Mytavlivning: De rika köper lyx, det ger inte tillväxt.

"Om de rika får behålla sina pengar kommer de bara köpa lyxprodukter som inte skapar nya jobb, bättre att omfördela så att fattiga får mer pengar som de konsumerar upp direkt."

Ett uttalande som hörs ofta med någon variation. Har alltid känts fel för mig och när man tänker efter så är det väl så att fattiga konsumerar i välutvecklade branscher, dvs företagarna kan öka produktionen utan att anställa fler eftersom det är väldigt automatiserat. Således ökar det vinsten hos de besuttna samtidigt som det skapar minimalt med nya jobb. Alltså som vanligt med socialistiska åtgärder så får de motsatt effekt mot vad det är tänkt.

Om å andra sidan rika får spara och spendera på lyxprodukter så skapas det nya jobb i branscher som är mindre utvecklade och därför kräver mer manskap och alltså därför skapar mer jobb, vinsten ökar då i dessa branscher och även konkurrenssen vilket gör att vinsten måste återinvesteras och priser pressas ner och dessa lyxprodukter blir sedan tillgängliga för alla.

Och sedan håller det på på det sättet, lyxproduktbranschen blir en automatiserad ickelyxproduktbransch och arbetarna där anställs i en ny lyxproduktbransch.

Stämmer inte det?


Kan inte detta också appliceras på fackföreningar? Om facket pressar upp lönerna artificiellt så krymper vinsten och därmed återinvesteringarna och istället ökar konsumtionen i utvecklade branscher som arbetarna konsumerar i.
Alltså, köpkraften hade varit högre idag utan fackföreningar.

Lyxprodukter är lyxprodukter för att de vill vara lyxprodukter, inte för att de inte lyckats få ner kostnaderna tillräckligt.

Kan du nämna sådana lyxprodukter? Jag menar att när vänstern pratar om lyxprodukter som de anser vara onödiga saker(vilket jag inte tycker är deras sak att avgöra) så är det en liten del av vad rika lägger pengar på.

Hermés? Lamborghini? Forstaklassbiljetter pa flygplan?

Vissa lyxprodukter är lyxprodukter för att de vill vara lyxprodukter. Andra är det på grund av inledande höga utvecklingskostnader etc.

Bilen var säkerligen en lyxprodukt för hundra år sedan och det var knappast för att den valde att vara det. Detsamma gäller mängder av andra varor.

for mig ar det inte enbart priset som avgor vad som ar lyx, utan vad tillverkaren har for malsattning. Laserskrivare for hembruk var skitdyra for bara tio-femton ar sedan, men det har aldrig varit en lyxvara.

Man maste skilja pa dyrt och lyx.

Om man ser på t.ex. armbandsur stämmer resonemanget mycket bra. Låter man en rik människa behålla sina 10 000 kr köper han en handtillverkad klocka av en urmakare. Delar man ut pengarna till de fattiga kommer en fabrik någonstans i Kina tillverka 100 extra plastklockor, vilken troligtvis inte betyder någon som helst förändring i hur många fabriken anställer.

Notera att priserna är påhittade, håller inte koll på klockpriser.

Till stor del är saker som kallas lyx det som görs på traditionellt sätt (handgjort, naturliga råvaror etc.) och det som räknas som billigt skit görs på modernt sätt (maskintillverkat, olja, plast etc.). Motsägelsen i vänsteråsikter är ofta att de vill framhäva sig som naturliga, tycker traditionella saker är fina och är för att bevara gamla jobb, samtidigt som det anses som fult att äga dyrbara antikviteter, hantverk och saker tillverkade i naturliga material så som solid trä etc. Många vänstermänniskor har bostaden fylld med IKEA-möbler samtidigt som de tjatar om hur viktigt det är att använda naturliga prylar.

De "rika" är de som tenderar att vara testmarknad för ny teknik och nya produkter. Således väldigt viktigt.


Du har helt rätt om fackföreningar. Enbart kortsiktigt pressas lönerna upp, långsiktigt gör arbetarna förlust på facken, det gör alla.

