Skillnaden mellan anarkosyndikalism och anarkokommunism

Anarkism består av två huvudriktningar vilka är individualanarkism och socialanarkism, vilka båda är socialistiska och antikapitalistiska. Socialanarkism består av mutualism, kollektivism, kommunism och syndikalism. Mutualism skiljer sig från de andra tre socialanarkismerna i att marknader förespråkas. Den stora skillnaden mellan anarkokommunism och anarkokollektivism är att anarkokommunisterna är mer radikala och vill ha snabbare transformation till full kommunism. Men vad är skillnaden mellan anarkokommunism och anarkosyndikalism? Det har jag fortfarande inte förstått. Är de inte kompatibla egentligen?

Jag kan inte påstå att jag vet alltför mycket om skillnaderna, men anarkosyndikalism är mer fokuserade på fackföreningar och syndikat, medan kommunister kör mer kommunen/samhället? Bra fråga, faktiskt. (Sen vet jag inte om jag skulle säga att "Mutualism" är en del av Socialanarkism, många mutualister kallar sig ju individualanarkister.)

Anarkosyndikalismen är en facklig variant av kollektivistisk anarkism, att man genom facklig kamp skall genomföra en revolution. Jag skulle vilja påstå att anarkosyndikalismen är en avknoppning från anarkokommunismen, fast det är inte så enkelt, det har bevisligen funnits syndikalister som förespråkat marknadsekonomi t.e.x Dyer Lum, så någon klar gräns finns inte.
Anarkokommunism och anarkosyndikalism står inte i motsats, de har bara olika fokus i metodologin.

Mutualism är främst ett ekonomiskt system eller snarare än tankegång som inte är fixerad vid ett absolut begrepp (jmf kapitalism --> absolut äganderätt).
I klassisk mening är individualanarkismen socialistisk, men inte kollektiv (gemensamt ägande). När man säger social anarkism menas den kollektivistiska fåran, och där hör inte mutualismen hemma med förespråkandet av marknadsekonomi.
Sedan är inte individualanarkism lika med mutualism, det finns individualanarkister som inte förespråkar något speciellt system för produktionsfördelningen (e.x. ortodoxa stirneriter eller mer "primitiva" individualister som förespråkar relativ självförsörjning och byteshandel).

I Sverige används av tradition inte dessa två begrepp, som ju är samma sak. Här heter det helt enkelt bara syndikalism.

Där har du fel.

Som jag har förstått det är inte alla syndikalister anarkister.

Precis, en del syndikalister vill istället att fackföreningarna tar över statens plats, helt och hållet, med bibehållen tvångsanslutning av människor. I t.ex. Rudolf Holmös "Förhållandet mellan syndikalism & anarkism" tar Holmö kraftigt avstånd från anarkismen, och menar att syndikalismen - hellre än fria kontrakt - innebär ett samhälle där syndikaten tar hand om en "rationellt organiserad planhushållning" - vilket väl mer eller mindre kan sägas vara den ursprungliga svenska syndikalismen, om man ser till de riktigt gamla svenska syndikalisterna. Det fanns länge en splittring i SAC mellan syndikalister som uppfattade syndikaten som framtida revolutionära "småstater", och pluralistiska anarkosyndikalister som uppfattade syndikaten som ett sätt av många att fritt kunna organisera sig inom (inspirerat av t.ex. Rudolf Rocker).

