Citat:
Ursprungligen postat av microsim
Jag är 26.
Så då om jag jobbar över sommaren så måste jag börja om i höst på ams? Och eftersom jag har chans att troligen få jobba sommaren efter det så kommer jag ju aldrig komma upp i 14 månader. Varför ska jag ens då vara inskriven?
Vet inte hur mycket du jobbat innan då, men ja man för börja om att räkna perioden.
Däremot så kanske du under 12 månader hinner jobba6 månader och därmed uppfylla ett arbetsvillkor?
Tja, det är upp till var och en om man vill vara inskriven eller ej. Men varför inte? Av alla jag träffat som väntat med att skrivs in sig, eller struntat i det under lång period, har ångrat sig när de inser att de går miste om möjligheter att delta i olika aktiviteter m.m samt bli matchade o.s.v.
Citat:
Ursprungligen postat av Gethämnaren
Är det vanligt att man inte bryr sig ett skit om dom som går där får ett arbete eller ej? Att man bara bryr sig om sin egen lön menar jag? När jag gick på AMS en tid 2004 så var det ingen av dom anställda som brydde sig om mig trots att jag visade stort intresse för att få ett arbete. Jag blev väldigt kallt bemött.
Dom ljög för mig också. Vi fick göra ett test på vilka utbildningar vi ville få som dom lärde ut och en av dom var "hur man ska bete sig på en arbetsintervju". Jag svarade att jag var intresserad av att lära mig det. Inte för att jag är socialt efterbliven eller så men jag var ung och tänkte att man kanske lär sig något nytt.
Svaret efteråt var att det finns ingen kurs för det. Det var bara för att kolla med oss vad vi ville göra. Så vafan var visten med det testet då? Man ger ju folk falska förhoppningar.
Efter det slutade jag gå dit. Då fattade jag hur detta land funkar. Kändes ju som någon slags diktatur där man lovar folk en jävla massa saker men det är bara en bluff när allt kommer omkring.
Sosse-Sverige alltså. För det är fortfarande väldigt sossigt i detta land trots att vi har alliansregering. Sossarna har styrt såpass länge och lagt grunden för detta. Kommer aldrig rösta rött nå mer i hela mitt liv.
Tyvärr så finns det alltför många Arbetsförmedlare som är totalt opassande för sitt yrke. Jag själv anser mig vara en mycket bra arbetsförmedlare och är uppskattad av kollegor och arbetssökande. Det handlar otroligt mycket om bemötande och ett genuint intresse.
Jag blir aldrig så glad som när man får ut någon i arbete, eller när någon meddelar att de fått jobb.
Kan ta en anekdot.
För flera år sedan så jobbade jag intensivt med en sökande. En man i 50-årsåldern som var inskriven i JOB och började närma sig fas3. Vi hade träffats mycket och jag försökte hitta bra arbetsgivare som kunde ta emot honom. Han hade en komplicerad livssituation då hans fru hade gått bort tidigare och levde nu ensam med sina söner på 10 och 13 år.
Tiden gick och jag hittade efter mycket om och men en arbetsgivare via mina kontakter, som ville pröva honom på praktik en månad och därefter skulle det bli anställning med nystartsjobb. Det flöt på bra och vi fattade beslutet. Han började jobba där.
Två veckor Efter att anställningen pågått kom han in till mig en fredageftermiddag. "Ånej" tänkte jag, nu har det gått åt pipsvängen.
Men icke då. Han ville bara tacka mig för att hjälp och att vi hade hittat ett bra jobb. Och när han med tårande ögon berättar att han nu har råd att skjutsa sina pojkar till fotbollsträningarna, så blir man oerhört berörd. Jag tänker fortfarande på den här mannen och kommer nog aldrig glömma det.
Har massor av exempel och vissa sätter sig fast bättre.
Tyvärr så är långt ifrån alla Arbetsförmedlare engagerade på ett genuint sätt i sina arbetssökande. Är man inte det så får man byta jobb. Till fkassan kanske.