Den första och största konsekvensen - OD på Heroin

Den mest välskrivna och gripande historien jag läst på FB.

Kommer ALDRIG pröva något annat än mj efter att ha läst detta.. Heroinet dödade Lukas inte du, förmodligen kommer du rädda några liv genom att berätta vidare denna historia!

jävligt bra skrivet. folk som dig borde föreläsa på skolor. det tror jag skulle kunna förändra en hel del.
då du trots allt är relativt opartisk och objektiv, men fortfarande berättaar precis som du upplevde det.

jag önskar dig allt gott!

Jag är själv fullblodsalkoholist sedan ett antal år. Måste dricka varje dag annars går det åt helvete. Det är möjligt att heroinabstinens är djävligare än alkoholdito. Jag vet inte om heroinabstinens framkallar hallucinationer till exempel. Själv tycker jag mycket illa om abstinens och när den kommer, då blir jag liggande. Men att abstinensen skulle kunna döda mig eller att den skulle kunna vara starkare än jag, det har jag aldrig trott.

Skillnaden mellan dig och mig är att jag arbetar i kostym och slips, har ett jobb jag mer än trivs med, har god ekonomi, bor innestan, har ett rikt inre liv och vänner och familj som jag tycker så mycket om. I deras närvaro klarar jag av att dra ned lite på takten - men bara för att dra på när tidsperioder medges. Jag anser att alkoholen är min hustru och jag älskar henne uppriktigt. En del blir provocerade av det, tänka sig. Jag kan tänka "etanolförgiftning" och tycka det låter vackert.

Likheten mellan dig och mig är att vi kommer att dö av vårt gift.

En annan likhet är att egentligen, innerst inne, har förbannat svårt för att känna uppriktig ånger över att vi valt vårt gift istället för ett nyktert liv.

Over and out

Tja, inte där jag var i alla fall. Doc fick jag väldigt snabbt, förståeligt nog eftersom jag gick på heroin, problem i skolan och därigenom kontaktades soc och föräldrar. Det talades om Lvu och det var därför vi skulle tända av. När det gick som det gick blev jag omedelbart omhändertagen av polisen som hittade oss i lägenheten, och fick lvu på studs. Blev förd direkt till ett SiS-hem typ 120 mil hemifrån efter sjuhusvistelsen som följde på överdosen.
Kanske att det är mer en novell, där ger jag dig rätt. Men ville ändå lägga in den här för att balansera all drogramti som förekommer, bland annat från mig själv. Tror inte på skräckpropaganda, men den som är nyfiken bör ha tillgång till att läsa både om hur underbart det faktiskt kan vara att knarka, och vilken misär och förödande konsekvenser det, allt för ofta enligt mig, leder till.

Detta är ingen påhittad eller ens unik, historia. Detta är rakt upp och ner den verklighet som jag, och många många andra, lever i varje dag. Finns tusen och åter tusen livsöden som mitt, och Lukas.

Lotta Thell och Christiane F. var 13, och sen finns det ett videoklipp på en rysk/slavisk pojke på ca åtta som får en överdos av sina kompisar, enligt sägnen dog han och tydligen laddade hans kompisar upp videon på internet efteråt... Det fanns en stor diskussion om det hela på FB...

Hur som helst så tycker jag Rockdolls berättelse påminner lite om Lotta Thells första bok "Utan en tanke" (vars uppföljare "I Skuggan av Värmen" förövrigt blivit film ganska nyligen)... Alla som gillar den rapporten här borde läsa den boken, själv vill jag minnas att jag läste den på en enda natt... Har du förresten läst den själv, Rockdoll??

I vilket fall som helst så var denna rapport väldigt bra skiven, 5/5!

Bra skrivet! 5/5, jävlar vad jobbigt det verkar.

Förlåt om jag missat det men är du tjej?

Näe jag har inte läst den, men jag har sett filmen. Och fy fan vad den tog psykiskt. Som du säger är hennes historia litegrann lik min egen och i filmen är det väldigt verklighetstrogna sekvenser tex när hon får panik över att inte komma in till stan snabbt nog när hon börjar bli abstinent. För att inte tala om scenerna där hon tänder av... Tror iof att alla som upplevt den avisen känner igen sig. Jag kännde mig fan abstinent när jag såg henne, trots att jag inte var det.

Tack för alla fina omdömen förresten. Hade inte tänkt posta något mer här på FB, men jag skrev det här i somras när jag var på behandling och av bara farten blev det nästan en hel bok, med det här som inledning, så jag ville kolla hur kasst det var innan jag eventuellt vågar låta något bokförlag såga det vid fotknölarna . Så blir glad att någon tycker det är intressant att läsa om misären.

Bra skrivet, gripande osv. Tragiskt öde.

Best of luck.
Som det sagt, ja. Om ändå folk orkade läsa mer än första, andra och möjligen tredje inlägget.

Att hon är tjej gör det hela mer intressant. Vet inte varför. Att det finns 15 åriga tjejer som är beroende av heroin och även är med när hennes kompis som hon älskar dör, det hade jag inte den blekaste aning om.

Varför gör man så med sitt liv när man är 15 år? Jag skjutsade brudar på min Aerox och drack 3,5or..

Förlåt för off topic! Ontopic så hade det varit kul o se att du får ut en hel bok. Dock så känns det lite avslöjande med att detta ska vara introt. Vad kommer sen i boken? Din misär efteråt antar jag.

Berättelsen är i alla fall minst lika bra som Lotta Thells "Utan en tanke" och den blev ju både utgiven och framgångsrik! Språket tycker jag mycket om, det enda jag märkte var att du varken använde talstreck eller citationstecken då återgav något som Lukas sade, inte för att det störde mig men kanske nåt du skall tänka på om du skickar in den till ett förlag (man skall väl alltid ha nån att korrekturläsa i såna fall)... Sättet du berättade på var annars mycket bra och inledningen fångade mig direkt! Som du själv säger så finns det många liknande historier och tyvärr har många redan givits ut i bokform, "Utan en tanke" har många fler likheter med din berättelse än filmen, vilken bygger på den andra boken i serien:
Å andra sidan spottar den svenska bokbranchen ut femtioelva deckare i månaden så det borde nog gå! Kom bara ihåg att förlagen får in hundra gånger fler böcker än de ger ut och så gott som alla bestseller-författare refuserades av en massa förlag innan de till sist hittade något som nappade och publicerade deras debutböcker (som sen blev jättesuccér!)... Kom också ihåg att förlagen sägs ta ungefär tre månader på sig innan de ger sina besked (oftast korta eller t.o.m. copy-pastade nej)... Att skicka in till ett förlag, vänta tre månader, bli refuserad och repetera hela processen om och om igen är något jag kan tänka mig är jobbigt för självförtroendet så skicka in din bok till alla passande förlag på en gång!

Lycka till!

Grym skrivet. 5/5 getingar!

Blev smått rörd utav berättelsen, men blev chockad att det handlade om en 15-årig flicka som upplevt allt det där. Oavsett hur det går så hoppas jag verkligen att du får ett lyckligt liv i fortsättningen.

Efter att ha läst din berättelse måste jag medge att jag aldrig kommer att testa heroin i mitt liv. Inte för att jag hade tänkt det men nu när jag läst din berättelse får det mig att avstå ännu mer.