Det är en myt att rika bara konsumerar sina pengar, ja, största delen går till återinvesteringar. Det beror dock på hur rik man är; det är lättare för ultra-krösusarna att spendera mycket och samtidigt investera mest, eftersom de redan har så mycket pengar att de inte kan göra något vettigt med det och därför lika gärna sparar det för att ge bort till sina barn. Så myten är nog främst att det inte är kapitalbildning som skadas av skatter, men det borde vara ganska uppenbart. Om du äger 50 000 000 000 och du lägger 1 000 000 om året på konsumtion, kommer du minska konsumtionen eller besparingen av att staten beskattar din vinst med 100 000 kr extra per år? Jag tror man är tvungen att ta väldigt mycket pengar i skatt för att de rika skall konsumera märkbart mindre, allt annat lika. Så att beskatta rika är dåligt för att det försämrar kapitalinkomsten.

Men om det inte stämmer att de minskar sparandet vid ökad beskattning utan bara minskar sin konsumtion, då verkar det vara positivt att omfördela från rika till fattiga. En sådan skatt ser jag dock inte hur den skulle utformas, den hör hemma bland de andra teoretiska skatterna som aldrig kommer finnas i vår verklighet. Men, återigen, om man kunde magiskt byta så att fattiga får konsumera istället för de rika så skulle det ekonomiskt inte ge någon mer tillväxt oavsett vem som konsumerar, det skulle bara vara en skillnad i välstånd (där man kan tycka att den fattiga får mer nytta av en krona spenderad än vad en rik får).


Din slutsats stämmer, men jag tror inte att din anledning stämmer. Det dåliga med fackföreningar är att de förbjuder priskonkurrens för arbete, och stöter bort vissa ur arbetsmarknaden för att de skall (tillfälligt) få en högre lön.

Ta två produkter som elektroniska miniräknare och mobiltelefoner. Mycket dyra produkter när de kom ut på marknaden och ansågs vara lyx: Vi har ju räknesticka och fast telefon. Om ingen köpt dem från början hade inte utvecklingen gått dit den är idag. Om man omfördelat pengar förr i tiden hade ingen köpt dem...

Jag har aldrig hört det resonemanget förut. Det enda jag har hört är att det kan vara mer effektivt att omfördela resurser från rika till fattiga om man av någon anledning boosta konsumtionen eftersom tenderar att leva från "paycheck to paycheck".

Och vad skulle alternativet vara? Att man stjäl de rikas pengar?

Jag tror också att de som säger så där tänker snarare på höginkomsttagare än rika. Att vara rik innebär mest att man inte slösat upp sina tillgångar men säger egentligen inget om inkomst.

Om vi med rik här menar någon med stort finansiellt kapital, så används det som lånefinansiering.
Det som enligt citatet skulle vara "bättre" är således att stjäla sparares pengar och ge till slösare.
Det baserar sig på vanföreställningen som konsumtion som något positivt. (Se tidigare trådar om det fina med att gräva gropar och fylla igen).

Observera att det finns oändligt med arbete som kan utföras. Dock varierar en köpares betalningsvilja mycket. Så utfört arbete blir det bara när köpare och säljare är överens.

Är det för många som sitter och petar navelludd så får de antingen sänka priset på sitt arbete eller så får köparna höja. Och här finns det olika former av kartellbildningar som sitter i vägen. Fackföreningar är ett exempel. Branchorganisationer kan vara ett annat. (Jag hade tidigare en granne som hade en frisörsalong i källaren. Hon klippte billigt, och hade därför blivit utkastad ur sin branchorganisation. Till skillnad mot facket har dom begränsade legala åtgärder att ta till).

Det finns en del research gjort på vad som händer om man stimulerar ekonomin genom att ge folk med lägre inkomst mer att röra sig med. Dock leder det tydligen inte till önskvärd effekt. Ford gjorde tydligen det på sin tid, och därför förvånas en del över att Obama nu gör något liknande, trots att det tidigare försöken är väl kända och analyserade. (Jag är dock inte så insatt i detaljerna).