Vilka århundranden trodde man på häxor/varulvar/troll etc i Sverige?

Jag undrar från vilka århundranden de flesta svenskar trodde på saker som häxor, varulvar, troll och andra odjur? När slutade man tro på detta?

I grova drag strax efter kristendomens inträde (ca 1100-1200) fram till förra sekelskiftet. 1600-talets slut bevittnade den största häxpaniken bland allmogen i o m häxprocesserna. Bland bildade kretsar blev häxeri och liknande mer ifrågasatt tidigare, åtminstone från 1600-talet, vilket säkert hänger samman med den vetenskapliga revolutionen och förstadiet till upplysningen.

Det svenska förbudet mot trolldom avskaffades 1779, vilket får ses som ett tecken på att man från de styrandes sida från och med den tiden inte längre tog sådant på allvar. Ett halvsekel senare ungefär drog folklivsforsknignen igång på allvar, och för akademiskerna blev då folktron närmast kuriositeter.

Men i alla fall tron på troll bland allmogen höll i sig längre? I vissa avlägsna byar trodde man väl på troll ända till början av 1900-talet?

Det gör väl vissa fortfarande.

Jag har iaf hört historier om Vittror (Vittra,vittrer?) och då är inte jag så gammal.

Är ju bara att kolla på Det okända på tv4 så ser du att folk tror på allt spöken och allt möjligt, inte konstigare än att folk tror på gud.

Lite mer http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85skvigg

Jo som jag skrev, fram till förra sekelskiftet ungefär. Därefter har tron på oknytt klingat av (dels pga bättre utbildning och upplysning, dels pga frikyrkorörelsen där man ofta menade att folktro var hedniskt), men visst finns det folk som fortfarande tror på sådant.

Dessutom trodde väl många fortfarande på de gamla asagudarna många hundra år efter Sveriges kristnande? Hur länge höll den gamla religionen sig kvar i folkmedvetandet?

Föreställningen att vissa människor hade övernaturliga krafter och kunde påverka sin omgivning kan återfinnas i vilken folktro som helst, från vilken tid som helst, var som helst.

Att vidare skylla stormar, missväxt, sjukdomar på dessa människor är ett utslag samma folktro och kan dokumenteras långt tillbaka i antiken.

Säkerligen har det varit så även i Sverige, även innan kristendomens ankomst.

När vuxna människor slutade tro på troll, häxor och liknande har jag ingen aning om, men på samma sätt som vi trodde på tomten så trodde alla vi barn i min släkt på troll fram till säkert 10 års åldern, ibland var man så rädd att man knappt vågade sig ut bland grottorna i skogen.

Det känns som barnen idag inte har fått höra berättelser om troll, vättar och andra väsen i svensk gammal folktro.. Trist tycker jag, mycket gammal fin kultur som går i graven.

Måste varit oerhört frustrerande att vara något sånär intellektuell för ett par hundra år sedan. Lite Life of Brian med Monthy Python fast varje dag.


Visst det okända och tarotkort kanske folk håller på med lite än idag, men det är ju inte riktigt på samma nivå förr, eller hur. Det går ju inte på prime time på stora fyran direkt så det är inte direkt att jämföra med hur det var förr i tiden då man trodde att det springer troll i skogen så man inte vågar ha ungarna ute, eller måste sätta ut mat till någon tomte för att inte gården ska rasa ihop och korna dö av tarmvred osv..

Om man skall fylla på så tror jag senaste människan i Sverige som vart avrättad för trolldom var 1732.

Å andra sidan vet vi inte särskillt mycket om vad allmogen trodde på förr i tiden. De skrifter som finns bevarade är skrivna av herrefolket och då som nu föraktade de troligen sina undersåtar. Dessutom är det oftast skrivet eller berättat i sagoform, vilket gör det naturligt med fantasifigurer i handligen.
Att skrämma barnen med Näcken är dessutom ett smidigt sätt att få dem att hålla sig borta från älven. Samma sak med trollen för att ungarna inte skulle gå för långt in i skogen.
Många väsen är desutom känningar för verkliga faror eller sinnestämningar. Draken är ofta en omskrivning för en mäktig fiende, älvor och andra "flyktiga" varelser användes för att beskriva olika känslor "såg älvorna dansa" kunde kanske vara en poetisk omskrivning för att vara lycklig eller kär.
Om allmogens tro under medeltiden vet vi egentligen inte så mycket.

Rättegångshandlingar, exempelvis dem från häxprocesserna, torde utgöra förhållandevis säkra källor på vilka föreställningar som fanns bland de inblandade. Vidare har vi ett gediget folklivsmaterial som systematiskt och vetenskapligt har dokumenterats från tidigt 1800-tal och framåt, även det är ur källkritisk synpunkt mycket värdefullt.


Den sista avrättningen för trolldomsbrott ägde rum 1704, sista dömda häxorna förklarades skyldiga 1724 (dömdes spöstraff) medan den sista egentliga häxprocessen ägde rum i Åls socken 1757 då samtliga anklagade förklarades oskyldiga.