2010-02-13, 15:00
#1
Så, det här är en ganska fördröjd tripprapport som inspirerades av andras här. Syftet är att jag ska få skriva av mig och reda ut, mer än något annat.
För det första så var det ungefär två och en halv månad sen tillfället, så jag har antagligen tappat en stor del av vad som hände. I vilken ordning saker och ting hände har jag heller ingen vidare koll på.
Tjej, 18 år, 167 cm, 53 kg.
1 lapp med buddha-motiv, kombinerat med hasch under ruset där jag absolut inte har koll på mängden.
Tidigare erfarenhet av cannabis, alkohol och sifonpatrongas(nitrous oxide?) samt en dos svamp som var för liten.
21.00~
Sitter hemma hos min kompis kompis, i hans lägenhet. Jag har aldrig varit på stället innan och jag tar mig inte tid att se mig omkring.
Jag hade förberett mig på att inta svamp, men det blev trassel hos kranen så det som planerats har nu hastigast blivit ändrat till LSD. Okej, tänker jag det kan ju inte vara så stor skillnad.
Jag sitter i vardagsrummet med killen som bor i lägenheten, X, (jag kommer inte ihåg vad han heter). Kompisen som fixade syran, N. Min tjejkompis från klassen, C. Samt en kompis till N, vid namn M. Jag har ingen vidare nära relation med någon av dom, eller ja, jag skulle inte berätta mina hemligheter för dom om man säger så.
Dom andra meckar en spliff med brunt, och jag tar några bloss.
Sedan följer jag instruktioner från M, och suger/tuggar på lappen en stund innan jag sväljer den.
I det här skedet är jag ganska avslappnad. M föreslår att jag inte röker något mer nu, vilket jag tycker låter som en bra idé eftersom jag gärna vill uppleva LSD i sin renhet.
Vi sitter alltså i Xs vardagsrum och jag väntar på att något ska hända. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi fördrev tiden med, men jag har för mig att det var lite strul med en x-box som skulle kopplas in.
N och M, tuggar i sig svamp, och C och X röker.
21.30~?
Jag börjar känna att mina käkmuskler är ovanligt sega. Dom kämpar liksom emot lite när jag öppnar och stänger käften.
Härefter har jag någon slags glitch i minnet. Övergången från käkspänningar till mer effekt finns liksom inte - Det är pang på hej whom in i ruset.
Jag halvligger i soffan framför tvn, inlindad i en filt eftersom jag tycker det är kallt. Dom andra röker och spelar tv-spel, eller det är vad jag tror dom gör iallafall.
Jag är ganska inne i mitt egna huvud. Jag kommer inte ihåg exakt vad det var jag tänkte på, bara att det var en malström av tankar som liksom forsade.
Jag ligger i soffan och vet inte hur länge jag har trippat, jag är förvirrad och konceptet tid är inte förståeligt längre. Jag kan inte connecta till att jag faktiskt startade trippa vid ett tillfälle och kommer sluta så småningom. Jag förstår inte. Så jag ligger och tänker att eftersom det inte finns någon start- eller slutpunkt på min tripp kommer jag vara kvar i tillståndet för evigt.
Tiden är ett frågetecken. Jag finner det svårt att tänka tillbaka på saker eller tänka på tid över huvud taget. Jag förstår inte riktigt hur den fungerar längre. Något som vanligtvis är helt uppenbart och vardagligt är nu sjukt förvirrande.
Jag får också för mig att jag fastnar i mitt medvetande med massa knasiga tankar. Lite som att mitt medvetna jag sitter fångar inuti skallen och tittar ut genom ögonen. Och utanför är det oroligt, dom andra sitter och försöker få kontakt med mig men jag kan inte ta mig ut och säga att allt är bra.
Jag ser två verkligheter samtidigt, den som jag föreställer mig i mitt huvud och den som händer på riktigt. Jag är lite lätt borttappad i det jag föreställer mig och är inte helt med i den verkliga verkligheten.