Holmö såg syndikalismen mer som en variant av proletariatets diktatur, och skrev om syndikalismen:
"Den hade framgång och stabiliserades så länge den höll sig till de ursprungliga syndikalistiska principerna, men förlorade sin dragningskraft och sitt förtroende och började falla sönder när man - främst från tyskt håll - började göra rörelsen till ett redskap för med syndikalismen fullständigt oförenliga och uppluckrande anarkistiska meningar. Skulle fackföreningsfolket just nu ställas inför valet mellan tanken på en rationellt organiserad planhushållning i syndikalistisk mening, och en eller annan form av anarki i enlighet med exempelvis Proudhon, Landauers, Malatestas eller Nettlaus olika tolkningar av anarkismen, så skulle inte en på 10 000 ge sin röst för någon av dessa yttringar av anarki.
[...]
Syndikalismen representerar det egentliga övergångsledet från den kapitalistiska ordningen till en socialistisk eller - om man vill driva kravet på egendomsgemenskap längre - en kommunistisk ordning.
[...]
Den frihet vi har att göra med i den speciellt tyska anarkismen, sådan den fått sitt uttryck hos Max Nettlau, Pierre Ramus (Psydonym för Rudolf Grossman), Gustav Landauer, Rudolf Rocker, Augustin Souchy och H. Rüdiger, ger inte utrymme för den organisation och regelbundna ordning som syndikalismen i anslutning till sin uppgift kräver. I och med att syndikalismen kom under inflytande från tysk anarkism, verkade denna därför som ett upplösande gift inom den syndikalistiska rörelsen, genom vilket gift denna förintade sig själv, först i Tyskland, varifrån giftet spreds till Holland, Sverige, Spanien och genom spanjorerna till de Latinamerikanska ländernas syndikalistiska rörelser. Överallt är smittokällan att söka i Nettlaus omskrivning av Malatestas "fria kommunism" till den "frihetliga socialism", som man sedan via Landauer fört tillbaka till Proudhon."

Jag har ingen större koll på hur det är i SAC idag; men historiskt har man verkligen haft anledning att skilja på "bara" syndikalism och anarkosyndikalism, då de båda visserligen velat uppnå syndikalism, men den ena på ett tvingande och den andra på ett frivilligt vis. Syndikalister som Homlö är t.ex. väldigt kritiska mot Rudolf Rocker - då man inte vill tillämpa någon tvångsanslutning av människor menar man att man "inte utrymme för den organisation och regelbundna ordning som syndikalismen i anslutning till sin uppgift kräver", som Homlö skriver. För de flesta anarkosyndikalister är däremot Rocker antagligen en av de största figurerna i den syndikalistiska idéhistorien.

Den stora skillnaden är syndikalisternas fokus på facken; vilka en del kommunister såg som obotligt reformistiska. Anarkokommunisten Errico Malatesta menade visserligen att...
"to oppose [Unions] would be to become the oppressors' accomplices; to ignore it would be to put us out of reach of people's everyday lives and condemn us to perpetual powerlessness"
men att...
"Syndicalism ... is by nature reformist. All that can be expected of it is that the reforms it fights for and achieves are of a kind and obtained in such a way that they serve revolutionary education and propaganda and leave the way open for the making of ever greater demands. Any fusion or confusion between the anarchist and revolutionary movement and the syndicalist movement ends either by rendering the union helpless as regards its specific aims or with toning down, falsifying and extinguishing the anarchist spirit."
http://flag.blackened.net/revolt/int...esta_synd.html

Han menar alltså att fackföreningar visserligen är bra på det de finns till för - för att arbetare ska kunna ställa krav och förbättra sin situation idag och imorgon; men att de inte är någon bra organisationsform för strävan efter anarkism. Ironiskt nog kan man på wikipedia, under "Socialism", läsa "The Second International expelled individuals and member organisations that it considered to have an anarchist outlook, most notably Swiss, Italian, and French anarcho-syndicalists such as Errico Malatesta and Mikhail Bakunin", där man nog fått det om bakfoten

Men ja, i praktiken vill anarkosyndikalister uppnå i princip samma sak som antingen anarkokommunister eller kollektivister (och en minoritet av anarkosyndikalisterna ser hellre ett samhälle som mer liknar mutualism); syndikalismen är mer en metod att uppnå målet, och vissa kollektivister/kommunister(/mutualister) håller inte med om att det syndikalistiska tillvägagångsättet är rätt väg att gå.

Syndikalismen är ju snarare en kampform än en ideologi, så de flesta frihetliga socialister kan ju vara syndikalister. Det jag gillar mest med syndikalismen är just att den är så oideologisk och praktikinriktad så många muppar inom vänstern rensas ut eftersom de har issues med den. Punkare, hippies, småborgare och liberaler tycker att den är för "auktoritär" så därför slipper man de flesta livstilister som annars dras till anarkismen, och de flesta leninister och andra auktoritära kommunister tycker att den är för anarkistisk så därför slipper man partibyggare och andra tomtar åt det håller.