. Du skulle få en minst sagt löjlig situation på skolan pga att du och dina kamrater inte skulle "orka" prata engelska med varandra när ni pratade med varandra eller med lärarna. Detta skulle leda till en än värre situation med blandspråk.
3. Skäl 3 är lite "socialdemokratiskt flum" men som ändå har viss relevans i ärendet. Att ha engelska som språk skulle kunna ge "klassskillnad" mellan de som har gått på universitet och de som inte gjort det. Det är att se som en extrapolering av mitt argument 1.

Jag tror det är viktigare att sats på att utarbeta bra översättningar av de engelska, eller vilket språk det är fråga om, ord som är aktuella. Att inte tillåta en förengelskering av svenskan i den omfattning som vi har idag. Om man inte är så lat så finns det användbara ord men som inte används. Jag är övertygad om att vi inte skulle uppleva att vi försämrade vår konkurrenskraft gentemot omvärlden genom att vara mer observanta på vårt språk.

"Varför använda en massa utländska ord när det finns en adekvat svensk nomenklatur"

Jag har läst en del på högskolan, och som det är nu så blandar lärarna hej vilt svenska språket med fraser och ord från engelska. Detta tror jag skadar svenskan, men det finns ingen möjlighet att tvinga folk börja snickra svenska ersättningsord, det kommer aldrig att ske, eftersom nästan ingen vetenskaplig litteratur översätts till svenska överhuvudtaget. Så det slaget är redan förlorat.
Frågan är hur man minimerar skadan. Jag tror att ett sätt är att konsekvent använda engelskan. Idag, som sagt, blandas engelska ord med svenska språket på ett naturligt sätt. Det är inget som stör mig enormt, men de engelska orden och uttrycken blir ett slags gökungar som knuffar ut sina svenska syskon. Jag vet ärligt talat inte om det skulle hjälpa svenskan att konsekvent använda engelskan vid kunskapsdokumentation, men det har ju fördelen av att vara konsekvent om man gillar sånt. Nu menade jag inte att man skulle tvinga folk att prata engelska på svenska skolor, givetvis inte. Endast vetenskapliga arbeten, tentamen och liknande bör skrivas på engelska. Situationen nu är att man inte automatiskt-omedvetet vet om ett ord är 'svenskt' eller engelskt, den problematiken skulle lösas om endast engelskans fackuttryck användes. Att det skulle bli problem att kommunicera utanför den akademiska världen pga av detta tror jag inte, tvärtom skulle medvetenheten om det 'osvenska' i ord öka.

Tänk om svenskan blir "blattespråket" och alla välutbildade i framtiden kommer att glida omkring och snacka engelska, eller något annat fint språk.

Jag menar, idag rappar ju alla gangstarappare på svenska (kanske någon kreol-variant, men...), och samtidigt så ska alla välutbildade vara coola och spetsa språket med engelska låneord.

Känns ganska troligt faktiskt.

Jag läser till svenskalärare, men har även läst ett par år matte och data, och känner igen problematiken med blandade språk. Det känns konstigt att konstruera specialtermer på svenska, men samtidigt är det kortat att alltid prata engelska då man ska kommunicera kunskap.

Ett jävla problem är det här i alla fall

"känns konstigt att konstruera specialtermer..."

Med risk för att verka ärkereaktionär så skulle jag vilja påstå att har vi gjort det förr som kan vi göra det nu också. Men det är viktigt att vi hittar översättningar som är funktionella, beskrivande osv. Det som talar emot detta är att vi numer har ett globalt informationsutbyte som vi inte hade "förr" vilket försvårar att behålla facktermerna svenska.Men om vi talar om den akademiska världen så anser jag att lärarkåren fyller en viktig funktion att se till att det används svenska ord så långt det är rimligt.

Ett praktexempel som inte uppfyller mina krav är specialtecknet <FF> (Formfeed för er som inte är programmerare) som i en officiell lista över datorord hade översatts med "Blankettframmatningstecken". En översättning som inte uppfyller mitt krav på funktionella översättningar.

Om man vill vara lite filosofisk kan man ju fundera på vad vetenskapens språk egentligen har med svenska att göra, oavsett hur svenskliga uttryck man hittar på. Svenska är ju det språk som är gemensamt för svenskar, det tycker jag ska vara ett språk som kommer 'underifrån', inte något som trycks på folk 'uppifrån', eller som man skulle säga i akademiska kretsar, en top-down process.

Jag var lite otydlig. TNC(nej, de heter tyvärr inte så längre) har en väldigt viktig uppgift, men ibland, och särskilt på senare tid, tycker jag att de inte riktigt strävar mot enkelhet. Precis som du exemplifierar så finns det ganska många termer där översättningarna är riktigt dåliga.

Svenskan som språk är nite hotat, varken uppifrån eller nerifrån i samhället. Punkt.

Allt annat "katastrofrapporter" om att engelskan tar över mer och mer och till slut ersätter svenska är bara trams. Fråga alla naiva affärsmän som försökt göra affärer i den anglosaxiska kulturkretsen men upptäckt att det finns många fundamentala skillnader mellan svenska-engelska i vad det gäller att göra affärer, olika sorters terminologi som de inte behärskar fullt ut, kulturkrockar etc.

Det är sant att man kan hanka sig fram överallt i Sverige på engelska, men nästan alla svenskar behärskar inte språket fullt ut.