Jag är ganska säker på att detta bara är en inbillning. Dom andra var säkert inte oroliga, bara undrande om varför jag satt och stirrade framför mig.
Generellt har man en förmåga att uppfatta humör och stämningar i rum och grupper. Jag finner att den förmågan är HELT borta. Jag vet inte om människorna runt omkring mig beter sig normalt eller inte.
Jag får för mig att jag gör massa konstiga saker som gör att dom reagerar. Samtidigt som jag inte vet om dom reagerar eftersom jag inte kan bedöma stämningen. Jag vet inte om dom är arga eller oroade eller glada eller vad den fulla meningen med deras frågor, rörelser och kommentarer är. Jag undrar om jag missar något.
Jag blir också misstänksam mot dom omkring på grund av samma saknad av bedömningsförmåga. Jag vet och förstår inte riktigt vad det är dom håller på med.
Jag får för mig att dom har gjort det till sin personliga uppgift att driva med mig. Jag tror att spliffen dom passar runt är fake, att den inte innehåller något annat än tobak. Jag frågar gång på gång vad det är dom röker.
Jag skulle kunna sammanfatta det som att jag blir helt dum i huvudet.
Jag upprepar att jag inte förstår, för det gör jag verkligen inte. Allt är konstigt.
KONSTIGT
Sen är det en glitch, och jag vet inte riktigt vad som hände under den tiden, men jag tror jag kan ha slumrat till på soffan. Jag vaknar sedan i ett disigt moln. Människorna runtomkring mig röker vanliga cigg, och det är rökigt inomhus. Jag inbillar mig att det brinner, eller att någon i sin tripphet har glömt mat i köket eller liknande. Jag märker sedan att folk håller i cigg och att det ligger fimpar på bordet, vilket leder till att jag blir lite lugnare igen.
Jag trivs inte riktigt i rökmolnet och får för mig att gå ut, och knallar ner i porten tillsammans med C. Hon har rökt alldeles för mycket B och mår inte så jättebra. Jag är fortfarande helt dum i huvudet och vet inte hur jag ska göra för att få henne att må bättre. Vi går in igen och jag hamnar i soffan igen.
Jag ligger ner i halvdvala och lyssnar på vad som händer omkring mig. Det spelas musik någonstans och jag hör ytterst märkliga ljud. Jag vet inte om det är en förvrängd uppfattning av låten som spelas eller om det är något annat som framkallar ljuden. Det låter som ljud som kommer från människor. Extremt svårt att beskriva, men jag blir sjukt konfunderad av dom i alla fall.
I något skede går jag på toa, och tittar mig i spegeln. Mitt ansikte är inte riktigt som jag är van vid att se det. Det är som lite, ytterst lite, förstorat på vissa ställen. Som effekten man får av förstoringsinstrumentet i photoshop. Det är en väldigt liten förändring men jag fastnar där framför spegeln en stund. Det är ganska trevligt och jag känner mig trygg när ingen annan av dom jag är misstänksam mot och inte kan hantera inte är med mig.
Jag går ut från badrummet invirad i ett täcke. Det är mörkt i hela lägenheten och jag går in i ett rum där N sitter framför datorn. Han ser mig inte förens jag står ganska nära, och när han vänder sig om i sitt svampade tillstånd blir han rädd. Han känner inte igen mig.
Under hela tiden har jag hela tiden tanken av att allt är konstigt. Jag vet att jag upprepar det för mig själv och halvt till dom andra ett flertal gånger. "Allt är så konstigt"
Efter detta börjar det lugna ner sig lite, dom andra drar sig tillbaka till diverse sovplatser. Och jag lägger mig i soffan och försöker sova, jag fortsätter att höra skumma ljud och ligger och vrider mig och halvsover i några timmar.
Framåt morgonen när det är ljust ute går jag ut. Tillhörande lägenheten finns en liten uteplats och jag sätter mig invirad i mitt täcke och tittar på världen.
