• 29 412 online
  • 1 203 925 medlemmar
  • 62 294 466 inlägg
Svara
2017-06-05, 12:52
  #505
Medlem
Menar inget illa, men du får en ju (tack och lov) att INTE vilja prova heroin!
Citera
2017-07-15, 19:36
  #506
Medlem
BBCPhillys avatar
Absolut den bästa rusrapporten jag någonsin läst här på flashback. Wow. 6/5
Citera
2017-07-23, 08:18
  #507
Medlem
robertlus avatar
Skrivet sedan många år nu, men måste ändå berömma dig för en fin, djup och samtidigt hemsk novell av din egen erfarenhet. Misstolka inte ordet "fint" nu, men det finns både så mycket kärlek i den, samtidigt ett hav oändlig med sorg. Om man tolkar den som jag gjorde iaf.

Vi är tyvärr många som mist personer som stått oss så jävla nära. Sen alla dom som kanske inte stod en som närmast, men ändå vart delaktig i ens liv och på så sätt finns i våra minnen. Ja, fingrarna räcker inte till snart tyvärr. Droger eller tungt missbruk dödar. Så enkelt är det bara..

Måste fråga en sak bara (om du känner att du orkar svara?). Har du besökt Lukas gravplats än?

Min bästa vän dog nu för 4 år sedan (Opiat/blandmissbrukare) och jag har inte "haft tid" att besöka honom än där han ligger då jag skäms. Han dog dock inte av drogen i sig, men på grund av droger om man säger så. På ett eller annat sätt dödar dom...

Jag tar ofta jag på mig skulden för hans död då jag inte orkade svara på ett sms från honom några timmar innan han for genom en bilruta och rätt in i ett stenrös. Jag var både beroende och medberoende med honom just då. Hans brukande var mycket tyngre än mitt och han hade alltid en plats på min soffa då han inte alltid hade ett eget hem. Men just den dagen orkade ja inte svara på hans sms? Tyckte mina problem var viktigare än att umgås med honom just den kvällen. Skäms så fruktansvärt över att gå till graven och det är nog för att mitt missbruk eskalerade efter hans död och att jag på något sätt svek han in i det sista. Något jag får för mig att han ser och vill skälla ut mig för. Han hade inte behövt kört den bilen om jag orkat svara...

Ska in på min 4:e behandling nu. Sen få göra än "ärlig utredning" på ADD, då dom la ner den sist på grund av återfall i mina förra behandling. Just nu "självmedicinerar" jag mig bara. Pallar inte ambulans, akuten och rädslan att jag kanske ska dö nå mer nu? 6 gången gillt!
Så kommer göra den här behandlingen för att inte förlora min familj (som lessnat och tappat all tillit till mig). Dom förstår mig tyvärr inte och mina försök till att förklara mitt brukande blir bara en dålig bortförklaring för att få fortsätta knarka (Jag tycker tydligen det är roligt att betala dyrt för dexamfetamin olagligt, när jag kan få det billigare genom apoteket?). Jaja...

Men får inte jag igenom min ADD utredning, då måste jag fortsätta med min "självmedicinering" och bli betraktad som pundare. För jag orkar inte med lögnerna längre!
Vill kunna besöka hans gravplats utan att känna mig som en knarkare och visa han min respekt på så vis.

Därför min undran om du lyckats hittat modet att göra det än? Hur fan känns det? Är skönt eller bara skitkänslor som dyker upp?

EDIT: Ursäkta långt inlägg, men vissa saker går rätt in i hjärtat och måste typ få veta slutet på din förhoppningsvis slutförda bok känns det som
__________________
Senast redigerad av robertlu 2017-07-23 kl. 08:25.
Citera
2018-11-08, 21:43
  #508
Medlem
mephedrons avatar
Mkt bra skriven rapport, vill bara säga att jag känner TS IRL (en nära vän) och att det som står faktiskt är sant.
Är så glad att hon kom in på Subprogrammet och slapp dö/”leva” på detta vis, du är bäst gumman! ❤️

Hoppas ni som börjat med tynga opis men ännu inte fastnat läser denna text noga.
Citera