Hur såg man på kungen förut i Sverige?

Jag undrar hur synen på kungen var på 1600/1700/1800 och om synen förändrades något under dessa århundraden? Om man träffade en bonde på 1800-talet, hur hade han sett på kungen? Hade han haft vördnad eller respekt och så vidare? Fanns det tavlor på kungen i alla klassrum på den tiden och liknande? Fick man lära sig hur bra kungen var och liknande, typ lärde sig dyrka honom?

Kort sagt är trådens ämne hur det vanliga svenska folkets syn på kungen varit genom historien och om det förändrats något.

Tror det var på 1600-talet som danskarna höll på att ta över och våran kung åkte skidor i vildmarken, så... svårt att veta hur man såg på kungen just då...

Menar du Gustav Vasa?

En generell sak man kan säga om synen på kungen är att bönderna i stort sett alltid ville ha en stark kung för att uppväga högadelns makt.

det var på mitten/slutet av 1500-talet, men jag kan i alla fall säga att dom såg upp till kungen mer då än nu

Var det så även i Sverige att folket fick lära sig att kungen fått i uppdrag av Gud att leda landet?

Med risk för att trivialiseria det hela så tror jag att man kan likna kungen vid en dåtida superkändis. Även i våra dagar kan folk bli handsvettiga och knäsvaga när de ser såna, och även tillskriva dem närmast övernaturliga egenskaper. Uttrycket "larger than life" beskriver det ganska bra.

(Nu menar jag alltså riktiga superkändisar som Obama eller de stora hollywoodskådisarna, inte en svensk minister eller dokusåpadeltagare. Det finns ju dessutom massor av exempel på politiska personkulter med tydligt kvasireligiösa inslag under 1900-talet.)

Synen på kungen som gudomlig, om den nu har existerat, var mig veterligen borta under perioden du diskuterar.

Visste folk på 1700-talet ens hur kungen såg ut? Sedan var det ett brott på den tiden att gå emot kungen, det var väl dödsstraff på det ända upp till 1800-talet någon gång?

Bra fråga. Speciellt i krigstid så producerade staten en hel del illustrerad propaganda, och där borde kungen ha förekommit. Sen har vi ju eriksgatorna där en del fick se honom, plus att han reste runt i landet för att inspektera och döma (kungen var högsta juridiska instans). Och de som bodde i Stockholm borde ha sett honom ganska regelbundet.


"Gå emot kungen" betyder väl uppror eller uppvigling, inte att säga emot i allmänhet?

Kan tillägga att den eminente historikern Marc Bloch skrev en bok om hur kungarna i Frankrike och flera andra länder ansågs kunna bota sjuka med handpåläggning - eller, om man så vill, magi - ända fram till franska revolutionen.

Men boken (Les Rois thaumaturges) skrevs redan 1924 och jag vet inte hur väl tesen har stått sig, eller om det gäller för svenska förhållanden. Någon som kan mer?

Här är en fin bild från Wikipedias artikel som visar hur kungen botar skrofulos (en variant av tbc) och även illustrerar hur han kunde se ut på ett samtida tryck:

http://fr.wikipedia.org/wiki/Fichier...scrouelles.jpg

Som Guds utvalde.

När man läser Blochs bok får man snarast intrycket att det är kungen som är undersåtarnas underlydande och inte tvärt om.

Kungen och annat bildat folk verkade ju inte tro ett skvatt på att "kungahand är helarhand". Men eftersom folket var så obstinat i sin tro på allehanda vidskepelser så kände sig kungarna tvingade att göra folket till viljes för att det inte skulle bli bråk och oroligheter.