Det klart, och lite frost i gräset som glittrar i morgonsolen. Jag sitter där i en stund och bara tittar.
Jag kan inte riktigt bedöma om jag fortfarande känner några effekter. Jag är hursomhelst lugn och världen är lugn och tyst och det känns bra. Jag betraktar folk som är ute med hundar, folk som cyklar, och någon som kommer bärande med matkassar. Jag undrar lite vad dom tänker om den lilla bollen av täcke med stirrig blick.
Det här blev en enda härva av kaos märker jag. Det är absolut inte en kronologisk beskrivning. Det är glitches lite här och där, men jag är säker på att slutet är rätt.
Jag kommer ihåg att jag under trippen ibland var mer lucid än annars. Att jag liksom kom tillbaka till dom andra och frågade om jag betedde mig konstigt. Och att jag sedan flöt in i diverse konstigheter igen.
Jag ångrar att jag inte förberedde mig mentalt för LSD.
Jag ångar att jag inte befann mig i en trygg och stimulerande miljö.
Jag ångrar att jag inte valde ut med ömsorg vem som skulle få sitta med mig under trippen.
Jag ångrar att jag inte var utomhus.
Jag ångrar att jag inte började lite tidigare på dagen, eftersom jag genom att inte göra det missade chansen att få se saker i dagsljus.
Jag ångrar att jag inte läste på mer om LSD innan jag tog drogen.
Jag ångrar att jag inte förberedde något fint att titta på eller ett verktyg för att bedöma visuella förändringar.
Jag har ingen tidigare erfarenhet av en sann psykedelisk drog, och därför vet jag inte hur mycket av det här som var placebo och hur mycket som faktiskt orsakades av LSD. Jag har ingen referens.
Jag hoppas att den här underliga upplevelsen inte beror på att jag är knäpp. Utan på andra faktorer, så att jag kan få uppleva LSD som jag föreställer mig att det är.
Jag vill understryka att detta mest är för mig själv, därav den kontinuerliga upprepningen av jag och den inte alltför förfinade strukturen.
För det första så var det ungefär två och en halv månad sen tillfället, så jag har antagligen tappat en stor del av vad som hände. I vilken ordning saker och ting hände har jag heller ingen vidare koll på.
Tjej, 18 år, 167 cm, 53 kg.
1 lapp med buddha-motiv, kombinerat med hasch under ruset där jag absolut inte har koll på mängden.
Tidigare erfarenhet av cannabis, alkohol och sifonpatrongas(nitrous oxide?) samt en dos svamp som var för liten.
21.00~
Sitter hemma hos min kompis kompis, i hans lägenhet. Jag har aldrig varit på stället innan och jag tar mig inte tid att se mig omkring.
Jag hade förberett mig på att inta svamp, men det blev trassel hos kranen så det som planerats har nu hastigast blivit ändrat till LSD. Okej, tänker jag det kan ju inte vara så stor skillnad.
Jag sitter i vardagsrummet med killen som bor i lägenheten, X, (jag kommer inte ihåg vad han heter). Kompisen som fixade syran, N. Min tjejkompis från klassen, C. Samt en kompis till N, vid namn M. Jag har ingen vidare nära relation med någon av dom, eller ja, jag skulle inte berätta mina hemligheter för dom om man säger så.
Dom andra meckar en spliff med brunt, och jag tar några bloss.
Sedan följer jag instruktioner från M, och suger/tuggar på lappen en stund innan jag sväljer den.
I det här skedet är jag ganska avslappnad. M föreslår att jag inte röker något mer nu, vilket jag tycker låter som en bra idé eftersom jag gärna vill uppleva LSD i sin renhet.
Vi sitter alltså i Xs vardagsrum och jag väntar på att något ska hända. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi fördrev tiden med, men jag har för mig att det var lite strul med en x-box som skulle kopplas in.
N och M, tuggar i sig svamp, och C och X röker.
21.30~?
