ljuset från sol och stjärna

Jag vet inte om du begrep vad jag skrev. Den storlek som stjärnan "borde" ha på himlen med sitt avstånd är betydelselöst för om vi borde se den eller inte. Skickas det ut tillräckligt med fotoner från den kommer vi att se den (med öga, teleskop, etc). En gammablixt 10 miljarder ljusår bort borde ta upp en vinkel på miljondels bågsekunder, likväl kan vi se den. Fotonerna kommer fram - de kan inte gärna bara försvinna. Sedan gör instabilitet i atmosfären och/eller brister i mätinstrumentet (ögat eller teleskopets kamera) att stjärnan ser större ut än vad den borde vara med tanke på dess avstånd och storlek. Det har inget att göra med om de är närbelägna eller ej - solen borträknad så är alla stjärnor i Vintergatan (och utanför) mindre än en bågsekund.

Även om ögats upplösning varit en bågminut, eller en grad, så hade våra ögon registrerat ljuset från stjärnorna. Problemet då hade istället varit att vi inte kunnat särskilja närliggande stjärnor från varandra, men vi hade fortfarande sett allt ljuset från dem. Av denna anledning kan man inte särskilja mycket närliggande dubbelstjärnor - det är detta som är ett av de stora problemen med dålig upplösning eller dålig seeing (atmosfärstörningar): Att man inte kan särskilja närliggande objekt. Inga objekt blir "osynliga" på grund av dålig upplösning, de verkar bara vara större än vad de är.

Var kan man säga att gränsen går för att man ska se skillnader i storlek i stjärnor? Du säger att att alla stjärnor i Vintergatan är för små för att man ska kunna jämföra storleken emellan dem. Det borde innebära att gränsen går någonstans mellan åtta ljusminuter och fyra ljusår för att man ska uppfatta hur stort någonting är. Eller vad säger du?

Ursäkta att svaret dröjde. Det mänskliga ögat har en upplösningsförmåga omkring en bågsekund, dvs 1/3600 grad. Det är detta som din bok menar med "ett brytningsfel i linsen". Ögon är inte perfekta. De kan bara urskilja två föremål om de ligger åtminstone 1 bågsekund från varandra

Nej, ögats upplösningsgräns brukar sättas till en bågminut. Det är det som menas med "perfekt syn". Sedan finns det personer vars synskärpa kan urskilja lite mindre vinklar än en bågminut, men absolut inte en bågsekund. Det är alldeles för lite.

Läs mer här: http://en.wikipedia.org/wiki/Visual_acuity

Nej, ögats upplösningsgräns brukar sättas till en bågminut. Det är det som menas med "perfekt syn". Sedan finns det personer vars synskärpa kan urskilja lite mindre vinklar än en bågminut, men absolut inte en bågsekund. Det är alldeles för lite.

Läs mer här: http://en.wikipedia.org/wiki/Visual_acuity