Citat:
Ursprungligen postat av JeanLuc
Det hade väl i så fall varit betydligt mer aktuellt att ge t.ex. Polen veto-rätt, landet var ju bevisligen i krig från dag ett, hade en betydligt starkare armé än Sverige och en avsevärt större befolkning. Ändå tror jag inte att det någonsin ens diskuterades. Hur hade Sverige, med ca 5 miljoner invånare på den tiden, varit jämställt med fem länder som alla hade långt över 100 miljoner invånare och var de enda fem militärt starka makterna vid krigsslutet.
= = =
I praktiken gav Storbritannien och Frankrike Card Blanche i slutet av 1939 som polska regeringen i absurdum utnyttjade.
M. Chamberlain deklarerade i underhuset den 31 mars 1939 följande: – ”Jag begagnar tillfället att på nytt fastslå Hans Majestäts regerings allmänna politik. [. . .] För att fullständigt klargöra den ståndpunkt, Hans Majestäts regering kommer att inta under mellantiden, innan dessa rådplägningar måste jag redan nu meddela underhuset att om det under denna period skulle företas någon aktion, som klart hotade Polens oavhängighet och som polska regeringen följaktligen skulle anse livsnödvändigt att motsätta sig med hela sin nationella styrka, skulle hans Majestäts regering anse sig förpliktigad att genast med alla medel, varöver den förfogar, komma polska regeringen till hjälp. [. . .]
Alltså – polska regeringen hade inget intresse att förhandla med Tyskland, exempelvis om åtkomst av det tysktalande Danzig, som avskars från moderlandet Tyskland via den sk ”korridoren” i samband med fredsuppgörelserna efter 1.a världskrigets slut.