Jag börjar känna att mina käkmuskler är ovanligt sega. Dom kämpar liksom emot lite när jag öppnar och stänger käften.
Härefter har jag någon slags glitch i minnet. Övergången från käkspänningar till mer effekt finns liksom inte - Det är pang på hej whom in i ruset.
Jag halvligger i soffan framför tvn, inlindad i en filt eftersom jag tycker det är kallt. Dom andra röker och spelar tv-spel, eller det är vad jag tror dom gör iallafall.
Jag är ganska inne i mitt egna huvud. Jag kommer inte ihåg exakt vad det var jag tänkte på, bara att det var en malström av tankar som liksom forsade.
Jag ligger i soffan och vet inte hur länge jag har trippat, jag är förvirrad och konceptet tid är inte förståeligt längre. Jag kan inte connecta till att jag faktiskt startade trippa vid ett tillfälle och kommer sluta så småningom. Jag förstår inte. Så jag ligger och tänker att eftersom det inte finns någon start- eller slutpunkt på min tripp kommer jag vara kvar i tillståndet för evigt.
Tiden är ett frågetecken. Jag finner det svårt att tänka tillbaka på saker eller tänka på tid över huvud taget. Jag förstår inte riktigt hur den fungerar längre. Något som vanligtvis är helt uppenbart och vardagligt är nu sjukt förvirrande.
Jag får också för mig att jag fastnar i mitt medvetande med massa knasiga tankar. Lite som att mitt medvetna jag sitter fångar inuti skallen och tittar ut genom ögonen. Och utanför är det oroligt, dom andra sitter och försöker få kontakt med mig men jag kan inte ta mig ut och säga att allt är bra.
Jag ser två verkligheter samtidigt, den som jag föreställer mig i mitt huvud och den som händer på riktigt. Jag är lite lätt borttappad i det jag föreställer mig och är inte helt med i den verkliga verkligheten.
Jag är ganska säker på att detta bara är en inbillning. Dom andra var säkert inte oroliga, bara undrande om varför jag satt och stirrade framför mig.
Generellt har man en förmåga att uppfatta humör och stämningar i rum och grupper. Jag finner att den förmågan är HELT borta. Jag vet inte om människorna runt omkring mig beter sig normalt eller inte.
Jag får för mig att jag gör massa konstiga saker som gör att dom reagerar. Samtidigt som jag inte vet om dom reagerar eftersom jag inte kan bedöma stämningen. Jag vet inte om dom är arga eller oroade eller glada eller vad den fulla meningen med deras frågor, rörelser och kommentarer är. Jag undrar om jag missar något.
Jag blir också misstänksam mot dom omkring på grund av samma saknad av bedömningsförmåga. Jag vet och förstår inte riktigt vad det är dom håller på med.
Jag får för mig att dom har gjort det till sin personliga uppgift att driva med mig. Jag tror att spliffen dom passar runt är fake, att den inte innehåller något annat än tobak. Jag frågar gång på gång vad det är dom röker.
Jag skulle kunna sammanfatta det som att jag blir helt dum i huvudet.
Jag upprepar att jag inte förstår, för det gör jag verkligen inte. Allt är konstigt.
KONSTIGT
Sen är det en glitch, och jag vet inte riktigt vad som hände under den tiden, men jag tror jag kan ha slumrat till på soffan. Jag vaknar sedan i ett disigt moln. Människorna runtomkring mig röker vanliga cigg, och det är rökigt inomhus. Jag inbillar mig att det brinner, eller att någon i sin tripphet har glömt mat i köket eller liknande. Jag märker sedan att folk håller i cigg och att det ligger fimpar på bordet, vilket leder till att jag blir lite lugnare igen.
Jag trivs inte riktigt i rökmolnet och får för mig att gå ut, och knallar ner i porten tillsammans med C. Hon har rökt alldeles för mycket B och mår inte så jättebra. Jag är fortfarande helt dum i huvudet och vet inte hur jag ska göra för att få henne att må bättre. Vi går in igen och jag hamnar i soffan igen.
