uttrycket "går inte av för hackor"

Jag får hålla med om att hypotesen inte känns helt intuitiv och är mycket svagt belagd i själva artikeln. Men det skulle ju kunna bero på att det bara är illa valda exempel.

Pelle Holm ger samma förklaring, också med osäkerhetsmarkering:


Är det någon som känner till andra exempel på "gå av för" i den bildliga betydelsen "besegras av"?

Har ni tänkt på den här då: "En hel del". T.ex. "Det har varit en hel del regn idag."

Men alltså, en hel del av vad? Säg att du har en kaka som är uppdelad i 8 delar. Så säger man "en hel del", då är det alltså en hel del, av nånting större. Känns inte som att det finns någon logik i det uttrycket?

Nej. Och även om det kunde betyda det så blir ju liknelsen ändå väldigt märklig. Om man vill markera att något är alldeles speciellt bra/starkt/gediget så jämför man väl med något annat som också är känt för att vara bra/starkt/gediget och inte med något som är själva symbolen för det sämsta tänkbara dvs: hackor/lankor. Det sistnämnda skulle ju innebära att utrycket "inte gå av för hackor" ursprungligen hade nån slags konstig ironisk twist? Ungefär som om man skulle karaktärisera en framstående slagskämpe med "Ja, han förlorar minsann inte mot gamla kärringar.".

"Gå av för" passar ju däremot bra om man tänker sig att det handlar om att stå pall mot ett huggande/skärande redskap.

Jo, jag håller mestadels med dig, men det förefaller bara så underligt att flera experter skulle föredra den i vårt tycke konstiga tolkningen framför den direkt iögonenfallande utan något som helst skäl. I och för sig tycker jag inte att ett uttryck som det du exemplifierar med eller något i stil med "Han faller inte för småknuffar" behöver vara ironiskt, i alla fall inte så länge det är bildligt. Det säger som jag ser det att det ska mycket till för att besegra personen i fråga, inte att han faller för något större knuffar.

Inte så konstig, men väl ironisk. Om inte anglosaxisk twist, så väl nån sorts knorr. Litotesen, underdriften, är urgammal. Kanske föddes den för 30 000 år sedan vid någon lägereld, för att förringa konkurrerande klaner eller vilda djur. Kanske använde man litotesen om en i grunden beundrad ledare, för att påminna om att denne trots allt var dödlig. Litotesen är noaordets kusin. NE:

litotes ... stilistisk figur som förstärker uttrycket genom att, skenbart, försvaga det, ofta med en negation, t.ex. "inte illa" i st.f. "bra", "inte dum" i st.f. "klyftig" (jfr ironi). Litotes är vanlig inte minst i islänningasagorna.

För så många år sen att ni inte skulle tro mig om jag talte om det, spelade jag bondtolva i lantlig miljö. När någon spelare braverade i slutspelet med tre trumf och ett ohotat ess, så kunde en äldre släkting i motståndarlaget säga:

— Se på den, den går inte av för hackor. (*sade och sakade lankor*)

Det som inte går av för hackor är sviten. Den sviten bryter man inte med såna lankor som mina kort.

Det är klart att man kan tänka sig en modern variant i en nyhetsnotis: Ändå, det som skulle behövas med dagens teknik är armering som inte går av för skopor.

Hmm ... Jo, där snurrade jag nog till det lite. Men ändå: Tills jag ser nån vettig förklaring eller ursprungskälla till kortspelsvarianten så fortsätter jag nog att tycka att den helt banala "att vara av så segt virke att det krävs starkare verktyg än hackor för att rå på en"-liknelsen känns bra mycket rimligare.

På sätt och vis fungerar väl båda tolkningarna ganska bra? Hackorna är svaga kort med begränsade chanser till vinst, huvuddelen av korten i leken är lankor. Hackan (alltså redskapet) är ett ganska ineffektivt och svagt redskap, men var för sin tid det vanligaste.

"Att inte gå av hackor" är alltså att stå sig stark mot de "normalstarka".

(min tolkning)

När vi ändå är inne på ämnet vill jag passa på att fråga, har det här någon koppling till uttrycket "Att tjäna en hacka"?

Ja, enligt Runeberg är det samma ord som i kortspelsvarianten:

http://runeberg.org/svetym/0307.html

Och väl även egentligen samma ord som i redskapsvarianten eftersom det verka betyda finfördelat/söndermalt/hackat skräp?