Jag ligger ner i halvdvala och lyssnar på vad som händer omkring mig. Det spelas musik någonstans och jag hör ytterst märkliga ljud. Jag vet inte om det är en förvrängd uppfattning av låten som spelas eller om det är något annat som framkallar ljuden. Det låter som ljud som kommer från människor. Extremt svårt att beskriva, men jag blir sjukt konfunderad av dom i alla fall.
I något skede går jag på toa, och tittar mig i spegeln. Mitt ansikte är inte riktigt som jag är van vid att se det. Det är som lite, ytterst lite, förstorat på vissa ställen. Som effekten man får av förstoringsinstrumentet i photoshop. Det är en väldigt liten förändring men jag fastnar där framför spegeln en stund. Det är ganska trevligt och jag känner mig trygg när ingen annan av dom jag är misstänksam mot och inte kan hantera inte är med mig.
Jag går ut från badrummet invirad i ett täcke. Det är mörkt i hela lägenheten och jag går in i ett rum där N sitter framför datorn. Han ser mig inte förens jag står ganska nära, och när han vänder sig om i sitt svampade tillstånd blir han rädd. Han känner inte igen mig.
Under hela tiden har jag hela tiden tanken av att allt är konstigt. Jag vet att jag upprepar det för mig själv och halvt till dom andra ett flertal gånger. "Allt är så konstigt"
Efter detta börjar det lugna ner sig lite, dom andra drar sig tillbaka till diverse sovplatser. Och jag lägger mig i soffan och försöker sova, jag fortsätter att höra skumma ljud och ligger och vrider mig och halvsover i några timmar.
Framåt morgonen när det är ljust ute går jag ut. Tillhörande lägenheten finns en liten uteplats och jag sätter mig invirad i mitt täcke och tittar på världen.
Det klart, och lite frost i gräset som glittrar i morgonsolen. Jag sitter där i en stund och bara tittar.
Jag kan inte riktigt bedöma om jag fortfarande känner några effekter. Jag är hursomhelst lugn och världen är lugn och tyst och det känns bra. Jag betraktar folk som är ute med hundar, folk som cyklar, och någon som kommer bärande med matkassar. Jag undrar lite vad dom tänker om den lilla bollen av täcke med stirrig blick.
Det här blev en enda härva av kaos märker jag. Det är absolut inte en kronologisk beskrivning. Det är glitches lite här och där, men jag är säker på att slutet är rätt.
Jag kommer ihåg att jag under trippen ibland var mer lucid än annars. Att jag liksom kom tillbaka till dom andra och frågade om jag betedde mig konstigt. Och att jag sedan flöt in i diverse konstigheter igen.
Jag ångrar att jag inte förberedde mig mentalt för LSD.
Jag ångar att jag inte befann mig i en trygg och stimulerande miljö.
Jag ångrar att jag inte valde ut med ömsorg vem som skulle få sitta med mig under trippen.
Jag ångrar att jag inte var utomhus.
Jag ångrar att jag inte började lite tidigare på dagen, eftersom jag genom att inte göra det missade chansen att få se saker i dagsljus.
Jag ångrar att jag inte läste på mer om LSD innan jag tog drogen.
Jag ångrar att jag inte förberedde något fint att titta på eller ett verktyg för att bedöma visuella förändringar.
Jag har ingen tidigare erfarenhet av en sann psykedelisk drog, och därför vet jag inte hur mycket av det här som var placebo och hur mycket som faktiskt orsakades av LSD. Jag har ingen referens.
Jag hoppas att den här underliga upplevelsen inte beror på att jag är knäpp. Utan på andra faktorer, så att jag kan få uppleva LSD som jag föreställer mig att det är.
Jag vill understryka att detta mest är för mig själv, därav den kontinuerliga upprepningen av jag och den inte alltför förfinade strukturen.
